Linnéa Olsén, Obbola

Jag har faktiskt sökt ett nytt jobb!!

Av , , 4 kommentarer 2

 Och jag hoppas, hoppas, hoppas att jag blir kallad på en intervju för det. När jag läste platsannonsen så kändes det bara så rätt. Det var som om den var gjord för mig.

Jobbet som sådan verkar så intressant och berör mig oerhört. Vad det är för jobb? Hm, DET tänker jag inte berätta. Men, jag kan säga att det handlar mycket om människor och lite om papper! Nu får ni klura själva lite grann. *hi, hi*

Min store son har varit på friarstråt på Ersboda i helgen men nu är han äntligen hemma igen. Familjen är komplett!

Lugnet lägrar sig för den Olsénska familjen i det Obbolianska hemmet!

I morgon, jobb hela veckan lång och nya projekt väntar. Det skall bli spännande. Jag gillar utmaningar.

Kram!

Farsdag…

Av , , 2 kommentarer 2

och maken fick fina sockar av sina barn på farsdagen.

Svarta med röd text som proklamerar att "PAPPA ÄR BÄST"!

Ja, det är han onekligen. Du är världens bästa pappa Pär. Grattis på din dag idag.

 

Vad gör vi annars en grå och trist dag som denna? Inte mycket, jag dricker en kopp kaffe. Klurar lite på om jag skall ta ett ryck här hemma och plocka undan lite tvätt?

Ja, en skön och lugn söndag här hemma i Obbola med andra ord.

Hoppas att ni andra får en lika lugn och fridfull söndag som vi skall ha! Kram på er.

 

Kvinnan, Myten, Legenden!

Av , , 9 kommentarer 5

Vem är jag, egentligen?

Jo, jag fick mitt första barn vid den unga åldern av 20 år. När så pojken var liten så ville jag ge honom en mor som kunde försörja honom vilket jag hade svårt att göra som ensamstående, lågutbildad, ung mor! Så jag beslöt mig för att börja läsa in mina katastrofala betyg från det enda år jag gick på Gymnasiet. (trots att det i sin tur gav mig en vårdbiträdesutbildning) Sagt och gjort, jag läste och läste. Träffade mannen i mitt liv (förutom mina underbara små barn då)och fick fler barn. Hela tiden med siktet inställt på att jag skall få en bra utbildning och ett bra jobb så att mina barn har goda förutsättningar att lyckas här i livet.

En tid så läste jag heltid på dagtid samt en kvällskurs i Svenska samtidigt som jag arbetade extra både inom vården och inom andra verksamheter. Jag hade hela tiden siktet inställt på att läsa upp mina betyg för barnens skull och för min egen naturligtvis. När jag äntligen fick behörighet att söka på Universitetet var lyckan total. Jag hade inte bestämt mig vad jag skulle läsa än men ett roligt, intressant jobb där jag känner att JAG betyder något stod högst upp på önskelistan.

Samtidigt som mina universitets studier så arbetade jag hela tiden extra för att dryga ut det snåla studielånet så att vi någon gång skulle känna att vi var en normal familj.

Vad har jag läst då?

Jo:

·         Pedagogik A och B. Vad är då pedagogik? Inom ämnet Pedagogik så studeras bland annat fostran, lärande, undervisning, utbildning, genus och jämställdhetsfrågor, rättvisefrågor osv.

·         Sociologi A. Som kortfattat är läran om hur man förstår de sociala regler som verkar i vårt samhälle. både de små möten människor emellan eller arbetsrelaterade möten. vilka värderingar som formar vårt liv. Maktrelationer, genusrelationer, social ojämlikhet för att bara nämna en liten del av sociologins enorma bredd.

·         Litteraturvetenskap A & B där en del av kurserna gick ut på att kritiskt granska texter av olika slag. Att i lära sig att läsa mellan raderna för att kunna förstå vad författaren egentligen menar med sin skrivna text samt att genom litteraturens början utveckla en förståelse inför den moderna litteraturen.

·         Bibliotek och Informationsvetenskapsprogrammet. Där informationen står i centrum, vad är information? Vem söker information? Hur skall den utformas? Hur är kan jag lättast selektera bort det som inte är nödvändigt för  den information jag är intresserad av? Vilka sökverktyg skall användas, hur presenterar man informationen på bästa sättet?

 

Sammanfattningsvis så kan man säga att min utbildning har resulterat i att jag är Pedagogisk, förstår relationer mellan människor, chefer och de anställda. Jag kan läsa genom raderna, både det skriftliga eller det outtalade. Jag kan lätt se orättvisor, ojämställdhet eller samt vet hur man på bästa sätt förmedlar information, läser information eller presenterar den ovanställda.

 

Fyra och ett halvt års studier har gett mig all denna kunskap. Detta gjorde jag, inte bara för min skull, utan även för mina barns skull för att jag skulle känna att jag betydde något. Att all denna kunskap skulle komma till nytta på ett eller annat sätt!

 

Varför? Varför i hela världens namn skriver jag detta nu? Jo, de senaste dagarna har det uppstått situationer som i sin tur gjort att jag har ifrågasatt mina val. Var det rätt beslut? Behövde jag verkligen en utbildning om det inte resulterar i något positivt? Jag behöver få hela min utbildning, hela mitt liv på pränt för att jag måste veta att jag faktiskt har en utbildning,  jag är något eller någon,  jag betyder något. Jag kan.

 

Nå, nu vet ni det…Jag är någon! Jag kan faktiskt något.

 

 

 

 

Trötta barn…och gymnasieval.

Av , , Bli först att kommentera 4

När man har varit hemma med sin stackars stjärtonda mor och sin stackars benbrutna bror så blir man ganska så less tillslut.

Affe har varit så sällskapssjuk hela veckan som gått och nu, när han äntligen börjat förskolan igen så har han verkligen tagit igen all saknad av sina kamrater. Men, han är så trött, så trött, så trött!

Kvällarna avslutas i soffan redan vid 18:00 tiden när han somnar framför "bompa". Stackaren, det är INTE lätt att vara liten och full av lek och bus på dagarna men slut som en vetemjölssäck på kvällarna.

I kväll så skall jag släpa min stackars ledbrutna stjärt på informationsmöte ang. gymnasievalet. Det skall bli jätteintressant även om sonen redan har bestämt sig för vilken utbildning han vill gå.

Det som skall bli mest intressant, det är hur min stjärt skall klara att sitta på skolans hemska, hårda trästolar i en och en halv timme!

Vem vet, jag kanske inte tar mig upp från stolen utan får gott stanna där i natt? Ha, ha!!

Maken och småbarnen

Av , , 1 kommentar 3

är på Halloweenfest och jag och storbarnen sitter hemma och ser på Disneychannel!

Roligt? Nja, det är roligare än att ligga på Barnavdelningen på lasarettet i alla fall.

Noah har blivit överröst med samtal från farmor, mormor och farfar. Alla är dom så oroliga över lillprinsen. Tror jag det, Noah brukar inte klaga. Han biter ihop även om han just ramlat och slagit sig gul och blå. Men nu..Nu har stackaren ont!

Jag skulle gladeligen ta hans smärta me då det inte går så får jag serva honom med allt han vill ha. Risken är att han blir lite för bekväm med det bara 😉

Nej… jag måste hitta på något roligt att göra. Tills dess så lägger jag upp en bild på en groggy Noah och hans storebror.

 

Ha en trevlig Halloween!!

Leos Lekland & bruten fot!!

Av , , 6 kommentarer 2

När min stackars ömma stjärt började på att kännas lite bättre på torsdagen så tog jag med mig hela ungskaran och en kompis till Noah för att dom skulle få rasa av sig lite grann. Dom har nog inte haft det så roligt med en mamma som bara hasat sig fram, plockat lite här och lite där. Så, jag tänkte kompensera dem lite.

Jag ( som hade lite svårt att sitta ned) spatserade omkring och kikade på alla glada barn när Noahs vän Simon kommer till mig och säger att Noah har gjort sig illa.

Jag går dit och ser Noah klamra sig fast vid en av mittpelarna med ena foten hängandes, sladdrandes som om det enda som höll foten fast var sockan.

När ens barn gör sig illa blir vi mammor (& pappor också för den delen) som tigrar. Vi får en oanad styrka och jag bär Noah till närmaste stol, drar försiktigt av honom sockan och konstaterar att foten är bruten. Det blev ilfart till akuten med ambulans för Noahs del, småbarnen fick vara hos mormor tills pappa hämtade och Noahs stackars kompis fick vara på akuten med oss.

Noahs fot är av just där tillväxtzonen är och det blev en ganska lång operation som lyckades. Som tur var.

Nu har vi just kommit hem och jag känner mig lite groggy, Noah har jätteont men är så duktig.

Det enda Noah sa var:

Men jag lyckades göra framåtvolten två gånger innan så jag är ganska nöjd.

Min son är en hjälte…han är så duktig!!

 

Nu börjar det bli dags igen att söka jobb!

Av , , 10 kommentarer 3

Min projektanställning går ut vid årsskiftet och det är med sorg och vemod jag lämnar stället!

Jag har dock full förståelse för anledningarna även om jag kan tycka ibland att saker och ting görs lite förhastat.

Nå… Nog om detta, hur skriver jag en bra arbetsansökan? En sån som får arbetsgivarna att haja till och tänka:

– Wow… Henne måste vi ha!! ( precis som Conquistadorerna tänkte när de såg Tjuren Ferdinand).

Jag vet att jag tjatat om detta förut, men det är så svårt att skriva en bra ansökning. Alla mina ansökningar låter som om jag söker brevvänner eller söker en partner på en dejtingsida. Vilket jag inte gör!! Jag vill varken ha brevvänner eller en ny partner. Ty, även om maken börjar bli till åren kommen så är jag ganska nöjd med honom;-)

Hur framhäver jag alla mina positiva egenskaper och alla mina goda sidor utan att för den skull låta pompös eller självgod? Hur berättar jag att jag är en jävel på att formulera mig samt att jag är en ganska så trevlig prick?? Utan att trampa Jantelagen på tårna?

Åhhh…Vilket dilemma va?

Jag får helt enkelt hoppas att någon kan läsa igenom raderna på mina tråkiga ansökningar och ta en chans ( akkurat som i Abbas gamla slagdänga "Take a chanse on me").

Om inte någon av ni läsare har ett gott tips till en gammal avdankad 4 barns mamma med visoner!

 

Min stjärt…

Av , , Bli först att kommentera 4

…mår lite bättre nu. Jag har fortfarande svårigheter att studsa upp och ned från stolar och dylikt. Men jag pinas inte hela långa tiden. Bara nästan.

Att ligga på sidan går faktiskt riktigt bra nu till skillnad från i går och gåendet har förbättrats avsevärt.

Nackdelen med att ha gjort illa stjärten är att man vet inte hur ofta man använder den förrns man gör illa den. Nå.. I slutet på veckan så antar jag att jag är mer flexibel än vad jag är nu.

Äsch, jag har ingen aning om vad jag vill skriva så jag bara avslutar nu!!

 

Ikearesan from Hell!!!

Av , , 2 kommentarer 1

Dagen innan så gick jag och la mig i bra tid för att vara piggelin till Ikea resan.

När så väckarklockan ringde så vet jag inte riktigt vad som hände. Antingen så stängde jag av den eller så gjorde min käre make det. Om detta tvista de lärde. Någon var det som stängde av den i alla fall. Detta resulterade i en rad med obehagliga händelser som hade kunnat undvikas om jag hade varit mer alert och på min vakt.

 

När jag inte stod på parkeringen på utsatt tid så blev min följeslagerska Marlene lite orolig och beslöt sig för att ringa och väcka mig. Jättebra. Med 20 minuter på mig hade jag gott om tid (!!) sa jag till en förbluffad Marlene! Pär ( min underbara make) hjälpte mig att packa lite smått och gott och sa (i all välmening måste jag tillägga):

ta på dig Crocsen om du skall gå på Ikea så att du inte får ont i fötterna!!

-Ok!  Sa jag och klädde på mig i rask takt. Sprang ut genom dörren och skulle just springa ned för trappen när mina Crocs förvandlades till en dödsfälla!

Skorna slinter på den av regnet hala trappen och jag dundrar ned för alla fem (5) trappstegen med stjärten först! Jag kan inte hålla mig utan skriker av smärta samtidigt som tårarna bara rinner. Pär rusar ut för att hjälpa mig, men jag har ju så bråttom att jag bara fräser:

hjälp mig upp istället, jag har inte tid att sitta här och grina, jag missar ju IKEA resan!

Jag sätter mig i bilen och på något oförklarligt sätt så fixar jag att köra hela vägen till bussen. Jag stapplar uppför trappen och blockerar samtidigt smärtan. När jag väl sätter mig så kommer den med miljondubblad kraft!

Jag har så ont så ont, så ont!!

Hela bussresan så kvider jag av smärta, snälla medpassagerare ger mig smärtstillande och de hjälper lite grann men vid varje sväng, vid varje gupp, vid varje liten ojämnhet i vägen så mörbultas min stjärt lite till!

Väl på Ikea så visar det sig att de i informationen inte kan sina saker.. men det, det är en helt annan historia!

Nu i alla fall, så är jag hemma med barnen. Jag fixar inte riktigt att gå i trappor, jag kan inte riktigt sitta på stolar, jag har lite svårt med det där att vara snabb och alert. Jag känner mig fysiskt handikappad helt enkelt! Så, mina barn fick ta höstlov tidigare än vad jag hade planerat och jag vilar upp min stjärt!

Om man skall se det positivt, så har väl aldrig min stjärt varit så färgglad som den är nu:-)

 

Kvällsfunderingar & IKEA

Av , , 2 kommentarer 1

I mitt huvud snurrar det på så många tankar just nu.

Jag tycker att det är svårt ibland att hålla isär dem och den lilla flickan inom mig vill bara dra täcken över huvudet, ropa på mamma och sova tills det är en ny dag.

Jag vet att det inte fungerar så. Jag vet att  jag måste för att hela mig själv, rensa ut alla dåliga saker ur mitt liv. Jag tror att jag redan har börjat, bort med all dålig energi och in med ny, positiv och glad energi. Men, det är svårt. Tro tusan det när den negativa energin har omringat mig i 35 år!! 😉

I morgon skall jag på IKEA!

What a Joy! Om ni kommer ihåg vår förra IKEA resa så vet ni att den slutade väldigt lyckligt, för makens skull. Jag själv blev magsjuk och ville inte stanna där längre än nödvändigt. Denna gång… denna gång så skall jag shoppa loss ordentligt. Alla små piffprylar som jag inte orkade med den gången skall med nu.

Jag skall dessutom ta med mig några av mina nya böcker. Jag vet bara inte vilka som skall få den stora äran att vara mitt resesällskap i 8 timmar?

Jag har några att välja mellan. Skall jag ta med mig en deckare? En "tantsnusk" roman eller kanske en varm bok om vänskap? Eller, skall jag ta med mig boken som skall hjälpa mig att förstå hur andra tänker??

Vojne, vojne… Vilket I-lands problem jag har!

Sov så gott nu alla snälla fina människor, för det skall jag göra!