Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: barnhem

Finns sådana hem?

Av , , 10 kommentarer 10


Pratade på onsdag kväll med en ganska nybliven mormor i en annan del av Sverige. Det barn som förgyller tillvaron i släkten är inte riktigt som andra. Barnet är kanske ännu lite gladare, men framför allt är det bärare av en extra kromosom. Har alltså Downs.

När barnet föddes ska läkaren ha sagt att mamman inte behövde ta hem barnet om det kändes för svårt med utvecklingsstörningen. Att det fanns hem där barnet kunde tas om hand. Reaktionen hos mamman blev förstås stark.

Kan det gå till så, finns sådana barnhem dit barn kan tas på de premisserna i Sverige i början på 2010-talet? Eller pratade läkaren i nattmössan?

10 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Vakande barnvakter

Av , , Bli först att kommentera 2

Laddade ner de sista bilderna från Indien för en stund sedan. De har fått ligga till sig lite i kameran som inte använts på nästan två veckor.

Den här bilden visar ett av barnhemmen vi besökte, det som fanns på samma område som det kristna centret i Bangalore där vi bodde.

Jag var ensam som där sista dygnet och förstod mig inte på låset till porten vid huvudutgången. Då tog jag vägen över barnhemmet för att se om man kunde komma ut genom en mindre port som fanns där.

Det kändes tydligt att de unga kvinnorna som skötte om barnhemmet var obekväma över min närvaro och jag anade varför.

Det visade sig att ledningen var mycket noga med att män inte fick komma in på barnhemmets tomt. Även i Indien finns exempel på det otänkbara och det sjuka och hur gränser som aldrig ska överträdas överträds. Övergrepp mot barn har förekommit även på indiska barnhem. Här hade man satt ribban och säkerhetstänkandet högt.

Kvinnorna ringde direkt och kollade upp mig med direktorn, mr Stephen. Det är positivt när människor gör sitt jobb. Särskilt när det gäller något så viktigt som barn.

Notera de upphöjda stenlagda gångarna. Om ett halvår är det regn på regn. Allt flyter och den nu hoptorkade, dammiga jorden sväller och jäser. Då är de här gångarna bra.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Det är svårt att ge

Av , , Bli först att kommentera 3

Då tänker jag inte bara på hur snålheten spelar oss spratt så att inget givande alls sker.

Svårigheterna visade sit vid tsunamin och kommer att visa sig nu vid Haiti-katastrofen. Var kommer hjälpen bäst fram? Var är omkostnaderna minst? Hur ska man undvika bluffarna? Det finns fler frågeställningar. Både vid bistånd, nödhjälp och kristen verksamhet.

"Svenska pengar har gjort mycket skada i Guds rike", sa en gammal man till oss en gång 1993. Två då relativt unga svenskar förstod först inte vad han menade. Han hade ju själv bland annat översatt och tryckt litteratur som spritts i EFS gamla missionsområde, med hjälp av svenska pengar. Han förklarade hur han tänkte och vi förstod så småningom alltför väl. Han hade närstående som ramlat ner i korruption, inte kunnat motstå att fara oärligt fram med medlen som passerade. "När mission blir en fråga om mycket pengar och blir "lönande" kommer fel människor i ledningen och de som skulle vara där stöts bort".

Många vill förstås tro att all kristen verksamhet är bluff och båg och pengasamlande för dess egen skull. Man förstår inte, eller vill inte förstå, hur saker fungerar och vilka drivkrafterna är. Man kan förstås också ha fått se lurendrejerier.

Jag har själv varit anställd i ett kristet sammanhang som aldrig uppburit ett öre i bidrag. Allt har varit frivilliga gåvor. Pengarna föreningen genom styrelsen kunnat göra saker för har skötts av en kassör och det har funnits revisorer. Det är tyvärr sällan den strukturen i länder som Indien, det blir i regel alltför personcentrerat. I ett land där en bra lärarlön är på 1600 kronor och en dålig mellan 3 och 400 i månaden blir 100 000 väldigt mycket pengar.

En av dem vi mötte i Indien var mycket bekymrad över all korruption som förekom. Han sa t.ex. att han trodde de allra flesta av barnhemmen hade startas för att mjölka pengar. Mjölkningen sker kanske först av en organisation i väst, sedan på plats i Indien. Vi såg också nedslående saker på vår resa och träffade personer vi inte vill kanalisera pengar genom. Tyvärr. Vi såg sånt som måste ändras, men också mycket som var positivt och förtroendeingivande.

Alla tveksamheter kan ju tas som en förevändning för att inte hjälpa till alls. Det blir fel, men det är mycket nödvändigt med ordentlig kontroll. Oavsett om det handlar om kristen eller allmänhumanitär verksamhet, eller både ock.

Det är många fördelar med att stötta lokalt drivna saker. Våra traditionella svenska "storprojekt", om vi nu talar allmänt bistånd, har ofta varit horribelt ineffektiva. Ofta har vi byggt monument över oss själva, praktbyggen som inte gjort mycket och lång nytta. Jag har sett sådant med egna ögon. Vi har också berikat skurkar av olika slag både här och där. Mugabe är ett exempel, tyvärr inte det enda. Ibland har vi också slagit sönder lokal och hållbar näringslivsstruktur, genom felriktat bistånd eller missriktat "generösa" löner. En luttrad ansvarig där man kanaliserar oerhört stora summor och som sett många misstag sa en gång: "Ibland skulle man bara vilja trycka 200 kronor i näven på dem som vill något".

Det finns som sagt alltför många bluffpastorer och bluffkyrkor. Ghana är kanske det svåraste exemplet vi sett, där var det inte få, men det är alltför mycket i Indien också. Världen ser tyvärr ut så här. Man får kolla upp så gott man kan, vara försiktig både med medlen och samvetena hos dem som tar emot hjälpen i de förtroendegivande lokala sammanhangen. Där det fungerar är det en fantastisk "utväxling" på pengarna.

 

När livet närmar sig slutet

Av , , 2 kommentarer 4

Varför åkte vi till Nagercoil, var det bara för att äta middag på barnhemmet?

Nej, förutom att vi haft mycket att göra med paret Spurgeon och träffats både här i Västerbotten och i Nagercoil så har han arbetat för LLM med översättning, tryckning  och spridning av kristen litteratur. Det pågår fortfarande, men verksamheten börjar rundas av. Det är naturligt när man är 77.

Paret är helklara i tankarna och vill fortfarande göra saker, men förnuftet säger att tiden är begränsad. Påbyggnaden på huset bredvid det stora mqngoträdet innehåller förutom fritidslokaler även kontor och lagerlokaler. Snart är deras hem på Green street inte längre centralpunkten för administrationen.

Evangeline hoppas förstås att sonen Andrew ska komma tillbaka till Indien som han lovat. Han är gift med en amerikansk kvinna och har varit verksam på ett teologiskt seminarium i USA och i Malaysia. Önskan är nog att få lämna arbetet i hans händer. Hoppet om barn som bildat familj och etablerat sig i andra länder är det många indiska föräldrar som hyser. Alla kommer inte att få se det uppfyllt.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Inte officiellt alls

Av , , Bli först att kommentera 2

Det blev en trevlig middag där några åt på bananblad.

Notera besticken man använder.

De äldre flickorna serverade med stor säkerhet och åt sen, när vi i stort sett var klara.

Efter middagen blev det glass och visning av rummen innan avskedet. Notera sängarna som skymtar i bakgrunden. Ett framsteg! När vi var här 1993 sov flickorna på mattor som påminner om såna vi använder att lägga ut under badlakanet på stranden. Knappast 3 millimeter tjocka, att ha mellan kroppen och betongen.

Många tankar kommer. En är att det inte är sakerna som gör livet, glädjen och förnöjsamheten.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Lite mindre officiellt

Av , , Bli först att kommentera 2

På kvällen efter invigningen hade vi bett att få betala för en lite festligare middag på barnhemmet. Liksom vi gjort på de mindre och fattigare ställena i Andhra Pradesh. (Skillnaderna mellan barnhemmen är vädigt stora, liksom på de omgivande samhällena.)

Kvällen inleddes med ett möte där det första som hände var att strömmen gick, inga ovanligheter.

Det blev ett kortare möte med tolkade tal och sen en dansuppvisning av flickorna.

Som vanligt handlar det om några föräldralösa, några från andra svåra förhållanden. I gruppen på 44 flickor från 5-6 till ca 20 år finns två tvillingpar. Tvillingflickor innebär en dubbel belastning  för en familj och det är inte första gången man tagit emot tvillingar.

De piggögda yrvädren nedan hade svårt att sitta helt stilla, inom snäva indiska ramar, och uppvisade alla tecken på "driv". Om inte mitt sjätte sinne sviker mig kommer de att klara sig bra här under solen.

Hemgiftssystemet "skenar " som tidigare sagt. Spurgeons har själva varken betalat eller tagit emot "dowry" för sina barn. De har förstås inte möjlighet att betala för alla dessa barn. Flickorna får utbildning, lyckas de i skolan sänds de vidare till högre utbildning. Är det inte "deras grej" så får de en praktisk utbildning. Blir de sömmerskor får de med sig en symaskin från barnhemmet.

En flicka som arbetar blir ibland gift "voluntarily", hon kan alltså träffa någon som gifter sig med henne "frivilligt", av kärlek förhoppningsvis. Det är framtidsutsikterna på området för de här flickorna. Man har haft totalt 200 boende här (vet inte om det är med nuvarande 44 inräknade) 20 har hittills bildat familj.

Vi försökte försiktigt tipsa Anders om möjligheterna i Indien, men det sa inte klick och jag tror han såg mer av svårigheter än möjligheter. *s*

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Officiellt besök

Av , , 6 kommentarer 2

Paret Spurgeon driver ett barnhem sedan 80-talet. Han var professor i matematik innan han vid dryga 40 sadlade om och blev predikant. Hon är utbildad blindlärare. Tanken var först att satsa på just blinda, men det finns ett par blindskolor (drivs av kristna organisationer) i distriktet.

Tamil Nadu i södra Indien är ett område där det funnits kristna sedan de första århundradena efter Kristus. Spurgeons hör båda till familjer som varit kristna i ca 8 generationer.

"Urgruppen" kallas Thomaskristna och tros ha sin start via aposteln Thomas som man säger kom hit år 53. Han som först tvilade och sedan trodde och vars utpekade grav finns i området. Klart är i alla fall att de första europeiska missionärerna på medeltiden fick sig en funderare när man stötte på en fungerande och ganska utbredd kyrka där ingen hört talas om påven.

Flickorna ovan är klädda i sina skoluniformer. Ett mycket bra system i ett land där en del skulle kunna byta dyrbar Sari varje dag och andra kanske bara skulle ha trasor. Hade kunnat underlätta tillvaron för vissa i Sverige också, om förutsättningarna funnits.

Man hade just byggt på ett av husen med en våning för att bl.a. få till ett fritidsutrymme för de nu 44 flickorna. Min församling stödde tidigare barnhemmet, men eftersom man får stöd från olika håll började vi hjälpa till där det var fattigare.

Vi fick inviga nybygget, Bengt klippte bandet. Man hade faktiskt fördröjt färdigställandet med tre månader så att vi skulle kunna göra det. Då kände man sig nästan som en "storgubbe".

Byggnadsarbetarna, ett 20-tal män och två kvinnor, var med på invigningen och fick mat efteråt. Vi skulle också dela ut en gratifikation till var och en. Här var det Anders tur. Han som fick känna sig som en storgubbe mest hela tiden.

6 kommentarer
Etiketter: , , ,

Ensamma barn tillsammans

Av , , Bli först att kommentera 3

I Palakol var vi med på ett par gudstjänster som jag tidigare har visat några bilder från. Församlingen driver också barnhem.

Även här var det ovanligt mycket pojkar. Härom dagen, när vi besökte ett barnfängelse, fick vi höra en anledning till att det blir så många föräldralösa barn. Det handlar inte så mycket om dödsfall som skilsmässor. Eller, en del lämnar helt enkelt varandra utan större formaliteter. När man bildar ny familj händer det alltför ofta att mannen inte vill ha med någon annans barn i boet. Det kan enligt uppgiftslämnaren också handla om kvinnan om hon ska bilda hem med en änkeman med barn.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Litet och enkelt

Av , , Bli först att kommentera 5

Här har vi en bild från barnhemmet i Yellando, det som nu blivit två mindre med totalt samma antal barn.

Här är det för ovanlighetens skull mer pojkar. Som jag sagt tidigare så är det här ett "tribalarea", ett stamområde där barnen ofta har väldigt dåliga framtidsutsikter. Killen som är trea från vänster i vit skjorta har varit på barnhemmet nästan hela sitt liv.

Vi fick inviga några nya lokaler, men det är inte stort och tjusigt. VI har sett flera barnhem i olika delar av södra Indien nu och de i Yellando är de enklaste.

Skillnaderna mellan norra Andrah Pradesh och exempelvis Tamil Nadu vid sydspetsen är rent allmänt mycket stor.

 

Första barnhemmet i Yellando

Av , , 4 kommentarer 8

Bör kanske skriva om något annat än barn nu ett tag, men här kommer bilder från ett av barnhemmen som finns i Yellando och som församlingen jag tillhör betalar för. Numera uppdelat i ett för mindre barn och ett huvudsakligen för lite större.

Indierna gillar som  lite uppställning, högtid och finesser. Även här ute i de fattiga stamområdena. Den här delen av Andhra Pradesh är mycket fattig om man jämför t.ex. den delstat vi lämnar om några timmar, Tamilnadu.

….

De flesta av de här barnen är ur stamfolk, alltså inte ens inne i kastsystemet. Inte ens oberörbara. Till högre utbildning och statliga tjänster har "daliterna", de oberörbara,  viss förtur. Jag vet inte alls om stamfolken har några liknande fördelar.

Försökte ladda upp en bild där det finns en kvinna i traditionell stamdräkt, men vill sig inte riktigt. Försöker kanske peta in den senare.

 

4 kommentarer
Etiketter: , , , , ,