Ett tunt snötäcke har under natten lagt sig över den nykläckta tussilagon.
Etikett: snö
Ett snöfall
En glittrande januaridag
Jag drabbas av stress när sånahär glittrande dagar så snabbt förvandlas till afton. De innehåller så många ingredienser som man vill föreviga med kameran. Det vita förmiddagsljuset är naturligtvis det vackraste men också det som är svårast att fånga med kameralinsen. Mitt på dagen stabiliseras ljuset och blir en aning ”tråkigt” och statiskt. Eftermiddagen är bästa perioden om man vill fånga ljusets spel i en luft som kristalliserats av den stränga kylan. Men även för att lyckas fånga detta ”eftermiddagsspel” får man klicka åtskilliga gånger på avtryckaren med olika fokuseringar. Idag gick det sådär…
Enögd pudel..?
Snökristaller burna av törnekrona.
Nu har jag iallafall kommit mig för att fylla foderhäcken med väldoftande innehåll.
Björnen sover, björnen sover… inte alls
i sitt lugna bo. Hen (förmodligen han) vandrar fortfarande omkring och söker sin vinterboning. Eftersom det kom några centimeter snö igårkväll och snöfallet slutade vid 10-tiden på kvällen var det en smal sak att följa spåret. Den passerade samtliga småvägar i byns norra del ett flertal gånger under natten och spåren var stora, jämför med mina stövlar i storlek 45. Det blev alltså en mycket trevlig och spännande lördagsmorgon för en gammal spårfreak som mig…
Ibland hade björnen promenerat långa sträckor – hundratals meter – på vägkanten.
Den bäck som knoppades igår är redan på väg att slutgiltigt täckas av istäcket.
Aprilväder igen
Det första jag såg när jag öppnade ytterdörren imorse var stora "snöflingor". De såg ut som mellanting mellan snö och hagel. Detta meteorologiska bakslag hann banka till mig stenhårt i magen innan jag fick syn på det fåtal gröna strån som lyckats leta sig upp ur gräsmattans gammfönna.
De ljusgröna pionjärerna såg nämligen väldigt bortkomna tillsammans med det himmelskt vita elände som under nattens mörka timmar ockuperat deras nyligen erövrade territorium.
Gomorron!
En bländande lördag
En häftig reflektion så här i efterhand är att dagens bilder är tagna inom en radie av 100 meter från mitt hus.
Tala om inbäddat…
Man kan tro att det ligger en meter snö på ladutaket, men…
snön som hänger ned är bara en av naturens "kulisser". 60-70 cm snö hänger nämligen från gaveln på taket.
Jag älskar mellanrummet mellan vägg och snödriva.
.jpg)
Vitt, vitt, vitt
Det är vitare än f-n ute just nu. Och i morse var det om möjligt ännu vitare när luften kristalliserats och ett tunt, tunt snöfall gled ned mellan de snötyngda träden. Egentligen var det nedsinglande froststjärnor jag ville fotografera eller rättare sagt dokumentera, men fick nöja mig med den stationära vitheten.
Och så min gamle kämpe som skickar dubbla signaler i den 25-gradiga kylan – munnen är glad men i ögonen kan man skönja ett visst mått av oförstående.
Ljuset kittlar sinnena
Jag får för mig att solljuset bara kittlar oss med sin korta dagliga visit såhärårs. Under en timme hinner solljuset både kulminera för att sedan retfullt gömma sig bakom Bergsjöberget.
Så här såg skogsbrynet ut vid elvatiden idag. Vid tolvtiden var det enbart topparna som kunde sola sig i januarisol.
I en glipa mellan de snötyngda granarna bakom lagårn skymtade grantopparna på Lundströms.
Grannfastighetens sommarviste är lika fascinerande och vackert under alla fyra årstider.
Lillstugan vid museet får för första gången i år lite sol på "ryggen".
"Sigfrids gammgårn" försöker blygt gömma sig bakom snötunga träd.
Jag älskar infrusna fönster. (Så länge de sitter på uthus och övergivna hus förstås.)
"Sandber’s huse" och Bergsjöberget lyckas inte klämma fast den undflyende solskivan.
Leduåns utlopp hålls öppet tack vare att Bergsjön sänkts någon decimeter vilket medför att det blir trängre och därmed mer strömt vid utloppet. (Hemsnickrad teori)
Det infrusna lusthuset nere vid sjön nås också av en och annan snål solstråle.
Insnöad
Jag får ingen riktig kontakt med min kompis idag. Han befinner sig förmodligen fortfarande i ett chocktillstånd.
Gomorron!
Efter snöfallet
Ända sedan jag var liten har jag älskat de första timmarna efter stora snöoväder. Känslan av att naturen ömsat skinn upplevs allra bäst i det vakum som uppstår när vinden mojnat och snöfallet upphört. Inga spår finns ännu i nysnön och alla konturer är mjuka. Samtidigt ryser jag av att se kontrasterna mellan denna mjukhet och de knivskarpa kanter som ibland löper längs de "nyfödda" drivorna. Pricken över i hade varit om molnen skingrats och nymånen lyst över hela härligheten. Imorgonkväll kan det vara för sent när skotrar, rådjur, rävar och katter gjort revor i den känsliga "huden".
Den hundraåriga jordkällaren.
Ett sommarhus i vinterdvala.
Snöskulptur.
Snötyngda granar.
Vårt vackra hus.
Senaste kommentarerna