Inte för att jag vill generalisera… men om man jämför de som handlar på ICA med Coops kunder är det en viss skillnad på kundstockarnas massa (om man säger så). Åtskilliga fler kilon passerar ICAs entré än Coops dito. Iakttagelsen har gjorts när jag väntat i bilen och sett vilka som går in och ut ur de båda butikerna. Det vore intressant att få den sociologiska förklaringen till konstaterandet, men medias omsorg om sina annonsörer förbjuder redaktörerna att publicera data med kontroversiell sprängkraft med hög magnitud.
Så jag får väl tro som jag vill, men rätta mig om jag har fel. Tilläggas bör kanske att jag definitivt inte gör någon moralisk värdering av mitt konstaterande…
Gomorron!
Etikett: Coop
Coop eller Coock?
Be(man)ningen i våra mataffärer levandegör på ett tydligt sätt hur könsmässigt vårt samhälle är strukturerat. Vem har inte vandrat igenom en butik bemannad enbart med kvinnliga anställda. Och när man äntligen ser en anställd man i affären så är det 9 av 10 gånger butiksföreståndaren (coocken) man träffat på. Orsaken till detta är självklart att arbetsförhållanden och löner i butiksvärlden är predestinerade för den traditionella kvinnorollen: dåligt betalt samt oregelbunden arbetstid med goda möjligheter till deltidsjobb vilket ger utrymme för mannen i familjen att helt kunna gå upp i sin karriär utan att behöva bekymra sig om markservicen. Den sköter hans dubbelarbetande kvinna om. Jag är så grundligt less på att uppmärksamma detta varje gång jag handlar och ser gärna att någon 1) övertygar mig om att jag har fel och/eller 2) kan ge tips om en mataffär där förhållandena på ett genomtänkt sätt är könsneutrala.
Surt Konsum-eko
Coop har tydligen ännu inte övergett sin metod att förpacka flingorna. Fliken på kartongen är ju hart när omöjlig att få in i den lilla springan. Förra århundradets Konsum-idéer lever tydligen och frodas fortfarande i produkterna. På 1950-talet handlade vi allt (och då menar jag allt, t.o.m. TVn 1960) i Konsum. Oftast var förpackningarna likvärdiga med ICAs men det fanns undantag, och det jag minns bäst är flingpaketen. Kelloggs Cornflakes, som av politiska skäl var förbjudna hemma, hade en mycket bättre förslutning och kändes tack vare detta mycket fräschare. Vad kooperationen hade missat var att de skulle ha koncentrerat sig mer på användarvänligheten än själva behållaren. Det är nämligen inte enbart en behållare man säljer, utan en produkt som ska vara lätt att använda, dvs öppna och försluta. Detta är ju det enda förutom smaken på innehållet som får kunden att vilja köpa produkten. Att Coops flingor fortfarande säljer beror nog mest på den ingrodda köptrohet som lever kvar bland oss som tror på kooperationen, trots uppenbara brister. Och eftersom vi inte förmått ändra ens på grundläggande tillkortakommanden under hela den här tiden får vi väl skylla oss själva. Det räcker inte med att bara byta namn…
Gomorron!
Förstsemlan
.jpg)
Det är inte för inte Coop Bjurholm är min favoritaffär. Idag kunde man köpa säsongens första saffranssemla där, och det var precis vad jag gjorde. Den interagerade dessutom utomordentligt bra med kaffe bryggt på egenhändigt bryggmalda kaffebönor av märket Zanzibar Blend. Mmmm.
Klåfingrig lördag
Mitt klåfingriga pekfinger kan inte låta bli att i tid och otid trycka på kamerans avtryckare. Till exempel när en bil med en liten fördröjning brfrias från nattens frostlager eller när jag upptäcker den internationella grönsaksdisken på Coop och ingångshålen i affärens kycklingkroppar.
.jpg)
Senaste kommentarerna