brukar jag ju jobba på Medicinska biblioteket men jag har sagt upp mig!! Ja, jag jobbar ju för fulla muggar och känner att två jobb orkar jag inte med längre. Inte nu när lönen börjar bli någorlunda skälig i alla fall.

Detta blir således andra onsdagen som jag kan vara hemma, sitta i soffan, städa (bevare mig väl).

Jag läste en väns blogg om hennes sons uteblivna inbjudningar på barnkalas och fick genast klumpar i magen.
O vad jag känner igen detta fenomen. Föräldrar, lärare (och för all del även barnen) som har bestämt sig för att en del barn inte passar in eller att förldrarna inte passar in.
För min del så var det när äldste sonen var mindre som jag och min man var utbölingar.
vi var alldeles för unga och de andra föräldrarna var gamla som gatan.
Min äldste son var världens snällaste (är det fortfarande i mitt tycke) men hur han än gjorde så blev det bara fel. hade jag varit en bra förälder där så skulle jag ha slitit honom ur skolan men jag visste inte och varken sonen eller lärarna sa inget, läraren var dessutom en av dem som möjliggjorde mobbningen av sonen. Klart att inte hon sa något, hon sa bara vilken fin och snäll pojke jag hade (när jag hörde på). Alla tecknen styrde dock åt det hållet; HAN VAR MOBBAD!! Och dessutom av läraren själv.

Han hade konstant ont i magen, han vägrade äta maten, han blev utåtagerande. Alla dessa tecken tolkade vi som att han hade problem med separationen, att vi hade flyttat osv i alla oändlighet.

När så sonen gick i 6:an så fick han nog och fick världens utbrott i skolan!! Äntligen så berättade sonen för mig vad som hade försigått hela denna tid.
Nu går han i en annan skola och han mår toppen, denna flytt blev ett lyft för honom.

Nu vill jag inte svartmåla skolan i sig, för det ÄR en bra skola. I sonens fall så var det läraren och eleverna som var fel för honom. För min andre son som gått på samma skola så var skolan den bästa någonsin. Min äldste fick dessutom en kunskapsgåva med sig som är svåröverträffad, så kunskapsmässigt är det inget fel på skolan i alla fall.
Nu hoppas jag att just denna lärare går i pension snart, vissa lärare skall inte ha mänsklig kontakt.

Nu, bort från tråkigheter, tillbaka till nutiden!

Köket, vi håller på med köket. Duschkabinen är inkopplad så i helgen river vi väggarna till badrummet så att vårt nya kök kan börja ta form!
Det kommer att bli så fint så.

Kram på er alla eventuella läsare! Kom ihåg- sträck på er, ni är unika och bra!

Så, vad händer i mitt liv nu då?
Jag jobbar och sliter i mitt anletes svett. Helt allvarligt så är det inte så farligt, jag tycker att det är roligt och intressant. Jag har ännu inte riktigt koll på hur, vad och vilka som kategoriseras in vart men det ger sig med tiden.

Här hemma så hade vi en intressant helg. På lördagen så skulle vi ha middagsgäster, Arne (P´s far), Kicki och Jonas skulle hit och jag hade dessutom tänkt hinna tända lite ljus på mina anhörigas gravar. Jag är en tidsoptimist men jag hann.

Första stoppet gick till Sävar där min mormor och morfar ligger begravda. Jag, som ännu inte varit på deras grav sedan de gick bort hade först lite problem med att hitta dit. När jag väl fann graven så började jag nästan gråta, det var så stämningsfullt och fint.

Min farmor och farfars gravar gick betydligt smärtfriare, även om det finns en sorg även där så var den inte lika påtaglig som med Sävargravarna.

Middagen gick bra, maten var god och vinet ännu godare. Vi spelade lite spel och barnen åt mycket godis.
Söndagen avslutade helgen med en innebandymatch på Ersboda. Jag kanske är inskränkt och fördomsfull men jag blev förfärad över hur en del barn beter sig. Barnen ifråga var kanske 9-11 år men de rökte (!!). Kom inte och säg att det är för att jag bor i Obbola där barnen är så ’fina’ eller efter sig. Det är INTE OK att barn i den åldern röker. Jag har aldrig sett så unga barn röka tidigare, inte ens på stan där vi bodde i 12 år innan flytten till Obbola.

Nu är det middag, emn jag återkommer senare med mer uppdateringar om Ersbodamatchen.

är det idag.
jag har haft en son som har haft världens astmaanfall och är hemma idag med pipig andning och ett flitigt användande av Bricanyl.

Jag själv som är totalt utan allergier ’what so ever’ har så svårt att sätta mig in i hur det måste kännas. Jag lider med min son när han kippar efter andan och vill verkligen göra allt så att han skall må bra men jag vet inte vad jag kan göra. Jag håller handen, kramar, pussar och säger att allt blir bra.
Tur att maken tillhör de allergiskas skara, han har stenkoll.

I morgon börjar allvaret för mig, det känns spännande, roligt, skräckinjagande och pirrigt på en och samma gång. vad skall jag ha på mig, vad förväntas jag göra? vad förväntas jag kunna? Egentligen?

Helgen var trevlig, vi var till Mellansvartbäck och hälsade på en vän som bor där med sina fyra barn.
Mellanpojken var bjuden på kalas till Sillviken så när klockan var 19:00 fick jag i uppdrag att hämta honom. För mig så gick det jättebra problemet var bara att Sillviken ligger lite avsides till. Innan jag hittade dit! Tur att värdinnan för kalaset var en hejjare på vägbeskrivningar.

Jag har även kontaktat handläggaren på Ackordcentralen om min lön som jag inte kommer att få denna månad i alla fall. Det skulle inte vara några problem sa hon. Nej, inte för henne. Men för alla oss som inte får någon lön då? Vi som har hus att amortera på, barn att ge mat till och räkningar som skall betalas?

I värsta fall så får vi låna pengar av våra nära och kära. Nästa månad så får jag lön som vanligt igen, hoppas jag i alla fall!

Kram

Jag är så lycklig!
Jag har fått jobb!
I min vildaste fantasi trodde jag aldrig att jag skulle få detta jobb! Klart att man fantiserat och lekt med tanken att jag skulle få ett riktigt jobb men från tanke till handling är det ett långt steg. Inte ens när jag gjort hälsoontrollen och klarat mig UA så trodde jag att jag skulle fixa det.

Nu måste jag göra mig iordning för jobb på Medicinska Biblioteket!!
Jag ville bara meddela att på tisdag så börjar mitt liv om igen, då är det slut med försovningar och förslappningar. Äntligen!!
Mitt liv startar!

Kram!

vaknade lite försent i dag också. Jag tror att jag gjort det till en vana, en väldigt irriterande vana. Det beror nog på att jag är arbetslös!
I alla fall så vill jag gärna skylla på det. I vanliga fall så måste jag vakna minst 06:30 för att hinna med alla barn som skall kliva upp, alla väskor som skall gås igenom en sista gång, frukostar som skall fixas till alla mina barn samt i alla fall hinna kasta in en maskin i tvättmaskinen.

I morse vaknade jag 07:20!!
Vi hann i alla fall, alla barnen fick frukost och en maskin kastades in men stressen, den inre stressen över att vara sen…den är inte att leka med.

Jag börjar även känna av den mentala slappheten med att vara arbetslös. I stället för att städa, plocka undan hemma och klä mig någorlunda representabelt på mornarna så stapplar jag mig upp, fixar det som skall fixas till barnen, tar på mig slapparkläder och när jag kommer hem igen så sitter jag egentligen bara och tittar på röran!

JAG VILL HA ETT JOBB IGEN!
Jag vill ha arbetskamrater, jag vill ha lunchrast, fikarast, arbetsuppgifter att göras, deadlines att klara osv.

Jag har fortfarande inte hört ngt från jobbet jag sökt. vad händer om jag nu inte får det? vad skall jag göra då? Vara arbetslös resten av mitt liv?
Leva på staten och bli en snyltare? NEJ!! jag vägrar, jag vill något mer med mitt liv, jag vill…jag vill…åh, jag vill något med mitt liv i alla fall!

Jag pratade med en av mina kollegor på biblioteket om mitt ultimata drömyrke och det vore att få läsa böcker hela långa dagarna, att få rescensera böcker. Jag vore egentligen en drömperson för vilket företag som helst som rescenserar böcker. Jag är en riktig snabbläsare så jag vore en besparing.. egentligen (hihi).

Vad händer i dag då i mitt oerhört intressanta liv?
Ja, jag skall faktiskt på stan och ta en kopp kaffe med en kompis, sedan skall jag hälsa på min moster på hennes jobb.
Hon har verkligen sitt drömjobb, hon är egen företagare som startade hemma i källaren men som numera har en atelje med en väninna. www.ateljeaok.se

Det var förövrigt hon som sydde min brudklänning till mitt bröllop! Oerhört duktig och vansinnigt trevlig.

Ha en underbar dag alla människor som kan tänkas läsa denna blogg så återkommer jag i morgon!

Ja, nu sitter man här alltså. Jag som ’aaaldrig’ skulle börja blogga har hakat på trenden.
Nåväl!

Helgen har varit bra. Min ’lillkusin’ P tyckte att vi skulle ha en kusinträff så jag drog ihop alla kusinerna och det blev en väldigt lyckad kväll. Jag har en underbar släkt!
Barnen som utportionerats till diverse släktingar hade haft det minst lika bra som vi.

Söndagen gick i lathetens tecken, vi hämtade alla barnen och drog på Hemmakväll där vi hyrde 3 filmer och köpte en (Eragon). Njöt sedan av lugna barn och bra filmer hela långa söndagen.

Nu hoppas jag bara att dom ringer mig från jobbet jag sökt… Håll tummarna allihopa!