Hej, hej.

Sitter och käkar frukost (orkar inte laga middag när det ändå bara är jag som ska äta) och kollar med ett öga på 7th Heaven. Har typ sovit hela dagen efter att ha suttit uppe inatt och skrivit en artikel samt kollat på Ricki Lake. En gång fick jag höra att jag har en jävligt funky taste när det handlar om val av teveprogram och det kan nog stämma.

Igår var en bra dag på många sätt. För det första så tackade jag ja till ett halvtidsjobb som ledsagare, sedan fick jag mitt lönebesked där det stod att jag ändå får ganska bra med pengar den här månaden tack vare semesterersättningen, och slutligen så hade Bilmekanikern tagit ledigt över jul för att komma och hälsa på i Northland. Desstom frågade en granne hur jag trivs i min källare. Jag har ju knappt vetat vilka mina grannar är, men nu har jag till och med pratat med en av dem. Vilken grej, va? Jag ba ’Jo, det är grymt! Rör i taken och mörkt, men ganska mysigt. Och nära tvättstugan!’. Egentligen är det ju inte bara nära tvättstugan. Jag bor ju för bövelen nästan i tvättstugan, och det är trevligt. Doftar gott och sådär. Frågan är bara varför jag berättar det för en granne som undrar hur jag trivs i min lägenhet.

Ikväll ska jag fika med Disa som jag inte har träffat på väldigt länge. Hon har ett och annat att förklara (men väldigt trevligt ska det bli)!

Hej, hej.

Jag har typ ingenting att äta till frukost, så nu överväger jag att laga mig ett rejält mål mat och sedan leva på det till i morgon. Man måste vara ekonomisk. På tal om frukost så pratade jag och Lars igår om Kalaspuffar och Frosties på telefon, och om att ingen av oss fick det av våra föräldrar när vi var små. Sjukt orättvist, men förmodligen ganska bra tänkt av dem. Jag tror i alla fall att jag ska köpa just Kalaspuffar när jag får gott om pengar igen bara för att jag nu bestämmer själv vilken skit jag ska stoppa i mig.

Nu ska jag klä på mig och förbereda mig inför dagens äventyr.

Hej, hej.

Jag avbokade tvättstugetiden och sov i stället. Hej, din satans smutsiga förlorare! Det blev helt enkelt för mycket att stiga upp klockan sju utan att ha något speciellt att göra. Sov som sagt i två timmar istället och har efter det sökt några jobb, skickat in fakturor och skrivit en krönika till Ung. Har även pratat med Lars i telefon medan han var på jobbet, och under hela samtalet så bankade han med en hammare alternativt brummade med någon jävla muttermaskin. Lite som Weiron i ottan från Nile City 105,6, som Lars uttryckte det.

Förutom att jag har lite dåligt samvete över att jag är kass på att svara på era kommentarer så har jag fruktansvärt dåligt samvete för att det känns som om jag aldrig skriver för ungsidorna längre. Folk frågar till och med ibland varför jag slutat. Det har liksom bara hänt en massa dynga den senaste tiden (den enda hemlighet jag har för er – spännande va?) så att jag har haft tankarna på annat håll. Sedan känns det ibland som att jag glömt bort hur man skriver. Många idéer går åt på bloggen och till nöjessidorna, och kvar finns precis ingenting. Det känns deppigt. Det var ju liksom efter gymnasiet jag skulle ha så sjukt mycket tid att ägna mig åt det jag älskar allra mest i hela världen – att skriva. En uppryckning pågår i alla fall och jag tror att allt kommer att vara bra så fort Ylva flyttar in. Det hänger på dig, din krulliga donna!

Nu ska jag skjuta mig i ansiktet med sminkgeväret.

Hej, hej.

Ett tips till alla som, liksom undertecknad, är som lik på mornarna är att börja dagen med att klä av sig alla kläder och sitta naken på ett klinkergolv och smörja in sig med hudkräm. Det vaknar man av. Ett litet tips från mig till er såhär på morgonkvisten bara.

Igår var min lycka gjord när jag försökte mig på att leta fram okända TV-kanaler och hittade Tv4+. Jag älskar den kanalen, eftersom den är perfekt för mig som är världens nattmänniska och gillar att somna ifrån matlagningsprogramsmaraton. Under natten blev det dock inte ett sådant som jag somnade ifrån, utan istället programmet Beyond som leds av någon mupp som påstår sig kunna snacka med andar och genom det lurar sörjande människor. I alla fall så tittade jag på det medan jag åt en mandarin (clementin? satsumas?) och tänkte då på tjejerna på Privatmarknad och att jag saknar att prata om spöken och andar på fikarasterna, samt att jag, om jag fortfarande jobbat på Budcentralen, hade köpt mandariner (clementiner? satsumas?) till alla på VK.

Egentligen vet jag inte riktigt varför jag är vaken just nu, men jag tror att det kan ha att göra med att jag känner att jag måste rycka upp mig och skriva lite texter. Sedan har jag bokat tvättstugan klockan tolv också, vilket verkligen var på tiden.

Nu tänkte jag unna mig lite frukost.

Hej, hej.

Jag städar ur mitt gamla skrivbord och hittade just en karta med klistermärken av mig själv som följde med när man beställde klasskortet i ettan på gymnasiet.

– Titta mamma, jag ser ut som en gris!
(Mamma tar klistermärkena, härmar mitt ansiktsuttryck och börjar gapskratta. Hånfullt.)
– Mamma! Jag slänger dom här nu!
– Ja, gör för all del det.

Tack, verkligen tack.

Lady Lovely Locks.

Hej, hej.

Igår fick jag ännu ett sms där det stod att min dator helt plötsligt var reparerad, så nyss for jag glad i hågen och hämtade den. Tyvärr är det svårt att fortsätta vara glad när man inser att allt man skrivit i nästan ett års tid är helt borta tillsammans med all ljuvlig musik och alla spexiga bilder. Det känns helt enkelt jävligt drygt att börja om från början igen.

Snart ska min älsklingstjej och hennes citypudel Trulsa komma och flytta in hos mig. Det ska bli jävligt skönt, måste jag säga, för även om jag tycker om att vara själv och ofta beter mig som värsta enstöringen så börjar jag känna mig lite för ensam ibland. Det är ju faktiskt ganska trevligt att ha någon att surra med efter jobbet (då man har ett), att laga mat till och att gå ut och gå tillsammans med. Jag tänker fråga om jag får skeda med henne också, ty det vore trevligt.

Nu ska jag städa mitt gamla skrivbord.
Senare ska jag dra och handla mjölk så att jag kan dricka O’boy ikväll.
Ikväll flyttar jag hem till grävlingsgrytet igen.

Hej, hej.

En gång för inte alls speciellt länge sedan, i en liten håla utanför Örebro, var en norrländska och en tvåmetersman ute och promenerade runt en sjö. Då kom det helt plötsligt en jättekort, tjej med lustig springstil flåsandes längs vägen. På sig hade hon en t-shirt med ett alldeles underbart motiv. Det var en bild av henne själv.

Det är en sådan där händelse som kan få mig att garva högt för mig själv, trots att jag är ensam hemma och allt egentligen borde vara misär. Jag tror fan att jag ska tillverka en tröja med min egen nuna på i morgon. På riktigt. Kanske inte bara en, förresten, utan typ tio så att man kan dela ut några på stan också.

Först tänker jag dock sova. God natt.

Hej, hej.

Jag steker lax och kokar pären och väntar på att livet ska börja. Det tar en jävla tid, ska jag be att få tala om. Varför har jag ingen här hos mig som jag kan laga mat åt och sedan skeda med? Satans jävla orättvist är vad det är.

Jag tänkte i alla fall ta tillfället i akt och berätta varför jag tycker så mycket om Lars:

1. Han är bilmekaniker.
2. En gång när han var på maskerad klädde han ut sig till läderbögen i Village People.
3. Senast jag var nere och hälsade på fick jag honom att ta på sig min klänning och mina strumpbyxor, och sedan ställde han till och med upp på bild.
4. Han är stor och stark och kan jonglera med mig.
5. Han ringer mig sjutton gånger per dag och kallar mig för Josemums.
6. Han har en frän bil.
7. Han äter kakor från Lidl till frukost, lunch och middag.
8. Han är lättsam, social och rolig.
9. Han tog med mig på en utflykt med bilen, trots att han nästan inte hade någon bensin kvar, bara för att jag skulle få klappa får.
10. Han får mig att känna mig som världens finaste.

Just nu kan jag inte bestämma mig för om jag är glad eller ledsen. Lite konstigt, om jag får säga det själv.

Hej, hej.

Jag och Sofia gillar äventyr, och i vår jakt på spänning så har vi en förmåga att hamna på konstiga platser med konstiga människor. Igår var inget undantag. Då blev det ett besök på en MC-klubb här i stan. BRA IDÉ!!!! Kom hem klockan sex i morse efter att ha suttit med en bunt knepiga personer och väntat på en taxi i flera timmar. Full som en kastrull var jag och satt och var torr i käften efter att ha sugit i mig flera koppar biker-kaffe. Fan, jag går egentligen bara och väntar på att hamna i en riktigt svår jävla knipa och det känns faktiskt inte så bra. Nu är det dags att skärpa sig, så ser ni mig vara på väg till någon mystisk efterfest så snälla stoppa mig.

Har varit ganska trött hela dagen och är väl fortfarande inte på topp, direkt. Har på mig Roberts gamla mysbrallor (som ser ut att vara hämtade ur ett avsnitt av Trailer Park Boys) och även ett par av hans noppriga kalsonger som han har glömt i min garderob (tillsammans med cirka trettionio andra par, vilka du kan få igen precis när du vill, R). Här har ni en tjej som uppskattar komfort! I alla fall så ska kvällen spenderas framför morsans dator spelandes något nördigt spel, alternativt i soffan stirrandes på någon film, typ Sorority boys eller Pulp Fiction. Någon trevlig aktivitet till en trevlig tjej, ni vet.

En snäll tjej som alla borde vilja anställa. Verkligen jättesnäll är hon. Trots nosring och tatuering.

Hej, hej.

Dagen har varit bra. Körde längs E4 Norr och anlände till bushen klockan tolv för att intervjuas av två helgulliga föräldrar till en underbar liten tjej som jag vill vara personlig assistent åt. Det gick riktigt bra, och det kändes pretty fucking nice att få vara en av fem utvalda av totalt fyrtiofem sökande. Älskar sådana som finner mig förtjusande trots att jag har en yppig brud på överarmen och skulle kunna bindas fast i ett träd med hjälp av tjurringen i snoken. Sådana som inte tror att jag är en fara för mänskligheten. Det enda som känns värdelöst nu är att jag inte har en egen bil, och att jag inte kommer att ha råd att ha en på väldigt länge heller, vilket ställer till det när det handlar om just det här jobbet.

Nu ska jag lugna mina nerver genom att laga middag till min mor och mig själv.