…

Just nu skrivs mycket om rökning. Det är illa många unga som börjar röka nu. Det totalt är fler rökare 2010 än 2008.

Det finns en viss vriden logik i det. I min barndom röktes det mest alltid och överallt. Lärarrummen var inpyrda som dåtida lastbilsgarage, liksom många kontor i privata och offentliga verksamheter.

Rökningen har minskat och avgränsats drastiskt och att livslängden ökat beror till stor del på det. Fast flertalet inte vet Hur farlig rökningen är vet alla egentligen tillräckligt. Däremot har få fattat vad snuset innehåller och gör.

När de flesta har så klart för sig vad rökningen kostar vården, kroppen, livet och plånboken är det förstås frestande att börja som tonåring. Det är dokumenterat farligt, det är svindyrt och de vuxna blir vansinniga. Åtminstone oroade. Dessutom hissas och förutsätts röken av trendsättare. Det finns fina förutsättningar för tobaksindustrin att få nya lydiga bidragsgivare.

Är man 14 är det ingen stor fråga om man blir 84 eller 74. Att hela organismen tar stryk, inte minst det för tonåringen så viktiga utseendet, det tänker man inte mycket på. Inte heller vad som ligger bakom rökarens kortare medelivslängd. Få unga har besökt en kol-patient i slutskedet.

Jag har ibland skämtat smått makabert om rökningens följder med unga som försökt bli beroende. Bland annat om allt som fungerar sämre och kortare tid med rökningen och även om vad det kostar. Ska inte gå in på detta, men under en livstid kostar rökningen ofta en miljon. Det blir ett fattigare liv som och med en rökare.

I miljöfrågor tänker unga däremot ibland längre än vuxna. Här behövs mer upplysning. Tobaken är en enorm miljöförstörare och dödar mycket mer miljö, barn och vuxna än bara som giftig rök. Nu satsar tobaksindustrin stenhårt i tredje världen med resultat att man ökar antalet döda både före och efter blosset.

Vännäs arbetar på att bli en rökfri kommun. Det är inte sämsta målet att sträva mot. För den skulle ska vi inte trakassera våra kära nikotinister.