.JPG)
Det är kanske ingen nyhet för dem som varit hemma i veckan och helgen, men tussilagon har kommit till Vännäsby. Idag såg jag den alla första.
Det är vår.
Etikett: vår
Välkommen!
…
Fortsättning från förra bloggtexten…
Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.
Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?
De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.
Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.
Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.
Familjekära skönheter
…
Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.
Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.
På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.
Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.
.JPG)
Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?
Fortsättning följer….
Vårtecken
…
Efter en rejälare och ihärdigare sorts influensa får man än en gång konstatera att det är bättre att vara frisk än sjuk. Det kan dessutom ibland vara så att man kommer tillbaka fylld av energi när man får börja jobba igen, nu kändes det mer som att proppen i karet inte satt på plats. Veckan skulle å ena sidan ha varit mycket längre för att hinna beta av mer av det myckna ogjorda, å andra sidan kändes den dubbelt så lång som den var.
Nog gnällt. Vårtecknen gör sig påminda mitt i snövintern. Ett sådant är asfalten. När den breder ut sig till långa, ljusa och sammanhängande sjok är det ett tydligt vårtecken. Jag bor också granne med en sorts tussilago. När man för en tid sen hörde hans fälgkors klinga trivsamt mot asfalten, långt innan man själv tänkt på sommardäcken, då kände man att våren verkligen är på gång.
Från den ljusa sidan
…
Tittar ut på snöhögarna här i Umeå och ser både kallgrader och snö i långtidsprognosen.
En fördel finns. På 80-talet var det ytterst nära att en gammal vän och jag hade orsakat en otrevligare eldsvåda när vi skulle bränna bort det uttorkade gräset kring det årets majbrasa. Under den närmaste tiden är risken för okontrollerbara gräsbränder minimal häromkring.
Bra va? 🙂
Överlappande säsonger
…
I idrottsvärlden är det sedan länge vanligt med överlappande säsonger. På promenaden igår såg vi en annan sorts överlappning som inte är riktigt lika vanlig.
Först vårens (?) första motorcykel på våra breddgrader. Det är faktiskt inte överallt det är mc-före.
På andra sidan plogkanten åktes det fortfarande skoter.
Norrbotten räddar oss
…
Sverige skulle ha fått ett isdygn idag. Det betyder att det är minusgrader i hela landet, en ytterligt sällsynt situation i mars.
Men, Norrbotten sparkar Kung Bore på smalbenet. Där blir det plusgrader på sina håll.
Ur led är tiden.
Vackra Maj
…
Men hallå, var tog maj vägen? På något sätt har månaden bara försvunnit.
Mycket har hänt, men på något sätt har jag inte hunnit med att registrera tiden. Om fyra veckor har midsommar varit.
Nu låter som min pappa kunde göra ibland när han påminde om att det gick mot höst när det snart var juli och badvattnet började vara varmt. 🙂
Hoppas SMHI har rätt
Nu är snön alldeles snart bara ett minne och riktiga värmen ska vara på väg.
En och annan skoterägare kanske beklagar det, men jag tvivlar.
Bilden är någon vecka, så snön i bakgrunden är definitivt väck.
Nej, jag kom inte upp.Jag hade klarat Hemberget…
Nej, jag kom inte upp.
Jag hade klarat Hemberget med hjälp av nya sulor och antislirsystem, men en annan bil hade kommit på snedden. Jag parkerade och gick upp istället.
Målet var Västerbottens läns Hembygdsförbunds årsmöte där jag satt ordförande i förmiddags. Nu föreläser en färgstark person som jag återkommer till.
Senaste kommentarerna