Etikett: arbetslinjen

Fingerfärdiga?

Av , , Bli först att kommentera 7

fingret_IMG_1298

Hur fingerfärdiga är NUS omskrytta handkirurger egentligen? Jag skadade mitt lillfinger väldigt illa när jag trillade på ishalkan i slutet av november. Det goda omhändertagandet från sjukvården gjorde mig helt lyrisk vid olyckstillfället och allt såg till den början mycket bra ut. Personalen på mottagningen hade dessutom meddelat mig att sjukhuset i Umeå var mycket välutrustat ifråga om just specialister på handkirurgi, faktiskt jobbar 10 läkare med den specialiteten på NUS. Men nu, i början av mars ser handens avslutande del där lillfingret ingår ut som ett härvelkors. Ringfingrets yttersta del pekar uppåt och den lilla kusinen till vänster pekar åt det andra hållet. Jag kan inte böja lillfingret helt och hållet vilket medför att gaffeln inte får fäste i handen när jag ska plocka upp blodpuddingen från tallriken. Så nu undrar jag om jag helt enkelt är för gammal för att tillhöra den prioriterade patientgrupp landstinget beslutat att satsa på när de samlat ihop dessa handexperter. Moderaternas mångomsjungna arbetslinje verkar ha förvridit huvudet även på vårt läns sossiga landstingsledning.
För när man lämnat arbetslivet som pensionär har man tyvärr förvandlats enbart till en kostnadspost i nyliberala budgetar…

Arbetslinjen bakom flötet

Av , , 1 kommentar 8

Sedan högerns politiska slogan ”arbetslinjen” lanserats har främlingsfientliga strömningar fått ordentligt fäste i Sverige. Den som av något skäl inte arbetar – oberoende av orsak – förvandlas obönhörligen till en post i kostnadskalkylen. Och eftersom vårt marknadsliberala samhälle till sin natur försöker vara kostnadseffektivt blir utgifter för bl.a. skolelever, gamla, sjuka, pensionärer samt sist men inte minst nyinvandrade flyktingar enbart betraktade som oprioriterade utgifter. Detta har fått till följd att främlingsfientliga krafter efter marknadsliberalernas triumf 2006 fått ytterligare luft under vingarna eftersom de fokuserar på idén om att det är de invandrade ondskefulla muslimerna som tar brödet ur munnen på de eftersatta grupperna i samhället. Liknande argumentation har nämligen tidigare visat sig fungera väl i ett turbulent samhällsklimat. Den gången handlade det om ett desorienterat Tyskland som inte klarade av följderna av tjugotalets kris. Den gången var det judarna som utsågs till syndabockar. I Sveriges fall är det krisen efter det sönderfallande socialdemokratiska folkhemmet som förvandlat landet till en marknadsliberal experimentverkstad utan humanistisk förankring vilket har kunnat utnyttjas av nyfascister som passar på att utse våra invandrade muslimer till syndabockar.
Det är således arbetslinjen som avhumaniserat samhället och lagt grunden till ett oreflekterat hyllande av arbetsföra, friska och unga arier vilket i sin tur skapat en optimal tillväxtmiljö för den fascistiska rörelse som t.o.m fått plats i vår riksdag…
Gomorron!

Arbetslinjens estetik

Av , , Bli först att kommentera 2

Flera årtiondens aftonbladsläsande har fått mig att tröttna på den ensidiga opinionsbildningen på deras ledar- och debattsidor. Alstren är så förbannat förutsägbara att man kan bli illamående enbart av att läsa rubrikerna. Sedan ett par veckor har jag därför börjat läsa Expressen och till min häpnad kan jag notera att tidningens krönikörer och ledarskribenter är mycket mer oförutsägbara än deras kolleger på Aftonbladet. I synnerhet i skolfrågor får avvikande uppfattningar komma till tals. Senaste exemplet är Hanna Höglunds tänkvärda spalt från den 3 september.

En politisk naivist?

Av , , 2 kommentarer 6

Kanske är jag en politisk naivist, men är det sänkta löner, arbetspiska och subventionerade anställningar som skapar framtidens dynamiskt samhälle? Borgerligheten har inte riktigt förstått vad som krävs för att skapa den kreativa miljö som i sitt sköte bär frön till nyföretagande och därmed arbete. En arbetslinje in i kaklet utan att fler arbeten tillskapas är förödande och i verklig mening utanförskapande.
Den högre utbildningens fria sökande av kunskap har ersatts av företagsanpassade och -sponsrade utbildningslinjer som iofs är till gagn för det bestående, men dessvärre inte för det kommande. Sverige är i skriande behov av nytänkande politiker som vågar lösa upp det bestående och ta lärdom av sina modernt tänkande kolleger i Asien, Afrika och Latinamerika istället för att krampaktigt klamra sig fast i det västerländska gammelsamhället.
Så kan jag tänka ibland.
Gonatt!

Den unkna Arbetslinjen

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag har aldrig tyckt om ordet "Arbetslinjen". Det klingar tyskt 30-tal på något vis. Tanken att det enda som kan få människor lyckliga är ett lönearbete exkluderar nämligen de som av skilda anledningar inte är kapabla att ta en anställning och utföra ett arbete. Det är många som tillhör den kategorin – alltför många för att det ska anses vara normen för ett lyckligt och fullödigt liv. Vad jag kan förstå har (M) missuppfattat vad som var framgångsreceptet för Arbetarepartiet Socialdemokraterna under Sveriges humanistiska och ekonomiskt framgångsrika storhetstid i mitten av 1900-talet. Då gällde nämligen något som skulle ha kunnat heta "Livslinjen". En politik som gjorde att så många som möjligt gavs förutsättningar att skapa sig en tillvaro efter egna förutsättningar. Ur detta växte det nödvändiga myller av företag som i sina rullor ibland hade hela skalan av mer eller mindre "arbetsföra" medarbetare.
Den moderata idén om att folk ska tvingas till arbeten som inte existerar skapar inte den kreativitet och arbetslust som i sin tur bringar nya företag till liv. Nej, nu är det dags att vända oss bort från Die Arbeitslinie och vrida samhället mot en modern variant av den Livslinje landet en gång var världsberömt för.
Gomorron!

I bägge änner!

Av , , Bli först att kommentera 6

Det är väldigt påtagligt att tiden krymper på alla håll. Igår kväll påmindes jag vid 23.30-tiden (när Seinfeldt började) om att gårdagen varit på tok för kort. Sedan väckarklockan ringt kl 04.32 hade jag bara hunnit med ca 85% av vad jag borde ha hunnit. Andra varvet på lackeringen av den nya vägskylten till Nyåker samt redigeringen av det som hamnat i filmkameran under kvällens älgspaning hanns inte med. Överhuvudtaget är dagarna aldeles för korta nuförtiden, trots att dagsljuset aldrig lämnar oss. Ibland tror jag att det är åldern som spelar mig ett spratt; att jag arbetar långsammare nu än tidigare. Förklaringen är naturligtvis att i takt med stigande ålder avtar arbetstakten (med multiplicerad hastighet). Min självbevarelsedrift gör dock att jag försöker lägga åldersnojan åt sidan och jobba på trots den tilltagande motviden. Jag hoppas nämligen att min tjurskalle även fortsättningsvis kommer att förklara tidsbristen med att den kosmiska tiden har kommit i olag och rusar obehindrat.
En annan förklaring till att tiden känns snäv är politiskt betingad. Den empatibefriade allianspolitiken som sjösattes efter valet 2006 har ibland fått mig att bli avundsjuk på nära och kära som hann gå bort före denna stalinisering av rikspolitiken. Det programmatiska utauktioneradet av den generella välfärden har gjort livsklimatet i vårt landet betydligt svalare nu när den stalinistiska doktrinen Arbetslinjen slagit till med full kraft. I den beskrivs ickearbetande människor som paria och eftersom jag snart är pensionär och kommer att tillhöra denna kategori ser inte framtiden lika ljus ut för mig och mina generationskamrater som den varit för vår föräldrageneration. 
Gomorron!

Revanschism light

Av , , Bli först att kommentera 3

Googlade ordet "revanschism" ikväll och fann att detta uttryck helt och hållet förknippas med fascism och kommunism. I själva verket lever och frodas en ny typ av revanschism eller kanske revanschlusta på mycket närmare håll. Den kallas inte revanschism utan förkläds i andra ord. Ett av dessa är det det oantastliga ordet "arbetslinjen", vilket betyder att alla ska arbeta, oavsett om de är fysiskt eller psykiskt kapabla att klara ett arbete, samtidigt som A-kassan endast med knapp nöd tillåts täcka de mest basala behoven – under en kort tid. Samtidigt nedmonteras de kulturella institutionerna och regionalpolitiken sköts från Bryssel (med allt vad det innebär).
De centrala välfärdsreformer som fackföreningsrörelsen under många år lyckats tillkämpa sina medlemmar saboteras nu med stor frenesi eftersom den reella makten nu även lyckats tillskansa sig regeringsmakten. Högerkrafterna understödda av storföretagsamhetens miljoner såg sin chans till ett paradigmskifte i samma ögonblick arbetarrörelsen oförsiktigt nog sänkte garden inför sina belackare.
Den skadeglädje detta frambringat får vi nu dagligen tugga i oss i bloggar, "Oberoende" tidningar och inte minst i TV4.
Gonatt!

The Vagrancy Act

Av , , 3 kommentarer 5

I TV-programmet igår som handlade om bomullsplockarna i den amerikanska södern förekom ett uttryck som fastnat i mitt huvud. Det var den lokala ordningsstadgan The Vagrancy Act som bemyndigade polismakten att tillsammans med arbetsgivarna arrestera och trakassera de arbetare som inte befann ute på bomullsfälten och jobbade. Polisen hade nämligen rätten att arrestera dem som inte skaffat sig ett arbete. I ljuset av denna lagstiftning är det inte svårt att försvenska betydelsen av denna lag och kalla den Arbetslinjen. Detta är visserligen (ännu) ingen lag utan enbart en politisk dagordning, men den har samma utgångspunkt som den amerikanska lagen nämligen att alla ska arbeta oavsett personliga förhållanden. Den övertrumfar sålunda samtliga personliga förhållanden och ignorerar till och med expertutlåtanden om vederbörandes arbetsförmåga. Läkare, psykologer och andra professioner som har till uppgift att undersöka den enskildes förutsättningar att klara ett jobb har ingen som helst talan i dagens Sverige. Det är nu arbetsgivarna och deras förlängda arm – den politiska högern – som har makten och då är det vår skyldighet att rätta in oss i ledet.
Stridsropet till dem som drabbas skallar ur Alliansens alla skrymslen och vrår: Ni har ju för f-n själva röstat in en högermajoritet, så nu det är bara för er att bita ihop och jobba!
Gomorron!

3 kommentarer
Etiketter: , , ,

Reinfeldts Nine Steps to Heaven

Av , , 1 kommentar 12

1. Mobilisera Arbetsgivareföreningens medlemmar i god tid före ett riksdagsval och bygg med deras stöd upp en stabil partikassa. Var samtidigt noga med att stoppa varje försök till förändring av de regler som förhindrar insyn i partiernas ekonomiska förehavanden.

2. Skapa en allians med de halvsovande småpartierna till höger om mitten.

3. Efter eventuell valseger – remobilisera snabbt den andra vinnande parten i valet, den privatägda pressen. Huvudsyftet med detta blir att vidmakthålla det aktiva misstänkliggörandet av arbetarrörelsen och deras representanter. Målet är att slutgiltigt stjäla varumärket ”Arbetarepartiet”, denna klassiska reklambyråidé som i förlängningen visat sig vara ett genidrag.

4. Sänk arbetslöshets- och försäkringskasseersättningen och finansiera detta med generella skattesänkningar.

5. Gå ut hårt med att ”den globala krisen” kommer att medföra stigande arbetslöshet. De sänkta a-kasseersättningarna i kombination med en försvagad arbetarrörelse håller på så vis lönerna kvar på låga nivåer. Ett led i detta arbete blir att helgonförklara ”entreprenörerna”, dvs de som ska försörja sig på de skattemedel som egentligen är avsedda för vård, skola och omsorg. Detta heligförklarande får nämligen följden att vanligt folk känner sig mindre värda och därför inte ställer alltför hårda krav på bättre anställningsvillkor. Därmed har en första avbetalning på det initiala partistödet från företagsamheten inbetalats.

6. Ligg lågt med invandrarfientligheten. Än så länge kan den få ligga latent inom alliansen. Det kommer att lösa sig så snart det kraftfulla mantrat ”arbetslinjen” trummats in i folks medvetande av de tjänstvilliga medierna. Nya allianser av främlingsfientliga grupperingar får med stöd av detta mantra vind i seglen och de tar naturligtvis gärna på sig rollen som Bad Guys i debatten om invandringen.

7. Privatisera skolväsendet. Se till att ungdomar med studievänliga hemmiljöer och god familjeekonomi får möjlighet att utvecklas fritt utan att behöva konfronteras med ungdomar från mindre bemedlade medelklass- och arbetarhem. Undervisningen av de sistnämnda ungdomarna kan sedan nödtorftigt skötas av den ekonomiskt dränerade kommunala skolan.

8. Högskolornas undervisning måste omedelbart anpassas till företagens aktuella arbetskraftsbehov. Humanistiska fakulteter bör i ”krisens” tecken ställas på sparlåga liksom akademisk grundforskning överhuvudtaget. För att säkerställa att inte en krona slösas bort på dessa områden bör företagen inbjudas att delta i alla verksamhetsområden på universitet och högskolor för att ha möjlighet att tillse att inga anslag ges till ”onödig” undervisning.

9. Sist men inte minst. Tänk på att för varje gång en lögn upprepas i medierna blir den sannare. Så spara inte på krutet, redan efter något eller några år kan den största av alla lögner vara den verklighet vi lever i (se step 2).