Den 17 juli har det gått fem år sedan mamma gick bort. Saknaden efter henne som var så oerhört stark de första åren har så sakteliga ersatts av en känsla av tacksamhet för allt hon gjort för att hjälpa mig att åter bli en hel människa efter den traumatiska flytten från allt jag kände till en helt ny familj när jag var 6 år gammal. Nu när jag ser tillbaka på allt som hänt både i den miljö vi lämnade och i min nuvarande miljö kan jag inte annat än se att hon handlade helt rätt.
Apropå blomman på bilden är den en ständig påminnelse om mammas och min anknytning till Forsbacka (mellan Gävle och Sandviken) där vi bodde innan hon bröt upp från det gamla och tillsammans med mig flyttade till Hörnefors. Exakt denna pionplanta har mamma tagit med sig från mormors rabatt och symboliskt planterat i sin nya trädgård i Hörnefors. Efter hennes bortgång har jag flyttat lyckoblomman till mitt eget universum här i Brattsbacka.