Kom just hem från stan, och jag kände verkligen vilken bra plats Umeå är att bo på. Mysig och fylld av fantastiska människor och annat lösdrivande pack – helt enkelt alldeles… alldeles underbar!

Det enda som stör allt det fantastiska just nu är att det det står en mycket märklig skulptur i närheten av Lagerhaus och biblioteket och allt det där. Den ser ju för fan ut som en mycket okristlig penisatrapp med inmonterad porrbelysning! Framifrån ser den visserligen inte ut som en byxorm, men ser man den bakifrån rodnar man ju upp i hårfästet.

Nej, men allvarligt, den är klockren och jag vill pryda min rabatt med den. Vem ska man snacka med för att ordna det?

Hej!

Julavslutning idag – herre min skapare that’s sweet! Jag ska ta vara på varenda dag och förvrida min dygnsrytm så mycket som det bara är möjligt. Jag ska spela World of Warcraft tills händerna blöder och min rygg ser ut som Quasimodos, samt växa fast i stolen av all snabbmat och julmust. Sedan ska jag sova hela dagarna, förutom mellan 13.40 – 14.30 medan Oprah pågår. Josefin <3 Oprah! Dock känns det lite sorgligt att jag typ har sett alla episoder minst en gång förut, haha.

Idag handlade Oprah om Nicole Kidman och den där snubben som kutar omkring naken i filmen Old School. Kändisar intresserar mig inte speciellt mycket, och jag bryr mig inte så mycket i designers, glamour och hela den baletten. Vanliga människor är så mycket mer kufiska och det är så fantastiskt roligt med övergödda amerikanska valar, trailer trash och så kallade teens out of control. Jag är helt övertygad om att jag skulle vara en okontrollerad tonåring i Oprahs präktiga värld, och jag skulle med största sannolikhet få en make-over så att jag i slutet av programmet såg ut som en tant. Åh, varför får inte jag vara med i The Oprah Winfrey Show?! Jag vet inget program som gör mig så gråtmild.

Idag har jag fått två nya smeknamn som jag ska få alla att kalla mig. Jag ger mig inte förrän alla kallar mig:
1. Josiebell (Ylva anser att det är mitt superhjältenamn)
2.Sideshow Gin (Lång, men mycket rolig, historia bakom detta namn)

Nu ska jag gå på stan med Robert, för både han och jag måste köpa de sista julklapparna.

So long! Adieu!

Evening humans!

Jag har drabbats av en riktig blitzkriegförkylning lagom till jul. Så jävla tärt! Till råga på allt så fungerar Internet otroligt dåligt hemma, och det lägger av med jämna mellanrum, vilket förstör mitt World of Warcraft-spelande. How much more can a girl take?! Jag önskar att den som är ansvarig för mitt Internetdilemma drabbas av min förkylning (alternativt kommer tillbaka efter julledigheten med en lem mindre), ty som det är nu är det fan inte rättvist.

Idag hade vi pysseldag i skolan och lyssnade på julmusik under flera timmar. Medan vi pysslade kom jag fram till hur många värdelösa, hissmusiksjulsånger det finns. Mina nya favoriter är åttiotalets klämmiga bitar, speciellt Last X-mas med fruktkaka-duon kallad Wham. En annan underbar bit som alltid funkar är Fairytail of New York med Pogues, den är till och med bra på riktigt. Nu när det verkar gå att kommentera bloggar, kanske ni kan skicka in ett tips eller tjugotvå på vilka era julsångsfavoriter är. Det vore trevligt!

Dagens händelse var när vi höll på att städa klassrummet efter allt pyssel och Bibi helt plötsligt började skrika högt som fan (det finns en anledning att vi kallar henne för Skriet). Då såg jag plötsligt hur Elisabeth stod och höll i en flammande smällkaramell, och från mitt håll såg det ut som att hon brann i ansiktet. Haha, jag önskar att jag vore en sådan som kunde hantera krissituationer, men det är jag inte. När jag såg spektaklet vände jag mig om, gapskrattade och tänkte att "syns det inte, händer det inte". Varning för mig! Ylva kutade i alla fall fram och slängde ner smällkaramellen på golvet och stampade på den tills hennes skosulor började smälta. Sedan luktade det satan i hela klassrummet och golvet såg inte så trevligt ut längre, men lika glada var vi ändå.

Nu ska jag gå och kurera mig.
Hoppas det var lika skönt för er som det var för mig.

Ha det!

Hej!

Julstressen har inte riktigt infunnit sig än hos mig som den brukar, förutom i den mån att min ömma moder jagar mig med högaffel och löper amok i köket. Jag tar det luuuugnt.

Hittade i alla fall två roliga kontaktanonser i tidningen idag som jag skulle akta mig för att svara på (världen är full av freaks, you just gotta love ’em):

’Ny fru sökes! Brudklänning storlek 38/40 söker innehåll till sin husse, gärna svarthårig, polska eller estländska. Jag är rök/sprit och ölfri. (Svensk 40-talist)’

Hej, jag söker en slav som jag kan gifta mig med och köra med tills döden skiljer oss åt!

’Flerbarnsfar. Är 36 år, ser bra ut, inte den mest laglydigaste, tar gärna ett glas, tycker om mysiga stunder. Söker likasinnad kvinna, 25-38, med snyggt yttre och inre’

Hej, jag gillar att supa och vara kriminell och du får gärna vara likadan. Helst snygg och 10 år yngre!

Hej, hej!

Min internetuppkoppling har inte funkat sedan lördag förmiddag. Jag har varit gråtfärdig och haft World of Warcraft-abstinens i flera dygn! Dessutom har jag varken kunnat blogga eller skicka in min artikel om hur det var att vara tomte till min kära redaktör Marie.
A pox on Sky Com! A pox on thee!

Tomtandet i lördags gick för övrigt väldigt bra. Jag satt typ bara brevid tomten i min tomteklänning och vinkade till små barn och samlade på roliga karaktärer som gick förbi (vissa beter sig så jävla svenskt, jag höll på att avlida!). I alla fall så kände jag mig som tomtefars okristliga lilla sidekick, och det var ju coolt.

På kvällen i lördags medan jag stod och lagade mat ringde min goda vän Bella och ville festa till varje pris. Hon visste om en fest som kickboxningsklubben anordnat och ville dra dit, men jag fegade ur och valde att stanna hemma – ett tag. För lite senare ringde min klasskompis Elin och tyckte att jag skulle komma dit, så jag drog dit. Mycket underhållande! Speciellt när sex stycken festdeltagare bestämde sig för att brottas medan Lena Philipssons engelska version av Det gör ont (vad fan heter den, Oh it hurts?) och annan knulltechno pumpades ut ur högtalarna. Klockrent.

Festen varade dock inte så länge, eftersom att folk skulle dra vidare på krogen, så då åkte jag, Bella, Elin och Sidi BMW till Berghem till en lägenhetsfest där vi hittade några trevliga norrlänningar. En av dem kom från Kiruna och ägde INTE en egen skoter. Fy fan vad out of character! Tyvärr blev inte besöket på den här festen speciellt långvarig, ty alla blev utslängda. Då var det bara att knata hem till Haga, och jag var livrädd hela vägen eftersom att det kutar omkring varelser där ute som borde få sina pungar stampade.

Nu måste jag bli delaktig i lektionen igen.
C ya!

God morgon!

Idag ska jag praoa som jultomte och skriva ett reportage om det på ungsidorna i VK inom en ganska snar framtid.

Det ska minst sagt bli en spännande dag! Dels för att det ska vara barn inblandade, vilket jag tycker är lite läskigt. Detta eftersom att jag har jävligt svårt med att prata och dalta med dessa. Sedan ska det bli intressant att se hur jag kommer se ut i min otroligt nasty tomteklänning. Har skämtat hela veckan om att jag ska ha nätstrumpbyxor, pumps och rödmålade läppar, och sedan ta plats i tomtens knä för att spendera dagen där, sugandes på mitt pekfinger. Haha, det skulle vara väldigt out of character!

I’m off.

Hej, hej!

Sitter och pimplar i mig svart guld och lyssnar på en skiva som heter ’Irländska pubklassiker’ och som är köpt på Obs. Det känns ju lite tacky att köpa skivor där, men satan i gatan vad man kan fynda! Den innehåller typ världens klämmigaste bit som heter Donegal Danny med Barleycorn.

’Ever since that night I’ve been on the road
Travelling and trying to forget
That awful night I lost all my friends
I see their faces yet

And often at night when the sea is high
And the rain is tearing at my skin
I hear the cries of drowning men
Floating ever on the wind

So here’s to those that are dead and gone
The friends that I loved dear
And here’s to you then I’ll bid you adieu
Saying Donegal Danny’s been here me boys,
Donegal Danny’s been here’

Andra Irländska och Irlandsinfluerade underverk:
Dropkick Murphys – Forever
Flogging Molly – If I ever leave this world alive
The Pogues – Dirty old town

Mitt tal gick för övrigt bättre än väntat; jag fick hela klassen samt lärare att stortjuta. Östrogenet flödade och även jag slog på the waterworks, haha! Får bara VG i kursen, men å andra sidan sa min lärare efteråt att jag är en underbar människa, och det är ju till och med snäppet vassare än MVG.

Har inte träffat min pappa sedan i somras, eftersom att han bor i Sthlm, men nu är han äntligen på besök. Åh, älskade pappelipapp!

Ha det!

Just nu sitter jag i skolan och ska snart hålla tal inför hela min överambitiösa klass. Det känns horribelt och jag kommer få stora darret och kräkas upp geggamojan som just förtärdes i matsalen.

Mitt tal handlar om min bästa vän som är sjukskriven på grund av sina ätstörningar, och det är skrivet från hjärtat men känns ändå rätt cheesy.
Hoppas hon inte känner sig utlämnad.

Dagens stora fråga är vad som händer ikväll. I morse när jag stod framför spegeln som en tretåig sömngångare kändes det självklart att hela helgen skulle spenderas i sängen sovandes. Nu är jag inte lika säker på detta längre, och nu hoppas jag att det blir en aktivitet som innefattar öl i goda vänners lag.

Några instanser i World of Warcraft med mina norska kamrater ska även hinnas med i helgen, tror jag. Var online i spelet en timme igår, och det rådde verkligen julstämning där. Man kunde köpa snöbollar och ha snöbollskrig! Det var faktiskt hur kul som helst att terrorisera okända, finniga datanördar under en liten stund.

Bloggar vidare senare.
Todels!

Greetings, humans!

När jag var liten och morsan skulle läsa gonattsagor för mig, höll vi oftast till i hennes och farsans säng. Då brukade hon ha på sig ett bar mysbrallor som jag kallade för ’stickebyxorna’ för att hon var, och är, en mycket frusen dam. Hon brukade då även vara barfota och försöka värma sina isklumpar mot mina ben, vilket var fruktansvärt. Dels för att kylan var förjävlig, men också för att hennes fötter var raspiga och hennes knotiga hälar skar som knivar mot mina persikolena lår.

Jag lovade då mig själv att aldrig få snickarfötter (rasp- och knivkroppsdelar), men gissa vad jag just upptäckte när jag klev ur duschen. MIN PLAN HAR GÅTT I KRAS! JAG RIVS! Dessutom letar sig mina sylvassa naglar ut genom vartenda par strumpor jag äger.

Skicka gärna in tips på hur jag ska få mina fötter att sluta bete sig som att de vore fyrtiofem, och blir fräscha tonårsfossingar igen. Jag vill inte vara äcklig längre.

Nu ska jag slagga.
Adjö!

Kom just hem efter en strapats ute på stan med min krulliga vän Ylva.
Vi lyckades få ihop lite julklappar, och jag tackar gudarna att jag är en sådan okomplicerad människa som inte velar i all evinnerlighet när jag är ute på shopping spree. Ser jag något jag vill ha så köper jag det, sedan får det bära eller brista, liksom.

Köpte bland annat en julklapp till min allra bästa norrman vid namn Jarl. Han behöver inte äta pepparkakor för att bli snäll, och anledningen att han förtjänar en julklapp är för att han vid ett tillfälle gick in med sitt kreditkort och betalade mitt World Of Warcraft-konto. Jag höll nästan på att börja gråta i förtvivlan och panik när det var dags för möte med mitt gille i spelet och jag upptäckte att mitt gamecard tagit slut, men han räddade dagen. Därför ska min nordnorska bragdman få en ypperlig World Of Warcraft tröja made by Jossaren (jag själv, alltså).

I brevlådan fann jag idag det senaste numret av Motormännens medlemstidning. Inte Vecko-Revyn, Elle, Vogue eller någon annan brudtidning, utan Motormännen. Haha, det är så klockrent att den dessutom är adresserad till mig! Varken man eller motorintresserad, och dessutom en person som inte prenumererat på, eller köpt, en tidning sedan Bamse och Kamratposten damp ner i brevlådan för flertalet år sedan.
Det är sådana bisarra små grejer som gör min dag.

Nu ska jag laga mat som vanligt och sedan skriva och träna på mitt tal. Mamma ringde även och ville ha en önskelista – skitjobbigt. Dock hittade jag en grej som jag vill ha på Lagerhaus. Ett ful-snyggt och mycket kitschigt duschdraperi med flamingos på. Me like!

I’m off.