…

En del frågar inte mycket, utan drar bara igång det man föresatt sig. Här håller bävrarna på med en damm utanför Vitvattnet i Bjurholm. Helt utan kommunala bygglov eller kontakter med Länstyrelsen i dämningsfrågan.

Vår europeiska bäver, Castor fiber, var utrotad i ca 50 år efter att de sista skjutits 1871. Sen planterades den in igen och har verkligen gjort sig hemmastadda i kommunen som bär deras namn. Jag tror den meandrande Öreälven, dess mindre biflöden och andra små vattendrag passar bävrarna perfekt.

Den andra och större arten amerikansk bäver, Castor canadiensis, finns i Finland där man använde den vid inplanteringen i början på förra seklet. Våra kan bli 75 cm utan svansen, den amerikanska 100 cm.

Längre in ser man att de fällt stadiga bitar i sin jakt på bra grenar. Man äter inte ved och använder inte timmer, men kan gnaga ut ett träd på 50 cm diameter under en natt. Ingenjörskonsten är fantastisk. Längsta dammen man sett låg i närheten av Alberta i Kanada. 850 imponerande meter.

Idag vill knappast någon som jagar dem och håller stammen i chack bli av med dem igen, även om de kan ställa till åtskilligt med sina skarpa tänder. Det är intressanta djur, men i extremt sällsynta fall kan de vara farliga för människan. I april dog en man i Vitryssland efter att ha försökt fotografera en bäver. Bävern bet honom så illa i låret att han förblödde. I vissa länder kan de också bära på rabies.

Man kan undra vad svartbyggar´n har tänkt här.