Maken och äldste sonen har jag däremot lyckats smitta så de hostar, febrar och är allmänt ynkliga!
Nästa helg så är det cykelfest här i Obbola, vi i vår familj har fått äran att tillaga middag till två par. Så nu kommer jag till min fråga:
VAD skall jag laga för middag?
Vi tycker om att prova på nya saker när vi bjuder folk.
Ge tips… snälla ni! Min fantasi står helt still!
Jag har världens skummaste sjuka just nu.
Det hela började i måndags, med illamående, feber och frossa. På tisdagen var febern bättre så då lovade jag min chef att "jag känner mig piggare nu, så jag kommer på onsdag".
Yeah right!
På onsdagen (dvs idag) så kände jag mig faktiskt rätt pigg, lite yr bara men ville stanna hemma en dag till, bara för säkerhets skull. Jag hade tänkt fara på jobbet i morgon, men…min yrsel vill inte riktigt ge med sig. Jag kallsvettas fortfarande och mår illa.
Jag tror inte att det är Svininfluensan men ett riktigt irriterande virus är det ialla fall.
För att vara på den säkra sidan så stannar jag hemma resten av veckan. Glor på dum-tv´n och svettas/fryser.
Så, tills dess att jag känner mig piggare så tar jag ett litet blogguppehåll. Tangenterna snurrar bara omkring.
Piiis!
Har ni hört talas om honom?
Inte jag i alla fall, Jesus, son till Maria? Japp, men hade han som en del i sitt tilltalsnamn "Glada"?
Varför jag frågar är ganska enkelt, när man är hemma med en frågvis och oerhört sörasjuk Alfred så får man reda på de mest fantastiska sakerna som detta med "Glada Jesus".
Tydligen så bor denna glada människa uppe i molnen. Ofta så flyger han på en helikopter men han kan lika gärna använda sig av ett flygplan. Han är alltid glad, utom på julen. Då blir han arg och då måste man göra om julen igen! Det är (för att citera Affe rakt av) "skiiitjobbigt när Glada Jesus kommer på julen".
Jag undrar lite om jag och fadern till detta barn måste ta och köra lite religionshistoria. Det får dom väl inte i skolorna längre va?
eller Förseningskassan? Kärt barn har många namn heter det väl.
Nå, igår så glömde jag totalt bort att anmäla att jag var hemma och VAB:ade. I dag, glad i hågen så ringer jag till dom för att kunna ordna till detta.
Jag möts istället av en telefonsvarare där en man med ett irriterande klämkäckt tonfall uppmanar mig att knappa in personnummer, Mannen ger mig en massa alternativ där jag då skall trycka på ettan om allt är korrekt! I säkert 5 minuter. Men, jag står ut. Tänker att tids nog så får jag säkert komma till en verklig människa. Men icket!
Nu kommer jag i alla fall att få en blankett hemskickad, men en dag kommer att saknas. Skall jag ignorera detta och fylla i gårdagen? Eller skall jag gå miste om en dags ynka ersättning? Sen så måste ju förskolan fylla i om vi verkligen var hemma eller ej? Och varför? Egentligen? För försäkringskassan ringer ju ändå till arbetsgivaren och frågar.
Jag förstår varför de gör på detta sätt, det är för att det var så många som fuskade… men ändå!!! Bök hit och bök dit!
Gaaahhhhhh!!! Detta är en av anledningarna till att jag hatar att vara hemma.
*håller tummarna att barnen aldrig mer blir sjuk*
Ett ganska så kontroversiellt ämne. Men, om man skall hårddra saken. ganska självklar egentligen.
Varför har män bröst egentligen om de inte skall kunna amma? Alla förutsättningar för att de skall kunna amma finns ju.
För min del så tycker jag att det skulle vara ganska så bekvämt att istället för att ge barnet ersättning bara kunna lämna bebisen till pappan och säga;
– nej. I natt så måste jag få sova. Du får amma i natt så tar jag natten efter.
Skall vi ha jämlikhet så skall vi väl ha det…på riktigt? Eller?
att när jag har semester eller är ledig så gör jag ingenting? Jag slöar framför datorn eller om vädret tillåter så är jag ute och pysslar på i trädgården, men baka bullar? Baka bröd? Städa? Nja.. det lyser med sin frånvaro minsann.
Men nu, idag när Affe är hemma och sjuk? Ja, då bakas det bröd, städas och plockas medans Affe ligger i soffan och ser på "bompa".
Jag är snart klar med två långfrallor och funderar skarpt på att baka även limpor. Jacks rum?? Behövs inte det en ordentlig grovrengöring?
Källaren? Ja, säkert även där. Det kan jag göra medans bröden jäser.
Ge mig ett förkläde och en hylka så att jag känner mig som hemma:-)
I morse när jag och pojkarna vaknade så var Affe på ett riktigt "piss" humör. Han bråkade och gnällde och ingenting var bra, inte ens hans coola Batman-linne kunde få han på lite bättre humör.
Korkad som jag är så trodde jag att han vaknat på fel sida. Det kan ju hända även små, söta pojkar vet ni. Nå, vi klädde på oss, redo för dagis när Ebbe, min smarta 8-åring säger till mig;
-Men mamma. På skolan så säger dom att man skall vara hemma när man är sjuk. Behöver man inte det på dagis?
-Jo, klart man behöver. Säger jag och fortsätter, men Affe är ju inte sjuk. Lägger min hand på Affes panna för att visa Ebbe att Affe minsann inte har någon som helst feber…Stackars min lille prins. Affe är alldeles brännhet, glansig i ögonen och ser på mig med tårar i ögonen och säger;
-Mamma, jag känner mig faktiskt sjuk!
Ja. Så idag är jag hemma med höstens första sjuka barn. I vår familj i alla fall.
Tur att jag har så smarta barn hemma att dom påminner mamma om att man måste vara hemma när man är sjuk!
I dag känner jag mig GAMMAL!!!
Inte en dag yngre än 75 år om jag skall vara exakt. Kan det vara därför som jag i ett hysteriskt försök att bevara min (forna) ungdom klippte lugg alldeles nyss?
Ja, mest troligast så är det därför. På ett ganska patetiskt sätt så tror jag att det får mig att se några futtiga år yngre ut än vad jag egentligen är. Detta är ganska korkat av mig egentligen, jag gör samma sak varje år, klipper av mig luggen och sekunden som jag satt saxen i luggen så får jag ångest av kollosala mått. Snett och vint är det dessutom…
Jag förstår inte varför jag gör detta mot mig själv, år efter år efter år. Jag är ju rätt nöjd med att vara mig själv och trivs med de år som gud har gett mig. Men… jag är välan bombarderad av all propagande som resten av den kvinnliga befolkningen. Om man är något eller någon så är man ung, snygg och smal!!!
Jag är någon fastän jag varken är något av dessa ovanstående sakerna, tänk om jag bara kunde lära mig att jag är det alla 365 dagar/år och inte bara 364 som jag verkar tro!!!
Nja… nu får mina kollegor i alla fall något att skratta åt på jobbet i morgon! Det är OK, jag bjuder på det.
Linnéa with her bang…
*bang= Lugg!
Ensam hemma med barnen. maken är på "buisness" resa. Småpojkarna ser på bompa, storkillarna har egna liv. Detta betyder att jag har full tillgång till Spotifyed!
Jag gör en "softar" lista med bara bra låtar, Janis Joplin, Michael Wiehe, Dolly Parton, Johnny Cash osv… Sippar på ett glas vin och känner att; Ja, Life is GOOD!!
Kram!
ger mig en oerhörd huvudvärk, lägg dessutom till lite omöjliga* uppgifter, bråkiga barn, hungriga barn och två fotbollsträningar mitt i middagstid.
Ja, då slår ni huvudet på spiken.
I kväll tänker jag ta en liten tur på Maxi, själv. Lämna maken med barnen och bara strosa runt i min egen ensamhet. Skönt!
Kram på er, vänner, kollegor, släktingar, kända och o(ö)kända.
* Inte omöjliga egentligen, bara oerhört tidskrävande och som det känns… oändliga!
Mamma till Fyrafinakillar. Skriver om allt och inget, mest ordbajsar jag. Om ironi vore ett tilltalsnamn skulle det vara mitt, stundvis iallafall.
Min största passion i livet (förutom mina barn) är böcker, men av någon outgrundlig anledning så kan jag inte skriva om det. Jag kan nämna dem i förbifarten liksom bara.
Det jag skriver här representerar på inget sätt någon av mina arbetsgivare, mina ideella uppdrag eller någon av mina vänner eller min familjs åsikter.
Jag skriver som jag. Jag är jag - bara jag.
Senaste kommentarerna