Torehammar i P3 intervjuar utrikeskorrespondenter och frågar den rysslandsstationerade journalisten Maria Persson-Lövgren om vad hon anser om rysk medias rapportering kring Ukraina-frågan. Samtalet berör även medias roll när det gäller att ”forma opinion” (som det heter). I Rysslands fall handlar det naturligtvis om diktatorisk propaganda i motsats till den allsidiga och demokratiska rapportering vi matas med här i väst. Som exempel anför en indignerad Maria att det ryska mediamaskineriet lägger stor emfas på rapporteringen om enskilda ryska journalister som antastas av ukrainsk mobb. Att tiotals journalister från västlig eller ukrainsk media tvingas utstå liknande behandling från prorysk dito nämns enligt henne aldrig i den ryska rapporteringen. Detta faktum skulle alltså på ett utmärkt sätt vidimera att den ryska rapporteringen är ensidig och ämnad att forma en det opinionsläge diktaturen eftersträvar. Hon använder således ovanstående exempel för att påvisa det osunda förhållandet mellan den diktatoriska statsmakten och dess lydiga media för att synliggöra skillnaden mellan den västliga och ryska mediastrategin. Men hur är det nu? Om en västjournalist som befinner sig i Irak eller Syrien blir angripen av landets medborgare orsakar det formliga mediestormar i västs ”oberoende” mediakanaler. Om däremot tiotals av detta fjärran lands inhemska journalister misshandlas och till och med dödas av diverse mobbar finns inte en rad att läsa om. Hur medias rapportering ter sig beror således inte på hur verkligheten ser ut utan på vad de olika politiska systemen för ögonblicket vill presentera i sin strävan att forma en opinion som kan användas för sina mer eller mindre skumma syften.
Etikett: opinion
Arbetslinjens estetik
Flera årtiondens aftonbladsläsande har fått mig att tröttna på den ensidiga opinionsbildningen på deras ledar- och debattsidor. Alstren är så förbannat förutsägbara att man kan bli illamående enbart av att läsa rubrikerna. Sedan ett par veckor har jag därför börjat läsa Expressen och till min häpnad kan jag notera att tidningens krönikörer och ledarskribenter är mycket mer oförutsägbara än deras kolleger på Aftonbladet. I synnerhet i skolfrågor får avvikande uppfattningar komma till tals. Senaste exemplet är Hanna Höglunds tänkvärda spalt från den 3 september.
Liberal opinion i sin prydno
Det folkpartistiska språkröret Liberala nyhetsbyrån verkar helt och hållet ha tagit över opinionsbildningen i den liberala pressen. Varje dag spänns ett liberalt rättesnöre upp i ledarsidans högerspalt. Och i en låda till vänster om denna kompletteras sinnebilden för politisk likriktning av en "liberal skribent". Var är de många rösterna och mångfalden? Det blir enbart patetiskt att se denna bedrövliga scen varje morgon. Då vore det nästan mer smakfullt att fylla utrymmet med annonser…
Tänk om!
Ibland händer det att artiklar på opinion/debattsidor träffar mitt i prick. Så var det i morse när jag omsorgsfullt och av personligt intresse läste docenten Lars Dahlströms debattinlägg i VK. I slutet av den allmänt utbildningskritiska artikeln närmar han sig nämligen pudelns kärna. Vad det hela handlar om är nämligen universitetens roll som samhällsutvecklingens primus motor. När utbildningen fjättras av kommersiella intressen uppstår en risk för att den kreativa och i sanning nytänkande forskningen försvinner i hanteringen.
I all anspråkslöshet har jag i mitt tidigare arbete som typograf uppmärksammat att det skett en förskjutning av tyngden i de avhandlingar jag kommit i kontakt med. Kappan som tidigare kunde vara väl så voluminös består (åtminstone i vissa ämnen) numera av en relativt sparsmakad sammanfattning av tidigare publicerade artiklar. Om då dessa artiklar nått den status som krävs för publicering via primärt ekonomiskt betingade beslut på kommersiella tidskriftsredaktioner (läs vetenskapliga tidskrifter) och sekundärt på strikt vetenskapliga grunder (reviewers ska ju också leva) kan man naturligtvis misstänka att dagsaktuella och hypade ämnen ges företräde.
Var hamnar då de universella perspektiv som är tänkta att utveckla vårt samhälle bortom den tid vi kan överblicka? Trots allt kallas dessa lärosäten fortfarande universitet och det ordet förpliktar!
Avskalad Ohly
Vad som slår en när man bevittnar intervjuer med ledande politiker är att partier som har låga opinionssiffror är så defensiva. Lars Ohly rannsakades nyss i TV4 och enbart sättet han besvarade frågan på gav svaret på frågan. Intervjuaren frågade vad partiet skulle göra för att vända opinionen till västerpartiets fördel. Ohly svarade enligt det numera standardiserade formuläret: "Vi måste bli bättre på att tala om vad vi vill". Jaha! Och? Detta till intet förpliktigande svar kan enbart tolkas som att att partiet för närvarande inte har någon politik att pusha för. Annars vore det tjänstefel att inte ta detta tillfälle i akt och tala om vad man brinner för. För när ska de tala om vad de vill om de inte redogör för det vid exponeringar i media och har tillgång till det överlägset bästa mediet – nationell TV? Konstigt att de har låga opinionssiffror = lågt förtroende? Nej!
Gomorron!
Senaste kommentarerna