Nu råder höstsommaren, kanske mer höst än sommar för det går snabbt nu.
Här har tiden stått stilla i årtionden . Det sega hässjevirket trotsar tiden och försöker förtvivlat hålla sig upprätt med hjälp av en trädstam.
Mycket rönnbär betyder…
Renfana.
Pinntjuren tror förmodligen att han är osynlig bakom buskarna.
En ljusstrimma i höstens färger återstår av kvällsljuset.
Min inomhusmyshelg kunde inte avslutas mer stilenligt än med PGA-golf i TV-rutan och en tallrik krusbärskompott med vaniljglass i fintallriken framför sig. Mmmm…
Regnet har sköljt över sensommarens växtlighet och temperaturen har sjunkit – just nu har vi 17,7° i ”skuggan”. På Fyran intervjuas 2 presumtiva marsresenärer som planerar att följa med forskare till en ogästvänlig plats ute i rymden för att aldrig återvända. I min värld finns ingen plats för funderingar i den riktningen, jag har min blick fästad vid min omedelbara närhet och är nöjd med det, vilket faktiskt är en himmelsvid skillnad…
Gomorron!
Ja, jag gick en sväng upp till favoritsjön i kväll ”bara för att” och trodde i min enfald att sjön skulle vara spegelblank. Men som vanligt var sjön en aning krusad så där sprack planerna på de riktiga kanonbilderna. Det är ju varken eller just nu, denna årstid har inget namn på svenska språket men borde naturligtvis ha det. Det är varken högsommar eller höst utan ett mellanläge där sommaren har mist sin gröna fräschör alltmedan höstfärgerna ännu bidar sin tid. Jag undrar om samerna har namngett detta tillstånd i naturen?
Gonatt!
Det första jag såg när jag gick ut på tunet i morse var detta gula löv som demonstrativt klamrat sig fast på bilen. Och sommaren börjar nu huka sig under den höga luften, det gröna beslöjas och årstiden gör sig beredd att kapitulera inför hösten.
Gomorron!
Zlatan premiärspelar mot Reims och PGA-golfen rullar på golfkanalen i TV. Men trots alla hypade begivenheter är det ändå den magiska augustikvällen som tar förstapriset.
Leduåns mynning i Bergsjön.
Finbjörken.
Tittar som vanligt på Ernst och kan inte låta bli att irritera mig på att de tjusiga idéerna är så kliniskt befriade från ett familjeperspektiv. Huset och trädgården blir till en uppehållsplats för en ensam skönande/ett par med utflugna barn. Barn och ungdomar passar helt enkelt in i dessa fragila miljöer i vitt, vitt, vitt.
När jag körde Aftonbladets valkompass idag dök dessa tre partikoryféer upp. Det var lite si och så med ansiktena på gilla-sidan, men att de här tre politikerna hamnade längst ned på min skala bekräftar ändå att kompassnålen inte pekar åt helt fel håll. Trion representerar nämligen en politisk rörelse som jag för mitt liv inte kan sympatisera med.
Så här i början av augusti när man sitter i skuggan av ett parasoll och njuter av värmen i den fläktande sydlig vinden tillsammans med katta kan den nyvunna pensionärstillvaron kännas väldigt påtaglig. Belöningen för ett 50-årigt arbetsliv kickar in och jag kan äntligen känna att jag inte behöver göra ett jota och ändå vara helt nöjd med tillvaron. Den saknad jag ibland känt av att inte ingå i ett arbetsgäng har nu i det närmaste upphört och de planer jag lade upp inför pensioneringen börjar tappa konturerna. Varför jäkta vidare genom återstoden av livet när ett halvt sekel av stressande är överstökat?
Klockan 18.00 började regndropparna falla på hustaket. Så med tanke på träffsäkerheten hos yr.no borde det snart vara läge för att introducera personliga väderprognoser. Om man i förlängningen av detta skulle koppla prognosen till en telefon med GPS-sändare kunde man förutse vädret var man än befann sig. En utopisk rötmånadsidé – eller..?
Senaste kommentarerna