Etikett: kunskapsförakt

Trollen och solskenet

Av , , 2 kommentarer 10

Tidigt i morse kunde se mitt ansikte i spegeln. Yes! Jag är vid liv. Trots allt elände är jag ytterst tacksam för det liv jag lever. Vi har ju bara ett liv; en chans, en kort stund som vi vandrar här på jorden. Om livet vore ett dygn så skulle vi bara finnas till några få sekunder. I universums tideräkning så är våra liv försumbara, icke ens mätbara. En stor del av mitt liv har jag valt att använda till att skriva romaner om andras liv, medan jag här på denna blogg brukar jag öppet, naket och sårbart berätta om mitt liv.

Skriv din livsberättelse.

Jag skriver då och då om nättrollen och deras unkna politiska världsbild och nedsättande syn på andra människor. Dessa troll är alltid anonyma; ett gäng fegisar som blir kaxiga och ”modiga” när de tar plats vid tangentbordet. Alla vill vara Någon, att känna sig betydelsefull. Trollen mår gott av att hata (gärna i grupp).

Jag har en mission när jag skriver texterna på denna blogg. Jag hoppas att min öppenhjärtighet kan hjälpa andra människor, särskilt de som lever i en liknande i en liknande situation. Ibland skriver jag med en viss övertydlighet för att speglingen ska bli enklare.

Van Gogh en av många som lidit av psykisk ohälsa.

De teman jag skriver om är psykisk ohälsa (ADHD, bipolär sjukdom, ångest/paniksyndrom, missbruksproblematik). Övriga teman jag skriver om är Parkinson sjukdom, stroke. Förutom det blir det en hel del om mitt litterära skrivande, om dess glädje och vedermödor. I det fallet brukar jag berätta om människor som var nalta eljest; människor som är/var annorlunda.

Jag skriver även ur ett politiskt perspektiv där jag ofta bekymrar mig över de fascistiska och nynazistiska idéer som öppet florerar i vårt samhälle och runt om i världen – och då hamnar naturligtvis Sverigedemokraternas åsikter i mitt blickfång.

Ofta när jag skriver kritiskt om SD vet jag att nättrollen kommer att dyka upp. Ofta kommer de i grupp, ibland är det ett ensamt nättroll, men alla skriver illa om min person. I sakfrågan har de inte mycket att säga.

Totalt görs det mer gott än ont i världen.

Men 90 procent av reaktionerna av mitt bloggande är positiva. Mitt skrivande om psykiska ohälsa gör att människor kan spegla sig i mina texter och därmed få hjälp att gå vidare och lindra sina plågor. Mina reflektioner kring  Parkinson och stroken ( som jag själv drabbats av), har jag en trogen läsekrets. Mitt bloggande om psykisk ohälsa tog fart när jag släppte min självbiografi ”Spring Kent, spring!” (2016 Ord&visor förlag) Tack vare boken jag har hållit ett trettiotal föredrag runt om i länet.

Har förstått att min livsberättelse har engagerat många. Socialstyrelsen har rapporterat att mellan 30-40 av landets befolkning lider av psykisk ohälsa (det är ju nästa halva svenska befolkningen) så i min publik torde sitta många människor med psykisk ohälsa och resten lär vara anhöriga till dessa.

I ljuset spricker trollen.

Detta betyder ju inte att allt i mitt liv handlar om sjukdomar och elände. Min blogg är ju bara en del av mitt liv. Den tid jag lägger ner på min blogg ska förhoppningsvis sprida kunskap och därmed sticka hål i fördomarna. Men det dyker då och då upp anonyma (naturligtvis) troll som tycker att jag ska sluta gnälla, att sluta rota i det förgångna och som en av gnällspikarna tyckte: att istället för att skriva bloggar borde skaffa mig ett liv. Jaså? Jo, jag har ett liv, tyvärr inget perfekt liv, då jag  bitvis tvingas kämpa hårt för att hålla näsan över ytan. Vad är sedan trollens definition av vad ett liv är? Är det att knyta ihop svansen med andra trollsvansar? Gå i klunga och söka upp människor som de gemensamt kan hata. Att vara feg och inte våga skriva ut sitt namn. Jävlar vilket bra liv!

Därute i världen, utanför mitt fönster finns det en rörelse bestående av stollar som tror sig besitta all världens sanningar, och  i deras spår följer en svans av gnällspikar. Trollen drivs ofta av unkna politiska idéer som bygger på ett förakt mot det/de som är annorlunda. Det finns även ett förakt mot kunskap och bildning där särskilt journalister och författare bildar en farlig grupp. Det finns en unken syn på kulturen där  icke-föreställande konst ska bort, bibliotekens öppenhet ska begränsas och dessutom ska bara svenskar få låna böcker. Det skulle inte förvåna mig att de har en lista på vilka böcker som borde plockas bort från lånehyllorna. Kanske dags för ett bokbål? En aktivitet som roade Hitler.

Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid.

Om man nu ska använda sig själv och sin egen livsberättelse för att hjälpa exempelvis människor som lever i psykisk ohälsa, så måste man känna tillit och ha ett visst mått av mod, eftersom ens livsberättelse kräver att man måste visa sin sårbarhet – vilket innebär risker för plötsliga knivhugg i ryggen. Gäller gnället mina åsikter, mitt kunnande brukar jag bara ruska på mig och gå vidare. Däremot gör det ont när trollen ger sig på min person och mitt intellekt. Men i stort är är jag ostoppbar. För är det några som saknar ett liv, så är det nättrollen. Snacka om tragiska figurer! Dessutom lär de spricka i solljuset.

En farlig tid

Av , , Bli först att kommentera 2

Ibland bör vi kasta en och annan blick över axeln för att få perspektiv och lära oss av gamla misstag. Vad gäller pandemier, typ dagens Coronapandemi är egentligen inget nytt. Gång på gång har mänskligheten överraskats av små, osynliga virus som dräpt miljoner på miljoner av oss.

Känner oro
Jag börjar faktiskt känna en stark olust. Bristen på kontroll, gör mig fjättrad, snudd på panikslagen. Som multisjuk (diabetiker, Parkinson, stroke) med en usel kondition så torde jag höra till riskgruppen; då vi Parkinson patienter har svårt att hosta upp slem från lungorna – och det är just lungorna som slås ut av sjukdomen Covid-19.

 

Detta har hänt förr
Skillnaden är att vi numera kan följa Coronaviruset minut för minut på ständigt uppdaterande sajter, genom massor med presskonferenser och nyhetsredaktionerna som sänder live dygnet runt. En annan skillnad: Mängder med mera kunskaper. Ändå finns känslan där: Ett litet virus dikterar villkoren. Människan, Skapelsens krona, kan i slutänden stå handfallna, igen. Som under Digerdöden. Vi kan se på, vi kan gömma oss. Man aldrig känna oss helt trygga. Gemensamt för epidemierna är att de fattigaste och svagaste drabbas hårdast.

Kunskapsförakt och förnekare
Vi måste både vara närsynta och långsynta. Då kan vi blicka bakåt och samtidigt vara vidsynta i dagens tillvaro. Kunskaper är A och O. Motsatsen är fördomar som bygger på lögner. Sånt som skapar rädda människor. De finns där ute: Förnekarna, som tyvärr så ofta lider brist på kunskaper – i deras ögon består ju kunskap mest av påhitt. Vi lever i en tid då grogrunden för förnekarna är mycket goda. Det finns ett vildvuxet förakt mot kunskap och kultur. Vi har hört dem förneka klimatkrisen och de börjar ta utrymme nu när Coronavirusets sveper fram över världen. Konspirationsteorierna är mångt mer spännande, än tråkig evidensbaserad vetenskap (som tar tid att tränga in i). Det är ju så lätt att tänka: Detta gäller väl inte mig?

Träna på empatin
I tider är som dessa kommer vi att få många chanser att träna på vår empati och vårt medlidande. Sådana egenskaper är inte givna, utan kräver aktiv handling. En elitlöpare kan ju inte slå världsrekord utan att ha tränat … Det räcker inte att tänka: ”Stackars alla gamla sjuka”, och sedan tro sig vara empatisk lagd. Godhet är inte något karaktärsdrag vi föds med – och som sedan gäller livet ut. Goda människor utmanar ondskan. Goda människor måste dagligen utmana sina rädslor och sedan gå emot dem. De vet vad rädsla kan göra med oss människor.

Historien upprepar sig
Den stora, svarta döden förändrade människors tankesätt. Digerdöden. Detta utspelades då inga botemedel fanns, inget effektivt smärtstillande var uppfunnit. Allmänt ansågs det vara Guds vrede över människornas synder som orsakat Pesten. (Det finns många som tror det än i dag). I Bergmans ”Det sjunde inseglet” speglas det hopplösa mörkret på ett skrämmande sätt. Botgörartågen, människor iklädda trasor, som slog sig själva, drog högljutt längs vägarna. En mardrömsbild från medeltiden då alla måste ha varit livrädda, inte minst pga. av sin okunnighet. Ordet virus fanns ju inte ens.

Den svarta döden
Digerdöden. Förmodligen den mest kända epidemin som plågat livet ur människorna på jorden. Uppemot 200 miljoner dukade under. I Europa dog en tredjedel av befolkningen. Den svarta döden. Pesten tog ju aldrig slut, utan började om och började om igen. Digerdöden kom till Europa år 1347 och härjade i omgångar fram till 1700-talets början. Den drabbade Sverige över 20 gånger mellan 1350 och 1713. Pestbakterien, Yersinia pestis, slår ut immunförsvaret och människor blev smittade genom loppor från smittade råttor. Smittan spreds sedan även mellan människor, via närkontakt eller luften. 500 000 i Sverige beräknas ha dött under Digerdöden.

Kyrkan såg till att peka ut de skyldiga. Det ska ju alltid finnas sådana. Då som många andra gånger tidigare (och i framtiden) var det judarnas fel. Den 14 februari 1349 inträffade Valentindagsmassakern, i vilken judarna i Strasbourg gavs två alternativ: att konvertera eller att dö. 1 000 judar brändes levande. Vilka ska utpekas som skyldiga för Coronapandemin?

Spanska sjukan (1918 – 1920)
I slutet av första världskriget började en dödlig form av influensa att spridas över hela världen. Ungefär 500 miljoner människor infekterades och upp mot 100 miljoner dog, de flesta unga och friska. Just, då var det ungdomen (unga män) som dog, under dagens Coronapandemin är det gamlingarna som stryker med. Några av symtomen var att man hostade blod. Lungorna fylldes av en rödaktig vätska som i princip dränkte de drabbade.

Spanska sjukan orsakades av viruset H1N1, som även låg bakom svininfluensan 2009. Det började med vanlig hosta och feber – sen kom den höga febern, huvud- och muskelvärk, kraftiga svettningar. Och, framförallt, en stor trötthet. Men för tiotusentals svenskar slutade det med döden. I världen i stort var det nånstans mellan 50–100 miljoner som dukade under i ”spanskan”.

Pågående katastrofer
Men det pågår ju samtidigt ”katastrofer” som inte uppmärksammas på samma sätt.
Kolera (140 000 döda per år).  Den dödliga diarrén.
Malaria (400 000 – 650 000 döda per år).
TBC (1,5 miljoner döda per år).
HIV (1,5 miljon döda).
Nutid – en ny virusattack

Nu har vi lärt oss namnet på ett nytt dödligt virus. Coronaviruset och sjukdomen covid-19. Vi börjar lära oss vad en pandemi är. Det går sakta upp för oss att vi som människor lever under dödligt hot. En lömsk, pytteliten motståndare som vi inte kan se eller höra. sprider sig både utomlands och här i Sverige uppstår både oro och frågor. Lita på de som vet. Lyssna på myndigheterna.

Var inte rädda!

Antal konstaterat smittade personer i Sverige: 1 167.
Dödsfall: 8.
Källa: Folkhälsomyndigheten, Region Sörmland
(Uppdaterat: 17 mars, klockan 15.50)

Gamlingar (över 70 år), håll er inomhus! Var observant på torrhosta och andningsbesvär!

 

© Kent Lundholm

 

 

 

 

Förakt mot kunskap

Av , , 1 kommentar 5

I dag börjar stora avloppsveckan. I varje fall i huset jag bebor här på Pig Hill. Alla avlopp ska rensas, vilket betyder att vi boende inte får spola i vasken i köket eller på toan, och naturligtvis får vi inte använda toaletten. Avloppsspecialisterna ska komma med en liten låtsastoastol där jag ska göra mina behov. Ska denna skithusstol av modell liten månne stå inne i vardagsrummet, vid soffan där jag brukar ligga och glo på teve? Nåväl, det finns en toalett och en dusch nere i källaren som vi alla ska dela på – men ni ska bara veta hur snabbt det tränger på för en som tar urindrivande medicin, det kan handla om sekunder. Därför har jag ställt ut några tomma tvålitersflaskor av Coca cola-modell. Fast det är kanske nyttigt att leva lite primitivt under fem dagar. Det är miljoner och åter miljoner fattiga människor som saknar toalett och vatten, vilket är en del av deras liv. Så jag lovar att inte klaga för mycket.

läsabok

Det vore värre ifall någon förbjöd mig att läsa böcker, att skriva böcker, blogg och dagbok, och att lyssna på vacker musik. Då skulle jag snabbt förtvina och skrumpna ihop till en irrande bokstav, utan att finna mitt sammanhang. Det är det de vet, högerspökena. För att slippa mothugg i debatter ska de först krossa de som är belästa, de som verkligen vet vad som är fakta och som ännu minns vad som hänt historiskt sett – att mönstret tycks upprepa sig. Sedan krossar de journalisterna, i varje fall de som känner till de medel som behövs för att avslöja skojare, stollar och lögnare. De intellektuella har alltid legat risigt till när auktoritära stater ska bildas, när demokratin ska krossas. Så gjorde Nassarna, Stalin och Mao (med flera) när de byggde upp sina diktaturer. Bort med alla de som visste för mycket. Och den debatten hörs nu återigen lite varstans runt om den ännu fria världen: Ett förakt mot kunskap!

Under lördagens bjudning, satt vi och drack kaffe och mumsade på vaniljglass med krossad choklad, och kom att diskutera de böcker som berört oss under årens lopp. Efter att ha avverkat några klassiker kom vi att prata en stund om de märkligheter som kan ske i en mänsklig hjärna, antingen till det positiva eller det negativa. Då dök neurologen Oliver Sacks essäsamling ”Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt” upp. Vi kom att prata om minnet och vår fruktan att en gång förlora det. Vem blir man då? Om man inte ens känner igen sin fru eller inte längre vet vad man heter – vem är man då? Nä, det ödet ville ingen av oss drabbas av. Men så berättade Peppe om en bok han läst. Den handlade om en man som inte kunde glömma, som av någon anledning mindes precis allt – på klockslaget, dygnet runt. Mannens hjärna kunde inte sortera bort något, utan dag för dag fylldes den på med nya ovidkommande minnen. Tänker er att varje morgon minnas hela sitt liv, vilket torde ta minst halva dagen i anspråk, och sedan gör om det morgon efter morgon. Vilket tortyr. Då torde det vara bättre att vara lite disträ och småglömsk.

För övrigt blir resultatet av ett rum fullt med speglar, att man bara ser sig själv men saknar förmågan se vad som finns bortom dem.

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,