Etikett: Rut Berggren

Arvegods med mervärde

Av , , Bli först att kommentera 13

skruva_P1010738

Trots ett mycket omfattande materiellt arv efter mamma är det de små till synes oansenliga sakerna som betyder mest när jag nu efter fem år av saknad fått perspektiv på hennes personlighet. Eftersom min mor var en mycket kreativ skrivande person fanns stora mängder efterlämnat material i dödsboet, bland annat bokmanuskript, forskningsmaterial, brev och dagböcker men inte minst små vältextade minneslappar som satt fastnålade lite här och var i hennes arbetsrum. Några av dem pryder nu min anslagstavla och varje gång jag tittar på ”arvegodset” dyker minnet av en i verklig mening levande människa upp – min mor.

Fem år idag

Av , , Bli först att kommentera 7

mamma_blogg

Det är idag hela fem år sedan mamma gick bort, ”Fem år av sorg och saknad” som det brukar heta i In Memoriam-annonser. De fem gångna åren har visserligen bestått av ett stort sorgarbete under de första åren, det som nu återstår är förstås en stor saknad men framförallt våra gemensamma minnen. Det mest påtagliga är dock avsaknaden av det yttersta stöd jag haft av en mycket närvarande mamma under mina första 60 år. De gångna fem åren har tvingat mig att snabbt växa upp vilket gjort mig försiktigare i mina åthävor. Nu får jag ensam axla det tunga arbetet att ”Watch my back”.
Samtidigt har det nya livet har skänkt mig en slags befrielse från att ha någon som sitter på min axel och kommenterar det mesta jag företar mig. Det gäller i såväl familjära angelägenheter som i politiska frågor. Mamma hade en mycket bestämd och väl genomtänkt politisk åskådning och förutsatte naturligtvis att hennes närmaste skulle dela denna.
Så trots att mamma nu är borta har de farhågor jag hade för fem år sedan, att även mitt liv var förrött i och med hennes bortgång kommit på skam. Livet går vidare, det har kanske fått ett annat innehåll och innehåller mer allvar än tidigare. Men om jag gör en överblick över all den lycka som kommit mig till del under livet så är det mamma som lagt grunden och sedan fullföljt sina intentioner. Och jag inser nu att de varit att få mig att bli en lycklig och levande människa.
Gomorron!

Fem år

Av , , Bli först att kommentera 11

Den 17 juli har det gått fem år sedan mamma gick bort. Saknaden efter henne som var så oerhört stark de första åren har så sakteliga ersatts av en känsla av tacksamhet för allt hon gjort för att hjälpa mig att åter bli en hel människa efter den traumatiska flytten från allt jag kände till en helt ny familj när jag var 6 år gammal. Nu när jag ser tillbaka på allt som hänt både i den miljö vi lämnade och i min nuvarande miljö kan jag inte annat än se att hon handlade helt rätt.
Apropå blomman på bilden är den en ständig påminnelse om mammas och min anknytning till Forsbacka (mellan Gävle och Sandviken) där vi bodde innan hon bröt upp från det gamla och tillsammans med mig flyttade till Hörnefors. Exakt denna pionplanta har mamma tagit med sig från mormors rabatt och symboliskt planterat i sin nya trädgård i Hörnefors. Efter hennes bortgång har jag flyttat lyckoblomman till mitt eget universum här i Brattsbacka.

pion_1673

 

Morsan 95

Av , , Bli först att kommentera 9

Idag den 26 mars hade min mor Rut Berggren fyllt 95 år om hon fortfarande varit i livet. Trots att hon avled sommaren 2008 är hon fortfarande mycket levande i mitt liv och jag tänker på henne varje dag. Men jag sörjer inte längre, idag är jag enbart lycklig och stolt över att vara hennes son. Tack mamma!
…och gomorron till er andra!

En varm bulle

Av , , 1 kommentar 4

med bakdag 6/7 2011 fick mig att tänka på en annan varm och rund bulle som såg dagens ljus på detta datum men redan år 1948. Följande står att läsa i min mors Rut Berggren dagbok från den dagen:
 

"Tisdagen den 6 juli kl 1.15 föddes vår tredje son. Någon Erika Katarina blev det inte men blev däremot en Dan Anders.
Det var så svårt att föda fram honom. Barnmorskan hjälpte till att baxa fram axlarna och drog och drog och jag krystade på med all kraft och till sist gled den nya lilla människan ur min kropp. Han vägdes och barnmorskan utropade:
– En sådan tung krabat, han väger 4.850 gram.
Jag andades ut och var lycklig på samma gång. Det gjorde ingenting att ’lillan’ var en pojke, jag var bara oändligt tacksam att det var över och att det barn jag fött var välskapat. Ack, så välskapat. Han är så rund. Har riktiga ringar på armar och ben och ansiktet är fyrkantigt. Oändligt mjuk och slät är huden. Lagom hår pryder det mjuka lilla huvudet och öronen, som är så snirklade, är också som de ska vara. Jag har tackat Gud för vår tredje son."
 

Som synes är även min födelse väldokumenterad. Det som är mest iögonenfallande är dock att Bäst före-datumet är angivet på bulllen och att detta saknas i mammas beskrivning. Om det redan har infallit eller om och när det ska passeras är fortfarande ovisst.
Men liksom min mor gjorde på Falu BB denna gudabenådade natt för 63 år sedan tackar jag fortfarande Gud för vad som då skedde.
Gomiddag!
 

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,