Inte för att jag vill generalisera… men om man jämför de som handlar på ICA med Coops kunder är det en viss skillnad på kundstockarnas massa (om man säger så). Åtskilliga fler kilon passerar ICAs entré än Coops dito. Iakttagelsen har gjorts när jag väntat i bilen och sett vilka som går in och ut ur de båda butikerna. Det vore intressant att få den sociologiska förklaringen till konstaterandet, men medias omsorg om sina annonsörer förbjuder redaktörerna att publicera data med kontroversiell sprängkraft med hög magnitud.
Så jag får väl tro som jag vill, men rätta mig om jag har fel. Tilläggas bör kanske att jag definitivt inte gör någon moralisk värdering av mitt konstaterande…
Gomorron!
Etikett: sociologi
En dräng förblir en dräng även om…
Jag kanske ska börja med att förklara att det som följer är en rent sociologisk iakttagelse och definitivt ingen klagosång.
En arbetargrabb blir aldrig mer än en dräng, även om han äger av ett aldrig så stort hemman. Det har jag blivit varse under de tjugotal år jag ägt denna gård. Gårdens "Mor" finns nämligen fortfarande kvar i huset och hon kommenderar mig på samma sätt som hon alltid gjort. Om så apan klär sig i siden fortsätter den att vara apa. Beteendet påminner även om ett annat ålderdomligt fenomen som jag iakttagit sedan jag flyttade till byn. En bybos talan är inte större än storleken på hens gård. Det inflytande som ägarna till stamhemman utövar ligger naturligtvis i topp och sedan kommer resten i fallande skala ned till de nyinflyttade. Så i de sammanhangen ligger jag hyfsat bra till och i rollen som hemmansägare blir jag även respekterad här hemma. Men i min vardagliga roll som ingift i huset är respekten för min integritet klart bristfällig.
Min lycka är att jag numera skaffat mig perspektiv på rollerna och det har tillfört ytterligare dimensioner till en redan flerdimensionell och fullödig tillvaro. Jag är således till slut en lyckans ost.
Gonatt!
Senaste kommentarerna