Ibland när det regnar blir man genomblöt bara efter ett par sekunder utomhus. Men trots att det kan se ut att regna lika mycket andra gånger blir man inte på långa vägar lika blöt när man är ute. Som till exempel nyss när jag gick i regnet under sju-åtta minuter utan att det syntes på kläderna när jag kom in. Det måste bero på att det vissa dagar är längre mellan varje regndroppe och att själva dropparna är små. Jag tycker att ett språk är fattigt som inte kan sätta namn på olika typer av regn trots att det är en så vanlig företeelse. Undrar just om inte samernas språk är rikare i det avseendet och att de har ord för olika typer av regn, det sägs ju att de har det för snö.
Jegarn
Vedträn med personlighet
Vissa vedträn blir man på något sätt personligt bekant med. Anledningen kan vara en liten utväxt, en klyka, en sällsam krok eller bara en fläck som behövs för att man ska komma ihåg den. Har man upptäckt denna individualitet redan innan man hugger träden – före kapningen – kommer man att träffa på den upp till åtta gånger innan den ska göra sitt inne i vedpannan. Den ska huggas, lastas, avlastas, kapas, klyvas, staplas, bäras in och slutligen brännas upp. Ibland blir individualiteten i vedträet så påtaglig att det känns vemodigt att stoppa in det i pannan…
Potthålsräknarna
Strängt taget är enbart den täta trafik som Svevias potthålsräknare står för på länets småvägar tillräcklig för att åtgärda vägarnas skador. Om man sedan lägger till den "vanliga" trafiken finns verkligt goda skäl för en satsning på att få bort de djupa potthål som Svevia är så ivriga att räkna. Det enda tecknet på aktivitet är de röda ringar som ibland har sprayats runt en del av hålen. Varför somliga hål har lämnats osprayade är en fråga som sysselsätter folket i bygden. Kanske är det så att de hål som ligger i gränslandet mellan stora (prioriterade) och små (oprioriterade) måste tilläggsinspekteras av tjänsteman högre upp i hierarkin…
Muggväxt
Var på besök hos en bekant häromdagen. Eftersom jag sedan barnsben varit van vid krukväxter "En masse" i alla fönster kunde jag inte förmå mig till att sumpa tillfället att samla vännens hela blomsterprakt i en och samma bild.
.jpg)
Sladdlös???
På lotteribordet ståtade ett magiskt förstapris: en sladdlös vattenkokare. Allas ögon vandrade förbi de mindre iögonenfallande priserna på bordet och blickarna kunde inte släppa den stora röda kartongen. Samtidigt började fantasin flöda. Batteridriven? Soldriven? Uppladdningsbar? osv. Och, när första lotten dragits och prisvinnaren hämtat kartongen, brast alla fördämningar och locket formligen klöstes upp av vinnaren för att vi äntligen skulle få skåda miraklet.
Men, tyvärr ramlade ridån ned i samma ögonblick som den nedtryckta sladden ploppade upp ur emballaget!
I go Bananas!
Vad är det som händer i Sverige? Först smörjningen av medelklassen via ROT- och RUT-bidrag och nu det här. TV visade nyss skrämmande exempel på hur den tidigare så välfungerande apoteksrörelsen saboterats till oigenkännerlighet. Reumatiker och astmatiker får ibland vandra runt till 6-7 apotek för att få tag i sina mediciner! Samtidigt sitter företrädesvis utländska riskkapitalister och smörjer kråset på deras bekostnad.
Vi vandrar blint in i den typ av bananrepublik vi drog på munnen åt i slutet av 1900-talet. I dag åskådliggjordes detta effektfullt när "tredje statsmakten", dvs tidningar och TV försökte tala om för oss hur illa det är och blir hänvisad till censurerade dokument där allt som kan vara komprometterande för Alliansens "entreprenörer" är överstruket. Fy fan!
Arbetslinjens estetik
Flera årtiondens aftonbladsläsande har fått mig att tröttna på den ensidiga opinionsbildningen på deras ledar- och debattsidor. Alstren är så förbannat förutsägbara att man kan bli illamående enbart av att läsa rubrikerna. Sedan ett par veckor har jag därför börjat läsa Expressen och till min häpnad kan jag notera att tidningens krönikörer och ledarskribenter är mycket mer oförutsägbara än deras kolleger på Aftonbladet. I synnerhet i skolfrågor får avvikande uppfattningar komma till tals. Senaste exemplet är Hanna Höglunds tänkvärda spalt från den 3 september.
Barcelona till dessert
Efter den småbrutala matchen mellan Lille och PSG är det fortfarande 20 minuters spansk fotboll att avnjuta på en annan kanal. Zlatans 2 delikatesser sänkte favoritlaget Lille och nu känns Barcelonas katt-och-råttalek med Valencia som en njutbar dessert till både fotbollskvällen och hela helgen. 🙂
Gonatt!
Låg IQ
I och för sig hade jag fått ett rejält OK vid mönstringen inför värnplikten och var fram till den här dagen helt tillfreds med mitt IQ. Men denna dag, i en mörkblå Amazon tillsammans med en väninna och hennes lilla flicka fick jag ett helt nytt och omvälvande perspektiv på min mentala kapacitet. Från ett baksäte utan säkerhetsbälten – ja, det här är länge sedan – stack den lilla fram sitt huvud och frågade:
Mamma, är Pär intelligent?
Ridå!, som man säger. Överraskad av frågan och med bråkdelen av en sekunds betänketid svarade den (lyckligtvis) kvicktänkta och (bevisligen?) intelligenta mamman:
Nej, kanske inte direkt intelligent, men mycket klok!
Observera att hon betonade klok, och det var tur det. Episoden har följt mig genom åren och blivit en viktig del av min tankevärld. Som till exempel igår när jag stod inför ett typiskt IQ-problem. Golvet till ett litet hus som jag börjat bygga skulle förses med tvärgående balkar. Eftersom det enligt uppgift ska vara mellan 1 och 1,5 meter mellan dessa så gällde det alltså att lista ut hur många balkar som skulle behövas för att fördela dessa jämnt på en 8 meters långsida.
Detta problem kunde jag för mitt liv inte lösa i huvudet utan blev tvungen att rita upp en skiss och med pekfingret räkna strecken! Intellektuellt kan jag dock fortfarande inte räkna ut att det blir 6.
Gomorron!
Senaste kommentarerna