Jag började mitt andra år, med inriktningen pressjournalistik, på Strömbäck förra veckan.  Den första uppgiften vi har fått är att vi ska göra en djupdykning i ett ämne som vi inte vet något om. Det kan antingen vara en allmänmänsklig företeelse, en övertygelse eller ett forskningsområde.

Jag har egentligen tänkt skriva om bipolär sjukdom, men nu i eftermiddags slog det mig att det även hade varit spännande att skriva om dem som kommenterar min blogg då och då och uppenbarligen tycker väldigt illa om mig. När jag i dag, för första gången på flera månader, loggade in på min blogg väntade två taskiga kommentarer på att bli godkända. En som handlade om vilken dålig skribent jag är, och en om hur tjock jag är.

Man får tycka illa om mig om man vill, men jag är uppriktigt nyfiken på hur ni tänker, var de starka känslorna kring min person kommer ifrån, vilka ni är och varför ni väljer att skriva som ni gör till någon som ni inte känner (eller, känner vi varandra?).

Jag tycker verkligen att det hade varit otroligt intressant att träffas, prata och få skriva om er som kommenterar bloggar på det där sättet och skulle bli jätteglad om ni hörde av er med kontaktuppgifter! Jag är inte arg, utan vill verkligen bara förstå. Jag kan bjuda på kafékaffe, och jag lovar att ni får fortsätta vara anonyma i både text och bild i så fall.

Häj, häj!

Senast jag skrev var i april då jag drack folköl och representerade Storspovarna i en rafflande frågesport. Sedan dess har mycket hänt, men bland annat detta:

I början av sommaren åkte jag till Egypten och blev lite kär i landet. Där passade jag min Gosboll, solade, badade, pratade om revolutionen med trevliga egyptier, åt mat, plöjde tusen böcker, dök och spanade på en ung och ensam tysk resenär som jag fick för mig var en seriemördare. En man som ägde en krimskramsaffär på stranden berättade även för mig att jag var en hora som hade lämnat ut min e-postadress till tre olika män.

  
Efter praktiken i februari blev jag erbjuden sommarjobb som reporter på Gefle Dagblad, så därför har jag bott hos brorsan, svägerskan och Gosbollen och jobbat, jobbat, jobbat och träffat fantastiska människor hela sommaren. Bland annat en OS-medaljör.

Sedan i maj bor jag själv i en ljuvlig lägenhet Väst på stan och ägnar dagarna åt att vara med mina kompisar och ta hand om mig själv och bara göra sådant som jag vill göra. Lägenheten hyr jag i andrahand men hoppas att den kommer bli min i höst. Det kommer att kännas mer än överjävligt jävla drygt om jag måste flytta snart igen, om man säger så.

I juni gifte sig min kompis Lovisa och jag bar låtsashatt med flor och dansade hela natten.

Morgonen efter bröllopet vaknade jag av ett telefonsamtal från mammas man Göran. Han berättade att mamma låg på hjärtintensiven. Hon var nära att dö, men överlevde, och tur är det för utan henne skulle jag inte klara mig.

Förra veckan började jag andra året på journalistlinjen. På lunchrasterna går jag, Freja och Maria ner till havet och hänger som värsta tonåringarna.

Jag känner mig glad ända ner i grunden, men har inte längre någon hals.

Mer om andra stora, intressanta och fantastiska händelser senare, för nu ska jag tantlura så att jag orkar vara vaken hela natten och skriva höstens första krönika.

Bra kväll med öl, chips och frågesport hemma hos Maria. Team Storspovarna, bestående av mig och Freja, dängde upp både Team Maria och Tanja och Team Knüllfückers i brygga.

P.S. Klart man förlorar om man väljer ett dåligt lagnamn.

I går tvingade jag mig på världens bästa och snyggaste Becker utanför ett bajsluktande hus vid älven med en kamera i högsta hugg för att ta lite porträttbilder till en fotouppgift. Så här blev det (men sluta nu inte läsa redan här, jag varnar er):

Vid ett tillfälle ville vi testa att byta miljö, så därför lämnade jag kameraväskan vid bajshuset och så promenerade vi femton meter bort. Plötsligt hörde vi ljudet av en moped. ”Jävlar, ett ligistgäng beståendes av tio små moppepojkar på femton jordsnurr som inte kommer se oss och därför stjäla kameraväskan!!!!!”, tänkte vi, och började skynda tillbaka med raska steg för att hinna före dem. När vi var några meter från väskan upptäckte vi dock att det bara stod en ensam liten moppepojke där, och vet ni vad han gjorde? Han stod och kissade! Och när han upptäckte oss försökte han långsamt snurra runt så att vi inte skulle se hans kissande aprilpenis, och då kom det kiss på byxorna som han försökte få bort med handen. Alltså åh! Stackars, stackars han. Förlåt.

Senast jag skrev var jag på väg till Malmö med min klass på journalistlinjen på Strömbäcks folkhögskola för att gå på Gräv 2012. Väl där så bodde jag tillsammans med mina partners in crime, Freja och Maria, hos en av Frejas kompisar och gick på intressanta seminarier, drack öl på en uteservering och gick på den oerhört trevliga Guldspadenfesten. Där var jag piffad och dansade hela natten till Latin Kings och Leila K.

När jag kom hem till Umeå igen gick jag på Backmans där de hade 50 procent på allt, och fick med mig en hundra år gammal hatt med en snopen/sinnesslö/fin pippifågel på hem.

Jag, Freja och Maria sände även lite radio.

Under låtarna dansades det till världsmusik i studion. Här till en b-version av My heart will go on!

Jag testade på livet som svarthårig turbantjej. Det var ett roligt liv, men varmt nå jävulskt. Har man inte huvudbonad på peruken ser man ut som en konskalle, bara så att ni vet.

I lördags drog jag till metropolen Vännäs för att vara med min mamma. Där gick jag på promenader och lyssnade på P3 dokumentär om hedersmordet på Pela och Estoniakatastrofen.

Jag tittade även på fina gamla fotografier…

… och hängde med den saltaste av kissekatter. Alla sov gott den natt’n, utom tjejen som är lite allergisk mot katt’n! Alltså jag.

Mamma bakade bullar, men jag åt bara tre i stället för tio, eftersom jag ska lyckas klämma mig i min gamla baddräkt i juni då jag ska till Egypten.

SLUT!

Efter fyra dagar i Stockholm med studiebesök på TV4 och Kvällsöppet, Sveriges Radio, Riksdagen med Jonas Sjöstedt, Aftonbladet och Filmcentrum med frilansfilmaren Christina Höglund fortsätter nu klassresan till Malmö dit vi ska på Grävseminariet hela helgen. Sketakul med klassresa! Känns som att jag går i nian igen, men att jag är en käckare tjej nu.

Aaaaaaaaaaah!!!!1

Med Maria och Freja på Myrorna. Mysigt!

Extra, extra! Säkerhetsanordningen till min säng var ur funktion tills Freja grävde fram sin BH och knöt ihop en liten lösning på problemet. Om jag rullar ur sängen i natt kommer jag bara fångas upp som i en liten hängmatta, i stället för att bryta lillnack’n. Bra! 

Fast jag kommer ändå inte kunna somna på grund av detta.

När jag var sisådär sju år gammal hyrde min familj stuga i Sörmjöle en sommar. Under den lilla serremerren besökte vi vid något tillfälle mataffären i Hörnefors, och där bad jag att få ett kassettband med Lotta Engberg som jag hittade. Lyckan var total och jag lyssnade som fan på det där bandet. Så mycket att jag ännu kommer ihåg nästan alla texter och tonartshöjningar trots att jag inte hört låtarna på över femton år. Perfekt, eftersom bandet innehöll en tågåkarlåt som jag nu kan sjunga för Maria och Freja hela natten.

Under puffluggen, den käcka blusen och det busiga leendet kan ni, förhoppningsvis, lyssna på den klämmiga biten.

open.spotify.com/track/2Q9XMK8u0bjuNrjA3RHU7Y