Har varit på lunch med den svenska kvinnorganisationen SWEA här i Barcelona. Ambassadören från Madrid var med. Några tal hölls, några personer uppmärksammades speciellt, vi sjöng nationalsången, och jag och en annan tjej som snart flyttar från Barcelona sjöng ’Ut i vår hage’.

I Katalonien firas inte nationaldagen så särskilt speciellt. Vissa hänger ut den katalanska flaggan, men de som gör det gör även i princip en markering om att de önskar att Katalonien vore självständigt från Spanien. Vad gäller Spanien som stat har de egentligen ingen riktigt nationaldag, den 12 oktober är ’spanskhetens dag’, men, att hissa en spansk flagga innebär i princip att man hyser en förkärlek för högerextrema ideer. Kort sagt – flaggan är minsann inget man tar fram till ett födelsedagskalas.

Själv gillar jag förstås vår svenska flagga. Alldeles strax ska jag vidare på svenskt nationaldagsfirande, där också den svenska damkören i Barcelona ska sjunga, vilket blir mitt sista deltagande i den kören….

Men nu – STORT GRATTIS PAPPA, och STORT GRATTIS SVÄRMOR! Vi har två anledningar att fira den 6 juni eftersom vår familjs samlade äldre generation fyller år just idag!

Här i Katalonien så ger man kindpussar när man hälsar på varann. Man pussar två gånger i kindhöjd halvt i luften varje gång man träffar vänner, eller av vänner blir presenterad för nya vänner eller deras vänner. Kvinnor pussar alla, medan män dock inte pussar andra män, om de inte är släkt eller mycket nära vänner (eller homosexuella – en hetero kindpussar sina homosexuella manliga vänner, och homosexuella män pussar varandra).

Detta är ganska enkelt. I jobbet pussas man inte, dock. Fast, vissa regler finns… Träffar man en arbetskamrat plötsligt och på ett oväntat ställe utanför jobbet, pussas man troligtvis.

Men, sen finns det lite mer finesser. Jag har observerat att min man till exempel oftast bara ger sin mamma EN puss, istället för två. Jag har testat, och det funkar. Min hypotes är, att är man riktigt nära kan en puss vara uttryck för just denna mer familjära närheten.

I Sverige tar vi i hand när vi träffar nya vänner, och ger en kram när vi träffar riktigt gamla nära vänner eller familjemedlemmar efter en tid utan att ha setts. Såna man står nära och träffar ofta varken tar man i hand eller kramar. Detta är förstås inte helt enkelt att klura ut, eller att bedöma. När är man så pass nära att man ger en kram när man inte har setts på några månader? Och hur lång tid ska ha förflutit för att man ska ge en kram när man ses?

Min mans tolkning av detta har lett till att han kramar mer än en svensk. Jag vill ju inte gärna lämna honom där kramandes ensam, så jag kramas också när han gör det. Med följden att jag ger en kram till fler än jag annars skulle ha gjort, för att vara solidarisk med honom. Berikande kulturutbyte…?

Les Rambles, en regnig dag (inte idag dock!)

Tittar förvånat ut genom fönstret. Det regnar. Kollar på tv:n efter temperaturen (nej, vi har ingen termometer) och det är 20° här. Kollar IGEN på VK:s vädertjänst, och i Vännäs är det 30°. Helt otroligt. Jag har nog kollat 4-5 gånger idag. Fast, jag gillar ju inte stark värme, så alldeles just nu är jag väl på rätt plats 🙂

(Hoppas det inte blir alltför kallt när vi har kommit upp bara…)

…kommer jag nog inte att äta ikväll. Men, något spännande blir det nog, vi blir utbjudna på restaurang, det är bekanta vi känner genom makens jobb som bjuder ut oss.

Detta är en stor kulturell skillnad mellan Västerbotten och Katalonien. Vi har bjudit hem detta par på middag här hos oss, och nu väljer de att bjuda oss på restaurang istället för att bjuda hem oss.

Nu ska det bli oerhört spännande, för vi ska på en baskisk restaurang som drivs av mästerkocken Martin Berasategui, som har flera Michelinstjärnor på andra restauranger (här i barcelona har han öppnat ganska nyligen).

Jag googlade lite på svenska google, och den som är intresserad kan klippa och klistra länk till en krönika i Veckans Affärer. Jag kan ju bara instämma i att katalansk mat är underbar (fast vi går aldrig på de där riktiga kändisrestaurangerna, ikväll är ett undantag, och det är en bask!).

www.va.se/asikter/kronikor/2006/09/29/basta-basken-i-barcelona/index.xml

Den kända kocken, Berasategui kan ni läsa lite mer om på www.martinberasategui.com

– och om ni vill se listan på världens 50 bästa restauranger klipper ni och klistrar den sista länken. Som ni kan se är ’El Bulli’, katalanska kocken Ferran Adriàs restaurang klassad som allra bäst.

http://www.theworlds50best.com/2008_list.html

Ja, så heter boken som jag köpte igår. Jag minns nu faktiskt inte den svenska titeln, men det är väl något med drakar. Av Khaled Housseini. Jag ska vara med i en bokcirkel till hösten, och eftersom det är sommar nu ska tre böcker läsas till nästa träff, då jag kommer att vara med.

Efter att jag flyttade till Katalonien har min engelska inte precis förbättrats. Nu är jag alls inte dålig i engelska, men efter något år härnere insåg jag att från att ha hört talad engelska varje dag hörde jag aldrig någonsin talad engelska. Alla amerikanska och engelska TV-program är dubbade här.

Jag började då mer aktivt att läsa böcker på engelska. Det låter pretensiöst, men min devis är att läsa alla böcker jag kan på dess originalspråk. Enklare att ha en sån devis när man helt enkelt inte kan köpa böcker översatta tills ens modersmål på ett enkelt vis…

Numera försöker jag lyssna på radio från UK eller USA ibland, och det går att ta bort dubbningen på tre av de kanaler som vi har på vår TV. Fast, jag fortsätter försöka läsa böcker på engelska också, det känns ju dessutom lite nyttigt då, att läsa skönlitteratur alltså!

Den 16-17 juni ska vår son åka på läger med sin förskoleklass. De åker iväg med buss på morgonen, sover över en natt, och ska vara tillbaka i vanlig tid på eftermiddagen följande dag.

Jag är SÅ glad över att han får vara med om denna upplevelse. (Det är naturligtvis frivilligt deltagande.)

Fröknarna har börjat peppa inför lägret för ett tag sen, de ska ha ficklampor med sig, och varje dag pratar vi något om ’Les colonies’ för att förbereda. Vår son är 2 år och 8 månader. De som går i hans klass är alla födda 2005, och jag gissar att man inte vanligtvis anordnar läger med övernattning i den åldern inom svenska barnomsorgen?

Överhuvudtaget har jag fördomar om den svenska barnomsorgen, detta att barnen bara får vara någon timme i förskolan om föräldrarna av någon anledning inte jobbar räcker för att jag ska tycka det är mycket knepigt… Här är förskolan till för barnen, helt upplagd kring barnen, och inte i första hand en ’barnpassningsinstitution’ för att föräldrarna ska kunna jobba.

Men det blir nog bra på förskolan i Vännäs för vår son när han börjar där till hösten. Får vi hoppas!

I Katalonien har jag börjat laga mycket husmanskost. Den katalanska husmanskosten är väldigt god, och helt i linje med ’Medelhavsdieten’ förstås. Naturliga råvaror, och säsongsbetonad.

I helgen var vi och hälsade på goda vänner uppe i norra Katalonien, vi fick med oss en påse med ekologiskt odlade gröna ärter hem. Vi sprittade ärterna tillsammans, treåringen tyckte det var kul. Och idag har de fått puttra.

Först en rejäl skvätt olivolja i pannan, två hackade spädlökar, en vitlöksklyfta, lite bacon och sen i med ärterna (ett par kronärtskockshjärtan fick också komma med). Fylla på med vatten och låta puttra länge.

Blir nog gott!

Uppdatering: Det blev väldigt, väldigt gott. Bland det godaste i grönsaksväg jag ätit pâ länge. Fâr ut och leta mer ärtskidor.

Förr var det skillnader i det mesta när man åkte utomlands. Glassarna var annorlunda, det fanns annorlunda inhemska klädaffärer och det var mycket spännande att lotsa sig fram i livsmedelsaffärerna.

Numera är det stor likriktning.

Sverige har fört ut H&M till världen, och Spanien har bidragit med Zara. Alla äter Magnum & Calippo, och Knorr, Findus och Arla är standard lite överallt. IKEA är ett begrepp och alla hem i hela världen börjar vara fyllda med Billy och kompani.

För sju år sen när jag flyttade till Katalonien var det komplicerat att få tag i:
-pärlsocker
-farinsocker
-sirap
-bakplåtspapper
-kakao
-bakmargarin
-färsk jäst, och även torrjäst
-dill
-keso
-crème fraiche

Nu finns bakplåtspapper överallt, och kakao på de flesta affärer. Bakmargarin kommer jag nog inte att använda så ofta, det blir så mycket bättre med äkta smör har jag ju upptäckt. Dill finns överallt och en ny livsmedelsaffärer här har till och med keso, samt färsk jäst, medan torrjäst vanligtvis finns överallt. Mjölkproduktsjätten Danone har en kvark som fungerar precis lika bra som crème fraiche om inte bättre (iallafall i kalla såser och i bakning). Det är nog bara pärlsocker, farinsocker och sirap som inte jag får tag i lätt (triss i sockerprodukter, säger det nåt???).

Jag har en känsla av att jag kommer ha svårare att hitta diverse produkter som numera blivit vanliga inslag i vardagslivet när jag återigen är hänvisad till Ica och Konsums utbud.

Mindre än en månad kvar till flytten. Nu börjar den där tiden med, "…nu är det sista gången jag köper månadskort på tunnelbanan’. Eller "det är inte lönt att köpa storpack med tomatsås, vi flyttar ju snart. Beställa några lådor vin? Inte lönt’. Eller, "om vi hinner kan vi ju åka upp till kusten över en helg." "Hinner vi ses igen" – börjar också bli svårt, vårt sociala kontaktnät är stort. Jag vill ha en avskedsfest. Men jag vet inte om vi hinner…

Naturligtvis är det blandade känslor. När jag flyttade till Barcelona för sju år sedan trodde jag det var definitvt. Nu är det maken som ska få prova på att byta land.

Idag är det en strålande dag i Barcelona. Maj har varit den regnigaste på mer än 50 år, och allt regnande har fört med sig att en mycket svårt torka har hejdats. Men, jag ska försöka att inte beklaga mig om det är fint väder sista månaden – jag har svårt för sommarvärmen härnere.

Man kan ju behöva ladda en liten solreserv för hösten.