Jag känner själv att jag drar ned er i melankoli med varje inlägg jag skriver.

Det är inte min mening. Egentligen så är jag rätt nöjd med livet just nu. Ibland, bara ibland så kommer det stormbyar som drar med mig bort.

Det som är dumt, det är att när jag mår som sämst så sitter jag antingen vid datorn, vid bloggen. Eller vid min AJFÅN som av dumma idiotiska anledningar har min mail kopplad till sig.

Vad gör jag då?

Jo, jag skriver långa tömmande mail till människor som inte har något med mitt liv att göra, egentligen. Jag hoppas att de stackare som får mina många, långa mail tar det för vad de är – självterapi. Det är absolut inte min mening att stressa någon, att göra någon obekväm.

Sms fungerar likabra när man är arg, ledsen, deprimerad, upprörd. Stackars er som får mina sms.

Tur är väl ändå att jag inte riktigt törs skriva blogginlägg via mobilen:-)

Herregud vad ni hade fått läsa då.

P & K