Detta är en av de vackraste kärleksvisor jag vet. Lyssna och njut. Idag är det ju alla hjärtansdag vettja.

Lite söndagsnjutning. Vacker röst, vacker text, vacker kvinna.

Igår hade vi kusinträff, min farmor och farfar hade lyckats avla fram inte mindre än sju barn och de i sin tur har tillsammans lyckats producera sjutton barn. Igår var vi var en tapper liten skara som hade samlats hemma hos mig för lite vindrickande och surr. Tyvärr hade inte alla kusiner möjlighet att komma, men det gör inget. Vi saknade dem, men vi hade fantastiskt trevligt ändå.

Finfina kusiner har jag.

 Finfina syskon (tyvärr blev det inga bra bilder på varken mig eller min syster så bror Jonas får stå för det vackra🙂

och syskonflickvänner med.  

Vi spelade spel, "Helballa Åttiotalet".

Jag krossade naturligtvis mina småkusiner. De var ju knappt född på 80-talet. Jag däremot, var en tant redan då. Hade jag INTE vunnit spelet hade jag varit tvungen att ta på mig skämskoftan. Det medföljer ju en viss ordning med att vara näst äldsta kusinen.

Tack alla fina kusiner från den Erikssonska klanen. Vi träffs alltför sällan, ändring på det nu va? Nästa gång drar vi ihop ALLA kusiner.

Fredag.

16 har en lankompis över. Jag gjorde misstaget att gå in i hans rum bara för att mötas av den mest bisarra doften någonsin. Två hormonstinna 16 åringar instängda i ett litet trångt rum bäddar för otrevliga odörer. Lika fort som jag äntrade rummet blev jag ombedd att genast gå ut. Vilket jag naturligtvis gjorde, gladeligen. Jag går INTE in dit igen, inte utan gasmask och beväpnad med deodorant iallafall.

Jag vill gå ut och mingla ikväll, socialisera med mina vänner. Synd att min bästa V har övergivit mig. Att hon drog för att jobba på SvD. Vad är SvD mot mig liksom? Kul för henne, men jag då? Får man göra så mot sin bästis liksom? Nå, jag har andra vänner. Hör du det V?

JAG HAR ANDRA VÄNNER!!!

Det är roligt med gamla vänner. Jag har en handfull av mina riktigt gamla vänner kvar. Plus en hel massa nya vänner. Ta V som exempel, hon var egentligen min systers vän tills jag snodde henne (förlåt Syster). Nå, jag har känt henne sen jag i stort sett gick i blöjor. Det inte hon vet om mig det är inte värt att veta. Jag berättar ALLT för henne. Hon är fantastisk.

På bilden är det C, V, Min syster och jag längst ut på hörnet. Visst var vi söta?

Det jag inte berättat för V, det är att jag saknar henne så fantastiskt mycket. jag säger det då och då. Men, kanske inte riktigt lika ofta som jag borde.

Jag försöker att vårda mina vänner, gamla som nya. De sägs ju att små sår och vänner skall man vårda ömt. Det ligger någonting i det.

Mina vänner, denna är till er (Ja, jag vet…lite sleeezy men det får ni ta. Jag känner mig fylld av kärlek till er idag).

Veckan har gått bra. Jag har haft för mycket saker att tänka på att sorgen knappt varit närvarande. Tills ikväll. Jag ringde för att prata med X och ville även säga Godnatt till trollen.
Min minsting, ljuvligt lockhåriga, blonda lilla Affe sov. Så jag pratade med Ebbe den grönögde & Noah, min cooling. När jag pratar med dom känner jag hur tårarna bara rinner.

Jag saknar dom så.

Hur gör ni andra? När slutar man gråta av sorg för att man saknar sina fantastiska barn?
Hur stoppar man tårarna från att välla fram?
Hur?
Berätta för mig.

Mitt hjärta slits itu. Jag är bara halv känns det som.
Alltid mamma, men halv.

Igår kväll var jag helt slut. Det kändes som om någon tagit en ångvält och kört över mig med den, upprepade gånger. Varenda liten muskel i min kropp vibrerade av utmattning. Varenda liten nervtråd hade svårt att hitta rätt. Mina knän vek sig och jag kunde knappt tänka klart, än mindre köra bil skulle jag vilja säga.

Jag hade inhandlat en påse med smågodis som jag tänkte smaska på när jag ändå var barnledig ni vet, läsa en bra bok i sängen, bara gotta in mig i onyttigheter och lättja. Men jag bara kraschade. Somnade som en klubbad liten sälunge och sov. Drömde ingenting alls förrns nån gång imorse.

Å vilken dröm? Helt sjuk. Nej, ingenting i stil med köttätande maskar (om ni kommer ihåg den drömmen).

Jag har två stickade strumpbyxor, ett par svarta och ett par limegröna. De limegröna var helst spårlöst försvunna i min dröm. Totalt väck.

Nå, jag engagerade hela Umeåstad att leta efter mina limegröna strumpbyxor. Det anordnades skallgång, radio och tv var engagerade men strumpbyxorna var spårlöst försvunna. När jag slutligen skulle sova tog jag av mig mina svarta strumpbyxor bara för att finna att de limegröna fanns under dem.
Hela denna tid hade jag haft dem på mig. Jag hade aldrig behövt leta. Definitivt inte engagera hela Umeå. Måste jag berätta att jag skämdes?

Hm? Om nu någon kvasianalytiker skulle få för sig att analysera denna dröm så är jag INTE intresserad av resultatet. Jag vill inte veta. Jag kan nog ana mig till det själv. Jag är inte så svår, jag är ganska genomskinlig men om man stoppar huvudet i sanden så finns det inte.

Det är roligt med drömmar.

Det är genom drömmarna man gör självanalyser, när den lilla skallen bearbetar vad den varit med om. De drömmar jag kommer ihåg mest, de som fastnat i min skalle är de som verkligen betytt något. Som den med de köttätande maskarna. Den betydde något.

Sen VAD de betyder? Det får man försöka lista ut och så en dag kommer man bara på det, POFF liksom. Som en smäll i bakhuvudet.

Jaha…Djupa funderingar såhär en torsdag mittpådagen.

Jag är fortfarande helt utmattad. Men, en god mor vilar aldrig. Jag måste styra min kos mot den stora affären vid det stora vattnet, inhandla mat till 16 som försmäktar annars när det bara är vi två hemma. Dessutom bunkra upp lite inför trollskaran som kommer på måndag.

Så, tills jag skriver nästa gång får ni njuta lite av denna.

Med risk för att Hela den Olsénska klanen skall ogilla mitt beslut att måla bordet vitt så måste jag säga att det blev ett gigantiskt lyft. Jag är lite i samma linje som andra när det kommer till att bevara det gamla. Men, just detta bord var fantastiskt slitet. Jag iddes inte heller stå med slip och lacka faneren.

För det var verkligen i risigt skick. Som sagt, det är ju mitt bord. Jag gör som jag vill och X gav mig tillåtelse innan. Men nog blev det bättre? Det tycker då jag iallafall.

Då jag målade hela dagen igår blev det inte så mycket städat. Tyvärr, men jag är i en energikick just nu så jag gör det idag istället. Inte för att det är stökigt, mer bara för att jag känner att jag måste.

När man skall städa en vacker dag på Öbacka, pläjset där solen alltid skiner är denna låt ett måste

Nå, säkerligen går det att städa till andra låtar med, men denna har ett sånt skönt gung i sig som gör städandet till en dans. Lavvli.

Idag skiner solen starkare än någonsin. Så, sträck på er. Jag gör som Uffe Lundell. Jag tycker ni skall göra samma sak.

När X´s farmor gick bort (ja, rättare sagt så dog hon)Tjatade jag på X att vi visst ville ha ett fint köksbord, det var ju så fint, så fint. X var inte speciellt sugen och inte någon annan i hans släkt heller. Men, jag är ju kvinna. Jag brukar få som jag vill.

Nå, hem kom det inte, det har stått hemma hos min mor. Precis som om jag någonstans visste att jag skulle behöva det. När jag så flyttade till Öbacka, pläjset där solen alltid skiner så tog jag med mig bordet. Bara för att upptäcka att varje litet glas gav ringar av dess like på mitt fina bord.

Visst är det snyggt? Men ni ser ringarna va? Inte snyggt.

 Så, idag inhandlade jag antikvit färg, letade fram ett tyg som legat i garderoben sen min grönögde föddes och började måla.

Det kommer att bli sååå snyggt.

Jag drog även med mig X idag på Myrornas och andra diverse second hand affärer. Där fyndade jag en finfin stol som kommer att passa ypperligt som skrivbordsstol. Lite vit färg och ett nytt tyg bara.

Tralalalalaaa…. Visst ser ni det framför er? Vitt med ett snyggt tyg till.

Lavvli.

Jag kommer att få det så fint. Snart iallafall.