De senaste årens hets mot islam i synnerhet och människor från Mellanöstern i allmänhet är en reflexion av hetsen mot det judiska folket för 80 år sedan. Tiden har gjort ”På stället halt!” och debatten påminner i sin yvighet om de diskussioner som i århundraden förts i religiösa frågor. Och den handlar som vanligt om makt och pengar och inte som det vid första påseendet ser ut som – en fråga om religiös tillhörighet. På 1930-talet gjordes judarna till syndabockar för den ekonomiska krisen i Tyskland och 2000-talet har inletts med att mellanösterns arabiska befolkning förvandlats till terrorister.
Ur led är tiden, som Shakespeare skaldade redan på 1500-talet…
Etikett: Tyskland
Mejl från ”Skatteverket”
Den undfallenhet mot rasister
som riksdagens talman visade idag när han demonstrativt avstod från en ceremoni där antirasisten Timbuktu fick ett pris fick mig att tänka på att Europa och inte minst Sverige kanske står inför samma situation som folket i det tidiga 1930-talets Tyskland. Ingen kunde då förutse vad 1933 års riksdagsval skulle få för konsekvenser för det tyska folket. Nationalsocialisterna vann poäng på att utse framförallt judar till syndabockar för den ekonomiska krisen och dessa teorier vann så småningom tillräckligt stort gehör för att ge dem makten i Tyskland (med 43,9% av rösterna). Dagens europeiska höger har tagit samma rasistiska hat ytterligare ett snäpp och ser varje invandrad människa som ett potentiellt hot mot vår europeiska livsstil och välfärd. Trots att de tragiska konsekvenserna för det tyska folket debatterats i årtionden har gemene man tydligen inget lärt. Tänk på det nästa gång du hör den välsmorde ledaren för Sveriges tredje största parti orera om den omhuldade svenskheten.
Riksdagsmän & riksdagsmän
Man kan då inte klaga på den "folkliga" bredden i riksdagen. Dessvärre sänder det som hänt ett rysansvärt eko från 1930-talets Tyskland, då buset gick ihop med högern och vann riksdagsvalet 1933. Resten är en historia som inte får upprepas…
Skräckmonsterframtid
Aftonbladets rubriksättare har i en tid av politisk turbulens allt oftare använt de überturbulenta orden MONSTER- och SKRÄCK-. Trots mitt ogillande av detta okänsliga och ursprungligen anglosaxiska uttryckssätt har även jag börjat anamma dessa ord när jag reflekterar över sakernas tillstånd. Dagens rubriker om den ljugande finansministern i Grekland (som i medias trånga värld skapat Euro-krisen) och den begynnande osämjan mellan Tyskland och Frankrikes ledare får därför bli dagens Monsterrysning.
På Skräckscenen tronar sedan länge 1980-talets tokhöger. Företagarna städslade ju redan i början av detta århundrade herrarna Reinfeldt, Borg och Schlingmann för att exekvera ordern: Vänd upp-och-ned på den politiska kartan i vårt land! Och nu, efter 6 år av ohöljd propaganda i pressen ser det nästan ut som om högern arbetar för ett en fortsatt välfärd i Sverige trots att de jobbar febrilt på att nedmontera den.
Moderaternas heltidsarvoderade "propagandaminister" Schlingmann är på god väg att lyckas i sitt uppsåt att förvrida även de mest ingrodda sossesinnena. Monstersugkraften i hans Skräcktentakler samt de tjänstvilliga och mycket talrika moderata riksdagsbloggarna drar obevekligen musten ur de folkrörelser som traditionellt har utgjort garanten för ett demokratiskt samhälle.
Slutsatsen blir att om orden upprepas tillräckligt ofta så blir de till slut en sanning. Och vi är i dessa dagar helt oskyddade för den politiska lögnen..
Senaste kommentarerna