Röd dag, vilodag och svinkallt ute i det öppna landskapet. Men den värme som lagrats i skogens träd håller fortfarande temperaturen i skogen ovanför 0-strecket. Vattnet i diken och bäckar porlar fortfarande även om det börjar låta lite ansträngt. Höjdpunkten under morgonens promenad gick inte att föreviga med kameran, men bilden av en älgko med kalv inne i tjockskogen kommer att stanna i mitt minne för alltid, eller åtminstone fram till seniliteten kickat in på allvar. Tyvärr gjorde den sig redan påmind när jag totalt missbedömde avståndet till älgarnas lockljud och tog några steg för mycket och upptäcktes. Försöken att locka dem tillbaka med mitt hemmagjorda älggnyende tror jag endast ökade på deras steglängd. Men jag är mycket nöjd med dagen så här långt, för när allt kommer omkring har varje dag något nytt att berätta för den intresserade. Och att vissa dagar är gråkalla ändrar inte på detta faktum…

Isande dimma över Trehörningen.

Björnmossestjälkar tjudrade av is.

Frusen vattendroppe.