Gus och Höken, två spexiga karlar indeed.

Hej, hej.

Kollade just klart på en film på trean. En svensk film. De är, tyvärr, ofta väldigt pinsamma. "Petra, Anna och Michelle är tre småstadstjejer som är bästa väninnor trots att de alla har mycket olika personligheter. Den vänskapliga trion har precis tagit klivet in i vuxenvärlden, där de tvingas göra många svåra val som påverkar både deras relation och deras framtid." Den här filmen var pinsam, men hade ändå ett visst underhållningsvärde. Nu peppar jag inför Frasier klockan halv tolv. Trots att det bara blev en tupplur på tio minuter tidigare innan Gustaf anlände verkar det ändå ha varit tillräckligt för att jag ska vilja vara uppe hela natten. Drygt.

Fan, det mesta känns ganska drygt just nu över huvud taget. Det är sommar, jag är ung och naiv och vill ha himlastormande kärlek, inte någon halvljummen jävla skit. Tur att man har cash, världens bästa kompisgäng och en grym familj. I morgon ska jag unna mig några nya klädesplagg (som inte är svarta), en stekpanna och en tavla hade jag tänkt. Vore kul med en tur till Myrorna någon dag så att jag kan köpa ett bord där jag ska ha min vinylspelare. Skulle vilja ha den i köket så att jag ska vända gammal kommunistmusik medan jag kokar nudlar och rör ihop fil och flingor under den kommande, mycket knapra, framtiden.

I morgon fyller både Höken och Gustaf tjugotre år. De är två mycket fina busfrön som jag hjärtar väldigt mycket. Sociala, trevliga, fula i käften och duktiga på att laga mat. Ställer upp i vått och torrt gör dom också. Grattis i förskott, gossar små!

Nu ska jag borsta tänderna.
G’night!

Jag hatar…

… Cityakuten och att det visas jämt.
… folk som säger "kanoners". Era bonnlurkar!
… att jag har ett mystiskt sår i gommen sedan jag åt middag.
… när jag upptäcker konstiga fel i mina inlägg som jag själv orsakat.

Jag älskar…
… mina tre timmar långa übertupplurer på eftermiddagarna.
… Dolly Parton.
… att om jag skulle dö i sommar förmodligen får 100% rabatt på min dödsannons.

Snart ska Gustaf komma hit och låna datorn, och efter det ska jag städa. Nu är det dock dags för lite välförtjänt sömn.

Hej, hej.

Jag får nästan ut 12000 efter skatt den här månaden. Kyss mig vad glad jag är! Den här dagen kan fan inte bli bättre, och i morgon får jag finfrämmande. Love, love, love my life.

Nyss gick det förbi en tjej som bet på naglarna så det såg ut som att hon skulle gnaga av sig fingertopparna. Hon har säkert hudflagor mellan tänderna. Hon var dessutom iförd New Kids On The Block-jacka – vilket spex! Jag hoppas i alla fall att det inte var på allvar…
När jag var liten brukade by the way mina bröder och deras kompisar roa sig åt att låta mig, Josefin cirka fyra år och icke engelsktalande, uttala detta långa bandnamn. Det lät ungefär såhär: Noohkillännimock. Sedan skrattade dom hånfullt.

Hej, hej.

Tio minuter kvar av lunchrasten, som för övrigt tar slut fortare här än den gjorde i skolan, känns det som. Har börjat jobba "på riktigt" nu och sitter inne på ett kontor och känner mig lite ensam. Svarar bara i telefonen, eftersom jag inte har någon extrauppgift i veckan, vilket är ett äventyr indeed. Man vet aldrig om den som ringer ska vara en som säger "Hej Josefin! Tack för god hjälp! Kraaaam!" eller en "Jaha, men tycker inte du att det är DIN uppgift att veta vilket postnummer det är i Kusfors?! VA?!"

Igår hängde jag och min gode vän Mr Chech Republic på stan och jag hämtade ut mitt körkort. Jag ser livrädd ut på bilden, men det gör inte så mycket. Det var ju det jag var när jag skulle göra teoriprovet och bilden togs. Jag har fan varit livrädd under hela tiden jag har hållit på med körkortet, förresten.

Nu ska jag koppla in telefonen igen.
Hörs.

En fin bild från studenten, alltså. En hemskt rolig dag som jag tyvärr inte orkar skriva så mycket om, eftersom den var så lång och så mycket hann hända. Det var i alla fall underbart, så underbart.

På bilden har jag och Ylva en halv plastväxt på våra huvuden, och jag sveper en sötsliskig cider för att komma ikapp de andra. Becker ser badass ut i sin Hare Krishna-klänning (hon kallade den det, inte jag) och Ylva tror inte att någon ser Koskenkorvan hon gömmer bakom ryggen. Nice.

Ah, tja!

Har legat och sovit hela förmiddagen och har bara slagit upp ögonen när min mobil levt djävulen. Vilken otroligt skön dag. Klockan 13.37 (1337, yeah) fick jag ett sms och såg det då som ett tecken på att jag borde vakna på riktigt. Först låg jag dock kvar en stund och njöt av upptäckten över vilka fantastiskt snygga ben jag har. Lite korta, men ändå heta.

I fredags var jag ute för att ta en öl med Betty, Bibi, Disa, Johanna och Sofia, och det blev först ett stopp nere vid kajen innan vi knatade vidare till Pipes of Scotland. Det hände inget spektakulärt egentligen, jag och Sofia hade mest tvångstankar angående vaktens överarmar och att vi var tvungna att ta på dem innan kvällen var slut. Fan vad less jag är på att gå ut på krogen by the way, synd bara att det inte finns så mycket annat man kan göra. Efteråt, när alla mina vänner dragit med bussen, skulle jag gå och hämta min cykel. Då kommer det ett killgäng där ett av de brölande testosteronvidundren skriker åt mig att jag är ful och äcklig, och att min septumpiercing ser förjävlig ut. Jag går bara vidare mot min cykel och låser upp den, men blir tvärförbannad och tar en omväg för att möta dem igen. Skriker att jag ska spöa skiten ur den jävla pygmén och att han ska dra åt helvete. Sedan brister min röst och jag blir värsta ledsen, utan att riktigt förstå varför. Kände mig väl lite ensam när jag stod där med en hel jävla army of assholes framför mig.

Igår var jag först i Döbelns Park och sedan drog Sofia, Bibi och jag på Scharinska, vilket var skoj som fan i vanlig ordning. Det enda jag har att klaga på är mina vänner. Sofia drog ganska tidigt för att hon var trött, så hon är förlåten. Men Bibi, oh my god, Bibi! Hon har blivit en toffel, precis som Ylva och alla andra av mina kompisar som skaffat pojkvänner. Jag hatar det! Man ser aldrig skymten av dem längre, de sticker tidigt när vi är ute och svansar bara efter sina killar och drar när dom ringer. Hur tråkigt som helst! Jag är arg, ledsen och besviken. För övrigt så hatar jag även par som bara gör saker tillsammans och typ låter såhär: "Nä, VI ska inte gå ut i helgen, VI ska vara hemma och mysa, VI förlorade nämligen våra egna liv när VI blev ihop för hundra år sedan." Ingen av mina kompisar har hunnit bli så i alla fall, tack och lov. När vi ändå är inne på hat så hatar jag även att all the good ones are taken. Kvar är männen med blekta bootcutjeans och BMW-kepsar. Jävla skit.

Nu ska jag dricka te och vårda min ömma rygg.
So long!

Ah, tja.

Här på Privatmarknad är det dött och kallt. Jag hänger mest över disken och ber tyst för mig själv att telefonen ska ringa och att någon ska skälla på mig igen på grund av uteblivna tidningar eller vädret i Bulgarien. Jag behöver lite action. Och kaffe.

Nu har jag både hunnit dricka kaffe samt ätit tårta för andra gången idag. Man blir så jävla gödd här på VK, inte konstigt att jag inte kunde ha den studentklänning jag beställt (eller, den passade, men var för tight för att jag skulle känna mig bekväm) utan fick ha en annan. Jag var nog Umeås enda svartklädda student med nosring och en fet gaddning.

Nu ska jag hitta något att sysselsätta mig med innan det är dags att cykla hem.
Later skater!

För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit studeeenteeeeeen! Fy fan vad jag är bra!

Jag kommer sakna er.

Hej, hej.

Idag var vi ute och kladdade med målarfärg på lakan i Tväråmark där Ylva bor. Jag sågade ner stackars träd och skrev mitt namn (GIN) så att det såg ut som att ett dagisbarn varit framme. När vi var klara pumpade vi Dropkick Murphys ur högtalarna i bilen och körde tillbaka till stan igen där jag skjutsade Sofia till Vägverket och ett nervpirrande teoriprov (vilket hon fixade – fett grattis, sistah) för att sedan köra vidare till Frida från VK Ung som fyllde tjugo år idag (grattis, yo).

Nu ska jag duscha för att sedan sova i några timmar innan det är dags att kliva upp och locka håret och ta på sig min klänning (som för övrigt fortfarande sitter farligt tight) samt min fabulösa studentmössa. Sedan ska jag korka upp vinet tillsammans med klassen här ute på gården och sedan börjar en lång dag av att göra stan osäker.

G’night!

Hej, hej.

Känner liksom inget sug efter att blogga, och jag vet inte varför. Lovar i alla fall att ta tag i det ordentligt så fort studenten är avklarad.

Idag: Jobb på Privatmarknad mellan klockan åtta och fyra. Satt vid kunddisken och det är nog min favoritplats på avdelningen, blir liksom en sådan härlig blandning av uppgifter. Lite telefonsnackande, man får hjälpa de människor som kommer in och hålla koll på bland annat abonnemang, Lokus och övriga annonser. Trivs så himla bra! Alla är trevliga och det är ganska högt i tak, liksom. Marie som jobbar där kommer ofta fram och lägger en arm på ens axel och kallar en för "sitt barn". Hon är så jävla skön.

Tidigare ikväll: Avslutningsmöte med VK Ung hemma hos Malin Bergman. Vi käkade pizza i hennes fina lägenhet, och jag och Marie Albinsson snackade om att jag ska åka till henne ute i bushen i helgen och titta på hennes kattungar. Då kanske jag får se trädgården jag hört så mycket om också, vilket skulle vara spännande indeed. Jag tänker kräva en rundtur.

Medan vi käkade pratade vi lite om Linda Isacsson och vilka program hon varit programledare för. Då sa Marja något som hon trodde var ett program som Linda lett, och som lät som "Linda söker far" (tror hon sa "Linda söker faror") och jag kunde inte sluta skratta. "Linda söker far" lät som en helt otrolig programidé! Typ en blandning av "Bonde söker fru" och ett tragiskt adoptionsprogram. Vi snackade även om att "Bonde söker fru" bara borde heta "Bonde söker?" och så ska programidén istället vara att man får gissa vad bonden behöver. En dräktig ko, en handmixer, en ny Lantmännen-keps eller kanske två biljetter till Arvingarna i Säffle.

I morgon: Pynta vagn och traktor i Tväråmark. Jag ska köra dit, hoppas någon vågar åka med mig i min rocksteadybil.

Nu döper jag det här inlägget till "118" innan jag sparar det. Så många har det blivit sedan jag fick den här datorn (plus ganska många fler också som skrivits på skolan eller på morsans dator). Tänk vad många jag måste ha skrivit sedan 2005 när jag började blogga. Konstigt att jag fortfarande har kvar hud på händerna.

Hej då.