Var har den politiska mitten tagit vägen? Alla politiska partier verkar numera dra åt samma håll (mot privatiseringar) och därmed har mittenfåran lämnats åt sitt öde. ”Mitten” är numera ett överreklamerat alibi för moderaternas härjningar, vilket tyvärr har medfört att de kommit billigt undan med sin snabba och desperata omvandling av samhället. Vi har därför fått ett hårt och torrt samhällsklimat i Sverige. Hårt för de arbetslösa, sjuka, gamla och torrt för exempelvis kulturen.
Nu fröjdas krämeriet som gläds i högan sky åt lägre skatter och sänkt moms på lyxkonsumtion (restaurangmomsen). Dunet från den skyddande dyna medborgarna kunnat landa i vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom har på några år blåsts bort och återfinns nu hos en samhällsklass liknande den som styrde landet för över 100 år sedan.
Vilket/vilka partier finns då i mitten? Traditionellt är det centern, folkpartiet och kristdemokraterna som dväljts i detta dike men eftersom de numera sitter i den följsamma jolle som moderaterna drar efter sig kan de knappast betraktas som mittenpartier – de befinner sig snarare ”At the end of the Rope”. Vi har således två huvudfåror i svensk politik och däremellan finns ingenting. Inte ens den strimma frisk luft som skulle behövas för att få liv i en levande samhällsdebatt.
Paradoxalt nog är detta det pris vi får betala för att vi i sann demokratisk anda slängde ut vårt enda verkligt samhällsbärande parti ur regeringskanslierna 2006. Nu återstår bara att se hur länge Alliansen kan hålla sig flygande i de alltmer slitna fjädrar de alltjämt rycker ur tuppen Görans omfångsrika stjärt sedan valet 2006.
P.S. Se även här.