Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Indien

Officiellt besök

Av , , 6 kommentarer 2

Paret Spurgeon driver ett barnhem sedan 80-talet. Han var professor i matematik innan han vid dryga 40 sadlade om och blev predikant. Hon är utbildad blindlärare. Tanken var först att satsa på just blinda, men det finns ett par blindskolor (drivs av kristna organisationer) i distriktet.

Tamil Nadu i södra Indien är ett område där det funnits kristna sedan de första århundradena efter Kristus. Spurgeons hör båda till familjer som varit kristna i ca 8 generationer.

"Urgruppen" kallas Thomaskristna och tros ha sin start via aposteln Thomas som man säger kom hit år 53. Han som först tvilade och sedan trodde och vars utpekade grav finns i området. Klart är i alla fall att de första europeiska missionärerna på medeltiden fick sig en funderare när man stötte på en fungerande och ganska utbredd kyrka där ingen hört talas om påven.

Flickorna ovan är klädda i sina skoluniformer. Ett mycket bra system i ett land där en del skulle kunna byta dyrbar Sari varje dag och andra kanske bara skulle ha trasor. Hade kunnat underlätta tillvaron för vissa i Sverige också, om förutsättningarna funnits.

Man hade just byggt på ett av husen med en våning för att bl.a. få till ett fritidsutrymme för de nu 44 flickorna. Min församling stödde tidigare barnhemmet, men eftersom man får stöd från olika håll började vi hjälpa till där det var fattigare.

Vi fick inviga nybygget, Bengt klippte bandet. Man hade faktiskt fördröjt färdigställandet med tre månader så att vi skulle kunna göra det. Då kände man sig nästan som en "storgubbe".

Byggnadsarbetarna, ett 20-tal män och två kvinnor, var med på invigningen och fick mat efteråt. Vi skulle också dela ut en gratifikation till var och en. Här var det Anders tur. Han som fick känna sig som en storgubbe mest hela tiden.

T.o.m. ekorrarna är smalare

Av , , Bli först att kommentera 2

Man känner sig lite lätt kollosal i Indien.

Ta bara det här med autorikshorna. De billiga trehjuliga små sakerna med sina kamikazeförare som ersätter våra taxibilar och mer därtill. I en widebodyriksha där vi tre svenskar hade fullt upp att rymmas med lite gepäck klämmer man faktiskt in 10-15 indier, om man måste. Allt enligt devisen "Varför inte lasta när man kör?"

Får trösta mig med att även ekorrarna är smalare.

Riskavfall

Av , , Bli först att kommentera 3

Det här blir en dag av nedvarvning innan det är dags att varva upp igen. Veckor av intensivt resande, massiva intryck och sömnbrist kommer att ge sig till känna.  Det blir förhoppningsvis också publikation av de sista (?) indienbilderna. (Bl.a. från ett barnfängelse) Det lär komma reflektioner även senare, men jag vill sätta en punkt. Helst innan läsarna har Indien långt uppe i gommen.

I Mariehemskyrkan blir det lite andra bilder som kommer att visas på lördag. Mindre av allmängodset och mer om de specifika verksamheter som stöds.

Jag ska också ge mig i kast med sanering och sortering. Hade mina sandaler inte varit så nya och bra hade jag försökt trycka ner dem i en gul låda som finns på vårdcentraler och sjukhus. Med varningstext och vita plasttänder som hindrar någon att stoppa ner sin hand i riskavfallet. Det blir multipel tvätt av dem och olika sorters rengöring av andra saker.

Hade ett tag tänkt skriva en blogg om de sanitära förhållanden man stöter på i olika delar av Indien. Risken är att det bleve "way to much information", att känsliga läsare skulle få bestående problem med vissa saker och att andra skulle sluta hälsa på en. Jag har ibland motstått min fotografiska dokumentationslust. Dels av ovanstående anledningar, men också för att jag inte velat genera människor.

En sak kan jag säga. Jag förstår varför många indier gör mycket för att försöka undvika dammet.

Stundtals har man känt sig själv som ett enda stort riskavfall. Det var bra att vi fick sluta vistelsen i Indien på "Cornerstone Campus", ett ställe där man bl.a. beslutat sig för att ha minst lika god renhet och hygien som hos oss.

 

Vid spetsen

Av , , Bli först att kommentera 3

Spurgeons tog oss till Indiens sydspets samma dag som vi kom. Dagen eftert skulle det vara en hinduisk fest som tillsammans med tusentals pilgrimmer skulle göra det omöjligt att vistas där.

Man finner bl.a. Mahatma Ghandis mausoleum där. Han som spelade en stor roll vid befrielsen från engelsmännen. Så här ser det ut utanpå.

Och så här innuti. Hans aska ligger i kuben där framme sedan mordet 1948. I taket finns ett litet hål där solen skiner in en stund just på hans födelsedag, andra oktober.

 

 

Ny betydelse av ordet resväska

Av , , Bli först att kommentera 1

Har flera gånger väntat att få se min resväska "ryka och resa" när den hamnat på biltaken, lindrigt förankrad.

Det blev liksom värre och värre. Andra gången var när vi en tidig morgon skulle åka med minitaxi från Chennais järnvägsstation till dess flytplats. Titta hur det såg ut. Fastsättningen av Bengts och min väska utgjordes av en  värdelös flexibel "stropp" med lättlossnade krokar, tvärs över.

Föraren körde hyfsat jämt i den glesare morgontrafiken, men vid skarpare vänstersvängar (alltid farliga!) eller vid häftiga inbromsningar väntade jag satt få se mina skjortor virvla mellan autorikshornas små hjul.

Värre blev det när vi flugit ner till Trivandrum där prof. em. D.S. Spurgeom och hans fru Evangeline tog emot oss. Deras chaufför tyckte att väskan var så tung att den skulle ligga kvar utan surrning. Vi skulle åka drygt 7 mil på snirkliga och hårt trafikerade vägar. En panikinbromsning eller en krock hade kunnat förvandla väskan till ett mordvapen.

Oerhört skönt vara hemma

Av , , Bli först att kommentera 1

Ligger på soffan och njuter av att vara hemma. Av att höra gammelklockan ticka bakom mig på väggen.

Glatt mig över att bli mött av Agneta, över att prata med henne. Alldeles gratis också. Njutit av snön, av att handla mat och frukt, njutit av allt man känner igen. Låter som man varit borta i månader och det känns nästan lite så.

Gläder mig över Sverige och allt som fungerar.