Etikett: feghet

Kort om trångsynthet

Av , , Bli först att kommentera 6

Finns det några mer ointressanta människor än de som är är trångsynta, som är inskränkta och fördomsfulla. Samtidigt som dessa, i flock, kan bli riktigt farliga i fel miljö. De brukar vara ointresserade av sanningen, utan litar på sina fördomar vars innehåll byggs upp lika delar okunskap och lika delar rädsla. Hur kul är det att försöka föra ett  samtal med en av dessa enögda bakåtsträvare. De tycks öka i antal i tider som dessa, då det tycks finnas hur många knäppa konspirationsteorier som helst.

Trångsynta i alla dess former.

Trångsynthet går ofta armkrok med fantasilöshet och ett rätt så humorbefriat synsätt på världen. De brukar i grund och botten var reaktionära, då deras flegmatiska tankevärld avskyr förändringar. Eftersom jorden inte rör sig och bristfälliga kunskaper är en merit, så smyger det sig in ett kunskapsförakt i deras trånga tankevärld. Under uppväxten (och naturligtvis även som vuxna), tenderar de trångsynta bli översittare, alltså mobbare. Eftersom de anser att kunskaper är onödiga, så ska somliga hållas kort och få sig en smäll på käften ett par gånger per dag. Vi minns väl alla någon mobbare i barndomen som nervärderade andra barn som visade upp minsta lilla sårbarhet: fula glasögon, stammare, fel färg på jackan. Översitteriet är en riktigt usel egenskap eftersom det hela går ut på att sparka på de som redan ligger, att man mobbar de som visar upp någon form av svaghet.

I grund och botten har översittarna en låg självkänsla och det brister rejält i förmågan att kunna känna medlidande för andra människor. När andra söker applåder och hejarop på gympatimmen eller modet att berätta nåt skojigt på roliga timmen, så har mobbarna sin svans i den publik som beskådar deras ”mod” när de spöar upp en fem år yngre glasögonorm. Ett bra sätt att förvandla översittarna till luft, är att vända ryggen till och vägra applådera deras feghet. Men i barndomen var det ju ingen strategi man kände till, utan den växte fram under gymnasietiden då mobbandet blev allt mer verbalt. Om man ger fan i att skratta åt rasistiska och sexistiska skämt eller nedlåtande synsätt mot folk som var eljest, annorlunda så blir mobbaren en luftbubbla.

Men mobbarna finns ju kvar i våra vuxna liv, ofta som sanningssägare i fikarummet eller på puben. De har med åren insett att de bör utveckla sitt språk för att kunna vara en orörd översittare som vuxen. Därför måste vi som vuxna argumentera mot påstående att ALLLA muslimer bär omkring på bombbälten eller att de som har en psykiatrisk diagnos är galna dygnet runt, månad efter månad, från födsel till död. (Två exempel).

Trångsyntheten bär översittaren med sig hela livet. Världen har sannerligen blivit svart eller vit, och genom gängbildning eller tillhörigheten i ”vissa” politiska partier så växer översitteriet över i hat och hänsynslöshet – ibland i psykopatiska egenskaper där man rent av njuter av att plåga andra. Då de tagit klivit in i ondskan. Om ondskans pöbel får regera, så är det i förlängningen ett hot mot demokratin. Men vi får inte heller glömma samhällets översitteri, med iskalla paragrafryttare som inte tvekar att slå en familj i spillror eller att döma oskyldiga.

Missionär 1882

Inbakat i allt detta finns ofta en främlingsfientlighet som går på lina över rasismens avgrund. Rasismen som inte är någon vetenskap, varken nu eller på tidigt 1900-tal då man mätte skallar på samer och resande folket. Då och nu så var de ord som användes som försvar till att särskilja människor: ”Vi är bättre än dem!” Kring alla de begrepp jag resonerat kring härskar rädsla och okunskap. Flera hundra år gamla konspirationsteorier får nytt liv och folk tror lika skarpt på dem idag, som man gjorde på medeltiden. Vi lever farligt på många sätt. Är det inte av coronapandemin som mänskligheten hotas av, så är det av en högst verklig klimatförändring. En perfekt grogrund för de trångsynta översittarna. I denna gyttja av stolliga idéer växer grupperna av religiösa fundamentalister, så väl kristna som muslimska.

Trollen och solskenet

Av , , 2 kommentarer 10

Tidigt i morse kunde se mitt ansikte i spegeln. Yes! Jag är vid liv. Trots allt elände är jag ytterst tacksam för det liv jag lever. Vi har ju bara ett liv; en chans, en kort stund som vi vandrar här på jorden. Om livet vore ett dygn så skulle vi bara finnas till några få sekunder. I universums tideräkning så är våra liv försumbara, icke ens mätbara. En stor del av mitt liv har jag valt att använda till att skriva romaner om andras liv, medan jag här på denna blogg brukar jag öppet, naket och sårbart berätta om mitt liv.

Skriv din livsberättelse.

Jag skriver då och då om nättrollen och deras unkna politiska världsbild och nedsättande syn på andra människor. Dessa troll är alltid anonyma; ett gäng fegisar som blir kaxiga och ”modiga” när de tar plats vid tangentbordet. Alla vill vara Någon, att känna sig betydelsefull. Trollen mår gott av att hata (gärna i grupp).

Jag har en mission när jag skriver texterna på denna blogg. Jag hoppas att min öppenhjärtighet kan hjälpa andra människor, särskilt de som lever i en liknande i en liknande situation. Ibland skriver jag med en viss övertydlighet för att speglingen ska bli enklare.

Van Gogh en av många som lidit av psykisk ohälsa.

De teman jag skriver om är psykisk ohälsa (ADHD, bipolär sjukdom, ångest/paniksyndrom, missbruksproblematik). Övriga teman jag skriver om är Parkinson sjukdom, stroke. Förutom det blir det en hel del om mitt litterära skrivande, om dess glädje och vedermödor. I det fallet brukar jag berätta om människor som var nalta eljest; människor som är/var annorlunda.

Jag skriver även ur ett politiskt perspektiv där jag ofta bekymrar mig över de fascistiska och nynazistiska idéer som öppet florerar i vårt samhälle och runt om i världen – och då hamnar naturligtvis Sverigedemokraternas åsikter i mitt blickfång.

Ofta när jag skriver kritiskt om SD vet jag att nättrollen kommer att dyka upp. Ofta kommer de i grupp, ibland är det ett ensamt nättroll, men alla skriver illa om min person. I sakfrågan har de inte mycket att säga.

Totalt görs det mer gott än ont i världen.

Men 90 procent av reaktionerna av mitt bloggande är positiva. Mitt skrivande om psykiska ohälsa gör att människor kan spegla sig i mina texter och därmed få hjälp att gå vidare och lindra sina plågor. Mina reflektioner kring  Parkinson och stroken ( som jag själv drabbats av), har jag en trogen läsekrets. Mitt bloggande om psykisk ohälsa tog fart när jag släppte min självbiografi ”Spring Kent, spring!” (2016 Ord&visor förlag) Tack vare boken jag har hållit ett trettiotal föredrag runt om i länet.

Har förstått att min livsberättelse har engagerat många. Socialstyrelsen har rapporterat att mellan 30-40 av landets befolkning lider av psykisk ohälsa (det är ju nästa halva svenska befolkningen) så i min publik torde sitta många människor med psykisk ohälsa och resten lär vara anhöriga till dessa.

I ljuset spricker trollen.

Detta betyder ju inte att allt i mitt liv handlar om sjukdomar och elände. Min blogg är ju bara en del av mitt liv. Den tid jag lägger ner på min blogg ska förhoppningsvis sprida kunskap och därmed sticka hål i fördomarna. Men det dyker då och då upp anonyma (naturligtvis) troll som tycker att jag ska sluta gnälla, att sluta rota i det förgångna och som en av gnällspikarna tyckte: att istället för att skriva bloggar borde skaffa mig ett liv. Jaså? Jo, jag har ett liv, tyvärr inget perfekt liv, då jag  bitvis tvingas kämpa hårt för att hålla näsan över ytan. Vad är sedan trollens definition av vad ett liv är? Är det att knyta ihop svansen med andra trollsvansar? Gå i klunga och söka upp människor som de gemensamt kan hata. Att vara feg och inte våga skriva ut sitt namn. Jävlar vilket bra liv!

Därute i världen, utanför mitt fönster finns det en rörelse bestående av stollar som tror sig besitta all världens sanningar, och  i deras spår följer en svans av gnällspikar. Trollen drivs ofta av unkna politiska idéer som bygger på ett förakt mot det/de som är annorlunda. Det finns även ett förakt mot kunskap och bildning där särskilt journalister och författare bildar en farlig grupp. Det finns en unken syn på kulturen där  icke-föreställande konst ska bort, bibliotekens öppenhet ska begränsas och dessutom ska bara svenskar få låna böcker. Det skulle inte förvåna mig att de har en lista på vilka böcker som borde plockas bort från lånehyllorna. Kanske dags för ett bokbål? En aktivitet som roade Hitler.

Där hjärnan tar slut, tar nävarna vid.

Om man nu ska använda sig själv och sin egen livsberättelse för att hjälpa exempelvis människor som lever i psykisk ohälsa, så måste man känna tillit och ha ett visst mått av mod, eftersom ens livsberättelse kräver att man måste visa sin sårbarhet – vilket innebär risker för plötsliga knivhugg i ryggen. Gäller gnället mina åsikter, mitt kunnande brukar jag bara ruska på mig och gå vidare. Däremot gör det ont när trollen ger sig på min person och mitt intellekt. Men i stort är är jag ostoppbar. För är det några som saknar ett liv, så är det nättrollen. Snacka om tragiska figurer! Dessutom lär de spricka i solljuset.

Fest i Hjukensjön

Av , , 2 kommentarer 2

En grå morgon. Regnet har fallit under natten och gjort världen utanför mitt fönster genomblöt. Just nu verkar det vara uppehåll. I dag ska jag, Lena och dottern Hanna åka till Hjukensjön och den härliga festivalen till gäddans ära. Strax efter fem ska jag upp på scenen och dra min helt sanna berättelse om det stora kriget om veden i Baklandet anno 1974. Satt igår och berättade historien för mig själv, tyst inne i mitt huvud, och jag minns den ännu.

skurk

I går kände jag mig som en skurk. Inför dagens begivenheter var jag förbi ICA Kvantum för att hämta ut ett paket som förlaget skickat: Det var romanerna ”Konungarnas konung från Baklandet” och ”All världens lycka”; två romaner som delvis utspelar sig trakterna av Åmsele. Tänkte lägga dem till försäljning på mitt bokbord i Hjukensjön – men jag fick inte hämta ut paketet. Den unga tjejen på ICA fick en tjurig uppsyn då hon sett en liten spricka på mitt körkort (som funnits där i ett par års tid). Snart dök ytterligare en kvinna upp, en stor och frodig sådan, och läxade upp mig. Det borde jag väl begripa att man inte kan hämta ut ett paket med en spricka i körkortet. Rena Stasikänslan. Jag gav upp ganska direkt då jag förstod att detta var en strid som jag skulle förlora. ”Du har inte passet med dig”, sa den unga. ”Nej, jag brukar inte ta med mig passet när jag färdas mellan Grisbacka och ICA”, mumlade jag med ett stänk av ironi i rösten och ett stelt leende på mina bleka läppar. Mitt pass har för den delen gått ut för två år sedan. Sålunda fick jag slokörat lämna platsen för mitt stora brott och på vägen ut kastade jag blick in i apoteket som jag dagen innan besökt och hämtat ut stora mängder farlig medicin – jo, med mitt körkort och dess rysligt illegala spricka.

godhet

Nu över till något helt annat. Jag har tidigare skrivit om att godhet innebär att man måste våga stå upp och ta striden mot ondskan. Att vara snäll betyder inte att man står där och ständigt vänder andra kinden till. Man får heller inte blunda när någon är i nöd, det är absolut inte godhet.Tänk på vilken besvärlig typ Jesus var, som ständigt bröt mot konventionerna och reglerna, käftade och protesterade mot det som var ondska i hans ögon.Tro vad man vill om Jesus som person och Guds son, så måste väl han ses som förlagan till vad godhet är. I varje fall för mig. Ibland stöter jag på människor som vid första anblicken verkar hyggliga, snälla och goda – men efter en tids bekantskap märker man att de är snälla precis hela tiden. De köper ditt godkännande genom att hålla med om allt och är rättrådiga i största allmänhet. Då har snällheten blivit ett harmlöst sätt att manipulera andra människor. I grunden försöker dessa ”snälla” människor dölja sina svagheter, som kan vara låg självkänsla och konflikträdsla, genom att vara medgörliga och snälla. Du kan säga precis hur korkade saker som helst, så kommer de att hålla med dig. Möjligen att de kokar en kopp kaffe till dig för att komma undan det känsliga ämnet.

För övrigt hade jag och Lena under gårdagen en underbar stund i Baggböle arboretum. Häftigt att se och lukta på träda och buskar från hela världen. Där växte balsam- och purpurgran, Japansk gråal, Rysk kornell, Sibirisk hagtorn och så vidare. Åk dit vet ja! Sen får ni inte missa Buddha som sitter upplyst på en spegel av mörkt vatten.