Det blev en annorlunda lördagskväll, det här. Jag kom hem från Skellefteå vid fyratiden och gick direkt och köpte bra att ha-grejer som spik och mat och hårmunk (googla, det är inte alls så äckligt som det låter). Den sistnämnda var jag förresten tvungen att gå och testa direkt och nu tio minuter senare är jag väldigt nöjd med det köpet. Hade lite svårt att täcka hela hårmunken med mitt slitna, tunna och bimboblonderade hår, men med lite mer tid och kärlek kommer den bli utmärkt att använda när det vankas fest. Och det gör det ju uppenbarligen varje helg nu för tiden.

I alla fall. När jag kom hem från stan gick jag nästan och la mig direkt och råkade så klart somna. Vaknade vid åttatiden och då kändes det alldeles för sent för att hitta på något, så nu sitter jag i stället bara med datorn i sängen och gör ingenting speciellt.

Skellefteå var förresten både trevligt och roligt. Jag och Hanna käkade tacos, drack rom och cola, gjorde oss i ordning i vad som kändes som hundra år och lyssnade på Pep Torres, och när två av hennes jobbarkompisar dök upp blev det drinkdrickande och häng på några krogar i schtan. På det sista stället vi gick till råkade jag hamna i en hätsk diskussion med ett grottgurgel i medelåldern som satt och diskuterade invandring med sitt sällskap. Jag hörde honom slänga ur sig siffror om arbetslöshet och invandring som han kommit på helt själv i sin lilla hjärna och kände hur jag kokade när jag hörde hans sunkiga, rasistiska kommentarer. Hans sällskap tröttnade till slut på honom, och då började han fråga mig och de andra i rummet om vi inte höll med honom, så då fick jag chansen att massakrera hans argument, berätta hur pinsamt det är att låtsas kunna något och sitta och fantisera ihop statistik samt tala om för honom vilken inskränkt jävla dumskalle jag tyckte att han var. Det var skönt.

Det här läsåret ägnar vi fyra dagar i veckan åt att pyssla med journalistik, och en åt att läsa samhällskunskap och svenska. I dag var en sådan dag. På svenskan ägnade vi förmiddagen åt textbindning och sånt. Tema-rema och referentiell bindning. Skrev lite meningar. Jag var trött, tråkig och behövde hjälp, och jag fick den. Tack, din sjuka jäkel.

I kväll har jag tantlurat på soffan och så smått börjat förbereda mitt lilla äventyr till Hållkäfteå i morgon. Tre av mina favoritklänningar låg i tvättkorgen. Vad göra?

Jo. Rengöra skurhinken, fylla den med vatten och tvättmedel och låta badrumsflamingon bevaka spektaklet, så klart.

Min snygga och häftiga kompis Hanna som bor i Skellefteå (i åtminstone några dagar till) frågade häromdagen om jag ville komma och hälsa på henne i helgen, och visst vill jag väl det! Har inte varit i Hållkäfteå på mer än två år, så det känns i sanning som att det är på tiden att åka dit på ett litet äventyr. Vill och kan inte missa retromarknaden på söndag, så det blir bara mellan fredag och lördag. Något särskilt som händer i schtan då? Tips, någon?

På bilden nedan syns den salta kissekatten.
Min vän Camilla har fotat.

Häj!

Rolig dag i skolan, och rolig kväll på fritid’n min.

På förmiddagen fortsatte vi med redigeringen av våra reportage som vi jobbade med förra veckan, och på eftermiddagen var det dags för genomgång och att ge varandra konstruktiv kritik. Marcus Perjus, fotbollsspelare, metaformaskin, klasskamrat, blivande chefredaktör, bilpoolschaufför och kompis med uppenbar narcissistisk personlighetsstörning, började med att läsa sin egen text och säga: ”Nu ska jag vara JÄVLIGT kritisk mot mig själv”. Sedan berömde han direkt sin egen ingress.

När jag såg Perjus för första gången i klassrummet för ganska precis ett år sedan var jag förresten rätt övertygad om att vi under dessa två år inte skulle ha särskilt mycket att säga varandra, men jag hade i vanlig ordning fel och det visade sig att han är hur rolig som helst. Tänk så det kan bli, va.

En matlåda blev dagens stora snackis.

I kväll var det dags för onsdagsfika med delar av regeringen. Bibi var först på plats, och räckte över en påse till mig. ”Jag tog med något gott till kaffet!”

Vi spelade tyvärr aldrig Yatzy, men drack kaffe, tryckte i oss köpesfika (jag bakar inte, det är inte min thang) och pratade om menskoppar och sånt där.

I morgon kommer delar av regeringen (mina kompisar Camilla, Bibi, Becker och Emelie) hit för att fika och, om jag får som jag vill, spela Yatzy. Gissar på att det var mer än tio år sedan jag spelade det sist, men jag har fått för mig att det är sådant jag ska pyssla med i höst, och jag tror att det kommer bli tåpp’n. Yatzy.

Vardagshänget i morgon ska förresten också bli tåpp’n, och det har visat sig vara väldigt bra för min konstiga dygnsrytm orsakad av efter skolan-tantlurar att bjuda hit vänner som ännu inte sett min lägenhet. Det har nämligen gjort att jag, i stället för att ligga i fosterställning i soffan, har ägnat kvällen åt att städa och hänga upp tavlor och planscher som jag inhandlat på sommarens auktioner och loppisar (tavlor och planscher är min nya thang har det visat sig, vill ni se dem?).

Apropå loppisar kan jag passa på att tipsa om detta lilla evenemang som äger rum på söndag. Facebookgruppen Umeå Retro som jag är med i, men sällan (okej, aldrig) skriver i, arrangerar. Jag är helt övertygad om att det kommer bli fantastiskt.

Flyern har Anna, som har den här fina bloggen, gjort.

Häj, häj från en tjäj som inte mår tåpp’n.

Jag har haft lucköppning med både Bibi och Johanna i dag. Först ringde jag Johanna som berättade vad jag sa och gjorde när jag ringde henne tidigt i morse (jag hade precis kommit hem och tidningen kom i samma stund som jag tog av mig skorna och ramlade in i mitt sminkbord från 50-talet). Tydligen hade jag typ pratat med jävulskt hög röst, beklagat mig över hur dåligt jag mådde och sedan börjat kväljas över porslinstronen med henne i örat. Under samtalet med Bibi blev jag påmind om att jag ramlat av en stol i vardagsrummet och legat och gapskrattat på golvet efteråt. Åh, jag som brukar vara så ordentlig!

Väldigt kul hade jag i alla fall. Först på en inflyttningsfest hos ett trevligt par som precis flyttat ihop i en gigantisk lägenhet på Tunnelbacken, och sedan på 90-talsfest i Bibis kollektiv. På den första festen drack jag nog snabbare än vanligt för att jag inte kände så många och behövde bli lite modigare för att våga mingla. På den andra festen var jag bara dum i huvudet och drack allt som bjöds samtidigt som jag dansade till Venga Boys och Nordman och pratade med en kille som var lika delar rolig och dryg. Har inte alls mått speciellt bra i dag, men det är väl smällar man får ta.

Innan festen. Städad tjej med liten hatt. Man blir väldigt gul i min hall.

Ockultism på Tunnelbacken.

På 90-talsfest hos Bibi, som jag vill minnas var väldigt högljudd men älskvärd.

Det blev precis som jag hade föreställt mig det, vilken grej!

Först och främst hade jag ställt klockan på åtta, men ångesten svepte över mig likt en tsunami och jag snoozade i stället fram till klockan tio för att göra allt ännu värre. Sedan hade jag någon slags plan på att jag skulle skriva precis hela dagen i dag och bara dricka kaffe och vara lite sträng och sådär, men har redan råkat boka in en lunch med Maria i stan.

Vojne, vojne.

Häj, häj.

Dagens två intervjuer gick bra. Jag gruvar mig (nästan) alltid som fan innan, vilket är konstigt eftersom jag i nio fall av tio brukar känna mig helt lycklig och upprymd efteråt för att det varit så roligt och intressant. Nu återstår bara att skriva alltihop, och eftersom jag är typen som bara kan göra saker med kniven mot strupen har jag beslutat mig för att ägna kvällen åt att titta på någon film jag redan sett tio gånger, och sedan skriva hela morgondagen med en stressklump i magen och skicka in en minut innan deadline. Jag kommer ångra mig som fan i morgon så fort jag slår upp ögonen, men det ordnar sig alltid. Som allt annat.

Förutom de här två intervjuerna och alla förberedelser inför dem så har jag inte gjort så värst mycket mer än att slösurfa, glo på en massa skräp på televisionsapparaten och prata med Johanna i telefon. Anna och Robert kom förbi och tittade på min lägenhet och drack lite kaffe innan de skulle ut och käka inne i stan. Jag blev tillfrågad att följa med, men avböjde för att i stället avnjuta en gourmetmiddag bestående av två stekta ägg som sköljdes ner med ett glas päronsaft i hemmets stilla vrå. La dolce vita! Living the dream!

Att du skulle få ett sådant här flashigt liv som vuxen hade du väl aldrig kunna tro, va?

Häj, häj.

Några haters har tyvärr inte hört av sig, men lika glad för det är jag, för i morgon eftermiddag ska jag intervjua en tjej med diagnosen bipolär sjukdom som verkar hur cool, spännande och härlig som helst. Ska även åka upp till sjukhuset och träffa en sektionschef och en vårdare inom psykiatrin som ska berätta hur de jobbar med bipolära patienter. Så. Djävulbergst. Intressant. Om ni som avskyr mig, eller andra bloggare, skulle vilja höra av er i framtiden så går det så klart bra ändå. Ni är också spännande.

Min mamma är en sådan där människa som typ haft tre sjukdagar sedan hon började jobba i spädbarnsåren, men efter att hon nästan strök med i juni så har hon tack och lov valt att vara sjukskriven ett tag. Hon är dock redan så uttråkad att hon håller på att bli knäpp, och tog därför tåget in från Vännäs för att hänga med mig i dag. Vi har handlat, fikat, glott på folk och sedan ätit middag tillsammans med min bror. Vi har även letat efter såna där skor som formar röven när man spankulerar. Någon som morsan känner har tydligen såna och beskrev känslan av att gå i dem som att vara ute och promenera på fyllan, och det låter ju minst sagt roligt.

Häj!

Jag har ingen som helst rätt att vara trött, eftersom jag i princip inte har rest mig ur soffan i dag förutom när jag lyckades med kraftansträngningen att gå femminuterspromenaden till affären för att köpa toalettpapper. Det var nödvändigt, eftersom det känns väldigt slösigt att använda servetter med röda och blå ankare till det ändamålet. Hähä (skjut mig).

Jag har aldrig hittills i mitt liv lyckats skriva färdigt en krönika i god tid, och sitter därför nu i vanlig ordning och skriver och det lär jag väl fortsätta med ungefär hela natten tills jag skickar in den i morgon bitti. Just nu handlar den om alla konstiga (fast ändå… rimliga) anledningar till att jag avslutat relationer med olika snubbar genom åren, och framställer mig själv som jämntrevlig med djävulen ungefär. På något sätt är tanken att jag sedan ska glida in på helgens VIP-gala, men det kan sluta med att den bara handlar om att det är jag som är djävulen. Eller något helt annat, man vet aldrig.