Fast jag varit hemma hela veckan med sjuka barn så är det ändå något speciellt med fredagen? Tycker ni inte det?

Det är då man tänder ljus, njuter i soffan av familjen och gläds åt tanken att lördagen är fri, man får sova länge. Kliva upp och bara mysa.

Hoppas att ni njuter lika mycket av helgen som jag tänker göra, med förhoppningsvis feberfria barn!

Affe har deklarerat att han inte längre heter Affe, utan vill från och med nu bli kallad vid sitt dopnamn: Alfred. Han har tagit upp det på förskolan samt hemma och ja, det är väl lika bra att vi gör som han säger då.

Alldeles nyss så berättade jag för hans far att Affe heter bara Alfred numera också säger jag till Alfred:

–Visst är det så Alfred? Visst vill du inte bli kallad Affe längre?

-Nej, säger han. Jag vill att ni säger Alfred, men… egentligen så heter jag KnäppNicklas!

Vart det kommer ifrån, det vet jag inte. men jag tror inte att vi  familjen tänker använda hans spritt språngande nya namn, utan vi håller nog oss till Alfred. Det har en lite finare klang tycker vi.

sa att jag skulle ge mycket vätska (nähää), kolla allmäntillståndet (va?) och försöka ge Ipren varvat med alvedon. Han skulle dessutom försöka halvsitta just på grund av andningen. Hon trodde inte att  febern kom sig av operationen då stygnen som togs i måndags såg jättefina ut. Nå, Noah skall i alla fall ligga som ett V, med benet i högläge och kroppen i sittande ställning!

Då Noah har astma och är allergisk så är Ipren inte det optimala, men… Noah har tagit Ipren tidigare och inte varit påverkad av det så vi försöker.

Jag har varit en god mor och susat iväg på Ica "häribyn" och inhandlat diverse gottis för sjuka småbarn. Vad sägs om Glass, Coca-cola, Saft och halstabletter? Mums va?

Väl på ica så träffade jag en av Jacks kompisars förälder och hon meddelade mig att det var mååånga som var sjuka, till och med deras lärare. Så jag antar att det är en smittsam variant.

Det verkar som om den aldrig vill släppa. Vi är tyvärr inga stolta ägare av någon febertermometer men gissningsvis så pendlar den mellan 38-40 grader. Maken, som verkar vara mer än lovligt snurrig ringde i dag och frågade varför jag inte var på jobbet?

Döhhh?? Ja, jag vill gärna lämna mina barn hemma själv nu. Speciellt med tanke på att OM det nu skulle vara grissjukan som barnen har så känns det inte så roligt. Noah den lille stackaren har ju dessutom Astma som kan förvärra situatonen. Sen vet jag inte om hans brutna ben gör att febern inte vill gå ned som den gjort på de andra pojkarna?

Om det finns någon sjukvårdskunnig därute som vet så får ni gärna informera mig…Kan ett brutet ben göra att febern inte vill gå ned?

Nu hjälper faktiskt alvedon men samtidigt så har han ju ätit så mycket alvedon på grund av att han haft så ont i benet. Jag kanske skall byta till något annat? Något som är mer skonsamt mot levern? Han är ju inne på sin 3:e vecka med alvedon. Hur länge kan man äta alvedon?

Vojne, vad sjuka barn gör mot modershjärtat!

 Fru Alperud!! Som ni kanske vet så säljer min man bröd i alla dess former. Detta har tyvärr lett till att jag inte bakar längre.

Varken tårtbottnar, fikabröd, sockerkakor eller vanligt bröd. Jag har i bland sträckt mig till att vid sällsynta tillfällen bakat vanliga kanelbullar eller lussebullar.

I dag vid middagen så pratade småbarnen om att jag kanske inte kunde baka? Att jag inte visste hur man gjorde när man bakade sockerkakor och dylikt. Hmpf!!!

De stora barnen har ju full koll på mina bakkunskaper men de små kommer ju inte håg något annat än deras fars brödsäljande dagar. Föga anar de att det fanns en tid när deras mor inte gjorde annat än bakade brök, kakor och bullar.

Klart att jag kan baka. Snabbt slängde jag ihop en kanel & äpplekaka som Fru Alperud lärt mig en gång i tiden. OM det är hennes recept eller ej låter jag vara osagt. Smaskig är den i alla fall! Synd bara att jag själv inte får smaka den.

Jag kastar in en bild på den halvgräddade skapelsen så att ni får ett hum om hur god den är, och enkel att göra!

Nu skall den bara vara inne i några minuter till! Sen är det dags för pojkarna att förundras över deras mors allsidiga kunskaper!

Hm? Jag undrar om det kanske var ett trick av dem för att få mig att göra ngt gott??

Jag funderar lite på det där, eller ganska mycket om jag skall vara allvarlig.

Jag söker ju jobb och tänk om någon arbetsgivare läser mina små blogginlägg?

Jag försöker att inte lägga för mycket personliga tankar eller åsikter i mina bloggar. Vilket jag ibland har misslyckats med, jag tänker för den delen inte ta bort dessa inlägg utan de får stå kvar.  Jag försöker dessutom undvika att skriva mina blogginlägg i vredesmod. Vilket jag varit nära att göra ganska många gånger. Som tur är så har jag alltid besinnat mig och raderat inläggen innan jag skickat in dem.

Det handlar inte om att jag inte står för mina åsikter, utan det handlar mer om att jag tror benhårt på mina åsikter tills jag blir överbevisad om att jag har fel. Då kan jag tänka mig att omvärdera mina åsikter. OM jag då har skrikit ut till hela Umeå kommun om hur jag ställer mig i en speciell fråga så känns det så dumt att ändra mig helt plötsligt. Jag vill ha ordentligt med kött på benen innan jag uttalar mig i en specifik fråga!

Fegt? Ja, kanske!

Det jag vet, och som jag ALDRIG kommer att omvärdera. Det är hur jag tycker att barn skall bli behandlade. Med Kärlek, Respekt, Tro och framförallt visa dem den stora gåvan av förlåtelse. Det är en underskattad förmåga tycker jag. Om detta så kan jag skriva kilometervis om och om igen. Där ändrar jag mig aldrig.

Nå, detta var mina små onsdagsfunderingar. Nu skall jag hämta Älskade lille Affe på förskolan!

I går var Noah och plockade bort gipset som glappade. Fick ett nytt, fint gult gips. Zuzukigult som han själv sa.

Nu är det bara två veckor kvar av hans gipsperiod och vad händer sen då? Vi vet inte. Vad vi dock vet, det är att han inte får vara med på gympan på hela långa terminen. Han får inte vara med på sin älskade innebandy. När skall de operera ut hans skruvar då? Det vet vi inte heller.

Vi vet ingenting.

I ett svagt ögonblick så lovade jag sonen att han kunde vara med på innebandyn nästa termin, men nu vet jag inte. Kan han det?

Jag har fortfarande sjuka barn. Ebbe gnäller över ont i huvudet, tror jag det när han har feber. Noah snorar och är allmänt varm. Affe? Affe är frisk. Jack då? Ja, jag vet inte.

Själv då? Jag somnade klockan 17:00 igår. Totalt slut. Vaknade 05:00 i morse och var piggare än jag varit på länge. Så idag blir det storstädning, mys med mellanpojkarna samt tvätt. Alltid denna hemska tvätt.

Så, nu sitter jag här.

Två barn insjunkna i feber. Inte den allvarliga sorten som medför sig knorr i tillvaron utan mer den där "kanintegåpåskolanförattdomskulleskickahemmigförjagserintespecielltpiggutsjukan". Noah och Ebbe är relativt pigga, dock glansiga i ögonen, snoriga och hostar då och då. Febern ligger väl på en 38 grader, vilket innebär sjuk.

Men åååhhhhh…Jag gillar inte att vara hemma. I dag har jag mötenas dag dessutom. De bara avlöser varandra och jag är hemma med sjuka barn. Snacka om att känna sig oanvändbar.

Nå, livet går ju vidare ändå.

Nu tänker jag lägga mig i soffan med en god bok, kanske zappa lite tv, dricka en kopp kaffe och jämra mig över vad jobbigt det är med sjuka barn!!