Hej, hej.

Återigen vill jag påminna alla att jag inte är en obotlig missbrukare av frågetecken, det råkar ofta bara bli så att dessa smyger sig in i min text i bloggen och förstör.

Ska snart gå och lägga mig, men var tvungen att smyga in och blogga lite först och informera världen om något mycket tragiskt. Jag har fått ett SKAVSÅR och en BLÅSA på handen på grund av att jag spelat World of Warcraft hela kvällen och natten (förutom en liten paus på ett par timmar då Becker och Sofia kom hit och hälsade på). Har hållit handen på musen i samma ställning i flera timmar, så det är väl därför.
LOL @ Josenörd! Nu är jag i alla fall level 53 med min karaktär Esther, vilket innebär att jag får lite nya, bra grejer som jag kan börja använda.

Imorgon har jag tusen saker att göra, och viktigast av allt är att ringa runt till olika intervjupersoner som jag inte har lyckats få tag på. Jag behöver pengar till min tatuering så därför är det viktigt att jobba hårt den här månaden och jag hoppas på publicering. Tyvärr är vissa människor lite klurigare än andra att få tag på. Touché!

Dags att sova. Catch you later.

Lystring, lystring.

Är just hemkommen från en förhandsvisning av North Country (vilken var jättebra och fick mig att böla bort eye-linern vid ett tillfälle), och nu sitter jag lite disträ och läser rubriker på Aftonbladets hemsida. Sverre-Magnus har problem med luftvägarna, Natachas bröst har lett till upplopp, en ny bok om varför karlar har nipplar har kommit ut, och jag kunde verkligen inte bry mig mindre om någon av händelserna. Fast jag kan inte sticka under stol med att det är lite kufiskt att män har bröstvårtor, dock? Det är väl helt enkelt klädsamt, precis som navlar och ögonbryn. För övrigt har jag alltid undrat varför det inte heter ett ögonBRY, två ögonbryn.

Dagen har i alla fall varit skitbra, och jag har för det mesta sjukt kul med mina kompisar på lektioner och raster i skolan när jag är där. Det jag tycker är drygt med vardagslivet är helvetet innan man pallrat sig till skolan. Ni vet det där infernot som infinner sig när mobilalarmet ringer 07.00 och man drar ut trosorna ur arslet och vet vad som komma skall. Till exempel att man måste försöka reda ut sin burriga svinto-kalufs som samtidigt ser ut som en sorts comb over på grund av den blonda utväxten man lyckats odla fram. Sminket som ska spacklas på trots att det kommer att ha runnit ut inom en timme. Cykelfärden till tegelbunkern där man får räkna med att halvt bli ihjälkörd vid minst ett av fyra övergångsställen samt att händerna som man håller krampaktigt runt styret förfryser och hålls kvar i samma kloliknande position resten av dagen. Ain?t life grand!

Fast livet är faktiskt ganska grand ändå när man har klasspolare som ritar chinchillor, spelar kazoo, lyssnar på The Latin Kings i klassrummet och bjuder en på gratis biobiljetter. Och det är nästan ännu mer grand att jag är ledig imorgon och att det ska styras upp massa trevligheter i helgen som vanligt. Feel the pepp!

Nu ska jag kolla mina auktioner i World of Warcraft.
So long!

Hej, hej!

Idag är jag en tratt, men jag är en glad tratt så det går bra ändå. Tratt är by the way typ världens bästa ord som mina Kramfors-pojkar brukar säga, men som ursprungligen kommer ifrån Boden, och som kan betyda allt möjligt, som exempel:
1. Idiot (fast på ett skämtsamt och snällt sätt). ’Fan vilken tratt du är, Ylva, som typ måste äta barnmat trots att du snart är 18 år’.
2. Klantig, klumpig. ’Åh, din trattiga tratt, varför tappade du spädbarnet i golvet’.

Ska snart åka och repa med ska-bandet som inte är ett ska-band, haha. Det är typ bara jag som lyssnar på ska, och jag vägrar inse att det aldrig kommer bli så att vi lirar jamaikansk musik i vårt niomannaband.

Alla borde för övrigt se Walk the line, för den var så jäklarns bra! Lyssnar på soundtracket nu, och jag är grymt imponerad över att det är skådespelarna själva som sjunger.

Hej då, alla älskvärda trattar! I’m off.

Hej, hej.

Det är verkligen inte min dag idag trots att jag är den spexiga dansens drottning, är bra på att klä ut mig till Fred Flinta, numera har fräscha fötter (tack vare ett tips om en hudkräm som jag fick för länge sedan av en kvinna som läst min blogg), har världens bästa extraknäck och en bra hårdag (förutom att jag ser lite tunnhårig ut på grund av min blonda utväxt).

Jag vet i alla fall inte vad jag vill bli längre, sedan Linda Skugge smulade sönder mina framtidsplaner och trampade på dem med sina imaginary Ugg-stövlar. Jag svär ändå på tok för mycket och inbillar mig att folk uppskattar vulgariteter och provocerande skräp på samma sätt som jag själv. Jag kommer få IG i Matte B förmodligen på grund av värdelös motivation och självdisciplin, lyckas bli osams med folk trots att jag är en mesig tönt och dricker på tok för mycket kaffe. Jag rakar mig i princip aldrig under armarna på grund av lathet och kan aldrig ta snygga posebilder som mina kompisar kan. Åh, krulliga och kristna reflexskärps-Ylva; du måste be för mig ikväll och göra så att allting blir bra igen.

Tjabens!

Den här helgen har mestadels gått i mjukisbyxornas tecken, och den har varit mycket angenäm på alla sätt och vis.

I fredags träffades jag, Disa och Johanna på simhallen för att heja på vår forna klasskompis och simmarslyna Hedvig när hon simmade final i 50 meter frisim. Dra mig baklänges på en liten jävla vagnjävel vad spännande det var! Vi var typ mer nervösa än Hedvig själv innan, och jag bet ner min ringfingernagel till grunden inom loppet av 30 sekunder. Hon vann i alla fall (tur för henne annars hade hon fått stryk, hehe), och jag har typ aldrig varit så stolt som efteråt när man såg henne bli intervjuad av massa journalister. Senare, när jag befann mig på en fest hemma hos Höken, Gustav och Philipp på Ålidhem, slog vi på teven och kollade på inslaget om henne och där syntes även jag, smekandes Hedvigs kroppsstrumpeliknande baddräkt (den var oerhört fascinerande, faktiskt).

Festen var trevlig som vanligt, och vi drog oss inte hem förrän klockan 03.00 eller så. Sofia fixade skjuts med en kompis, och eftersom att bilen inte hade något baksäte fick jag och Robert sitta i bagageutrymmet tillsammans med en trasig uppblåsbar och okristlig docka. Jag hade hemskt roligt åt denna och sjöng opera och låtsades att det var fröken Plastic Fantastic som framförde sången med sin O-formade mun. Om jag inte minns helt fel så spelade jag World of Warcraft när jag kom hem, och jag och Per Johan gjorde en liten tvåmannaraid mot Crossroads.

Igår åt jag, Robert och Gustav middag tillsammans och kollade på Absolutely Fabulous samt goffade glass och godis. Under andra skivan somnade både Gustav och Robbelibobb, så då gick jag och spelade WoW istället till klockan 03.00 när jag bestämde mig för att sova jag också.

Idag har vi bara glott på film och pimplat svart guld, och ikväll blir det ännu mer film då vi ska se Johnny Cash-filmen. Han var ruggigt cool och gjorde grym musik, och dessutom har jag hört att filmen fått bra kritik. Gött mos!

Catch you later.

Hej, hej!

Jag har idag kommit fram till att jag är världens nya mensprofet. Jag vet PRECIS när jag ska få mens, typ på minuten, och jag kan förutspå dagar innan blodet ska forsa ur mig som att jag vore ett skadeskjutet djur. Detta är hur bra som helst, och om jag bara började lägga ner ytterligare tankekraft skulle jag kanske kunna hjälpa andra kvinnliga däggdjur som mig själv med att förtälja för dem när de ska få sin mens. Inom kort kommer alla vallfärda till mig, och allt jag då behöver göra är att gnugga tinningarna och sedan kan jag berätta för vilken kvinna som helst om nästa gång hon ska blöda i dagar utan att dö. Som en extrabonus kommer jag också att kunna avgöra huruvida hon kommer att behöva minitampong, binda eller Tena vuxenblöja under sin lingonvecka. Guld!

Jag sitter iförd världens största herrlångkalsonger för tillfället, och om en halvtimme ska jag befinna mig på badhuset för att kolla på när min polare Hedvig ska tävla. Hon är så grym! Sedan ska jag på fest på Dålighem (höhö) samt käka Thai-mat. Better hurry! Ha en trevlig kväll.

Hehe, såna här kan man alltid fylla i bara för att det är roligt och lättsamt, och sedan låtsas att någon är intresserad av att veta.

KVÄLLENS
PLAN: Städa rummet och vara slacker.
HUMÖR: Peppad!
VÄDER: Kallt och jävligt. Väldigt mycket Norrland.
KLÄDSEL: Mjukisbrallor, morsans grå huvtröja, rosa sockar. Jag är skabbigast av alla!
SMINK: Foundation, mascara, kajal och eye-liner. Utsmetad till svart geggamoja efter en lång dag av slit och släng. I’m a sad little panda.
FRISYR: Flottigt och uppsatt med en glittrig hårsnodd. Haha.
ACCESSOARER: Nosring? Örhängen? Min fina, glittriga, ryska hårsnodd?
INKÖP: Inget direkt.
LÅT: The Torch – Dropkick Murphys.

Hej, hej!

Sitter och kollar på världens bästa moralkaka-program, 7th Heaven, och kom just fram till att mamman och pappan i familjen är väldigt lika varandra. De kanske är syskon egentligen! Det förklarar en hel del om varför de är som de är.

För övrigt har jag alltid undrat varför jag och mina vänner inte, vid väl valda tillfällen, brister ut i sång och dansar som att det vore ett musikalnummer, precis som i alla filmer och teveserier. Det vore ju hur spexigt som helst! Jag ska börja sjunga om allt, typ som i Simpsons. ’See my vest, see my vest, see my veeeest’

Nu är reklamen slut. Cya!

Hej, hej!

Jag är peppad på skolan igen! Det är ju faktiskt helt okej när man väl är där, och min crowd innehåller så många roliga karaktärer. Det är fan brudar av rang! Elisabeth, till exempel, som helt plötsligt kan börja tralla på en dänga från 1998 som man nästan hade glömt bort, och som då och då översätter random ord i en svensk mening till engelska. Svårt att förklara, men hon kan vara helt hysteriskt rolig. På tal om helt hysteriskt så har mamma köpt den serien i en stilig dvd-box (Absolutely Fabulous var den brittiska titeln). Ser fram emot ett litet maraton, kanske till helgen.

Jag, Bibi och Ylva gjorde idag klart vår bildanalys till Film- och Fotokursen som vi läser nu. Vi analyserade en bild som vi hittat bland alla pretentiösa, självskärande amatörfotografers bilder på nätet, och vi gick verkligen in med själ och hjärta för att ordbajsa fram en relativt lång text. När jag ser en bild, på exempelvis en katt, ser jag nämligen ingenting annat än en katt. När andra kollar på bilder så kan de minsann se att "kattens öga symboliserar en trasig själ vars enda verklighetsflykt är när rakbladet karvas genom huden" och att "pälsens färg står för ensamhet och isolering, och en längtan efter en värld som inte finns". Jag ser en jävla katt. Punkt slut. Sedan är det givetvis inte alls speciellt svårt att ta på sig pretto-hatten och hitta på sånt där jävla crap som folk vill höra, och vi hade faktiskt ganska roligt idag när vi knåpade ihop vår djuuupa analys.

Läs fina Ylvas krönika som har blivit publicerad på Expressens hemsida, by the way! Den är helt underbar! Hon har inte satt den übertöntiga rubriken själv, bara så att ni vet det.
http://expressen.se/index.jsp?a=511431

Nighty night.