Det känns så påtagligt att det är något i vardagen som saknas när det är så här kallt ute. Kanske är det ”kampen mot elementen” som det så dramatiskt uttrycks. Det här är andra vintern som vi har haft tillgång till markvärme men jag som eldat med ved i årtionden har fortfarande svårt att anpassa mig till det nya. Den kyla som tidigare haft en mening: att det arbete jag tidigare under året lagt ned på hemforsling, kapning, klyvning, stapling och till sista inbärning av ved är borta. Och när något försvinner – oavsett vad – blir det automatiskt saknat. Någon kanske tänker att ”det är väl bara för gubben att elda då om det känns så jävligt”, men det skulle jag uppleva som meningslös terapi. Eftersom jag tidigare i livet ägnat största delen av såna här dagar till att pyssla med utomhusarbete så har jag försummat det jag kunde ha ägnat mig mer åt , t.ex. underhållet av mina digitala kunskaper. Sedan jag tog pension för drygt två år sedan har tiden vid datorn minskat dramatiskt vilket medfört att den digitala världen rusat ikapp och förbi mig. Idéer till exempelvis animationer saknas dock inte, men programvaran är avancerad och jag är som sagt inte uppdaterad på den. Men skam den som ger sig, jag har lovat mig själv att få julbocken där ute att hoppa upp och ställa sig på stenen framför. Det kommer att ta tid, men tid har jag ju mycket av…
Gomorron!
Etikett: kyla
En glittrande januaridag
Jag drabbas av stress när sånahär glittrande dagar så snabbt förvandlas till afton. De innehåller så många ingredienser som man vill föreviga med kameran. Det vita förmiddagsljuset är naturligtvis det vackraste men också det som är svårast att fånga med kameralinsen. Mitt på dagen stabiliseras ljuset och blir en aning ”tråkigt” och statiskt. Eftermiddagen är bästa perioden om man vill fånga ljusets spel i en luft som kristalliserats av den stränga kylan. Men även för att lyckas fånga detta ”eftermiddagsspel” får man klicka åtskilliga gånger på avtryckaren med olika fokuseringar. Idag gick det sådär…
Snökristaller burna av törnekrona.
Nu har jag iallafall kommit mig för att fylla foderhäcken med väldoftande innehåll.
Ljuset har återvänt
Vintrig parallellitetsfaktor
Nu har innetemperaturens plus passerat utekylans minus och jag kan fylla pannan en sista gång och avsluta mina morgonbestyr med att ta mig till jobbet.
Gomorron!
En immig morgon
Glasögonen blir alltid immiga när jag vandrar ut och in för att fylla vedförrådet i pannrummet. I morse var det minus 20 ute och plus 15 inne varför det blev lite tvärbråttom med eldningen. Eftersom glasögonen lätt blir immiga under dessa förhållanden brukar jag alltid lägga dem på tvättmaskinen, så när de inte fanns där när jag var färdig med bärandet blev det till att leta. Paniken steg allt högre upp i bröstet eftersom de inte verkade finnas inomhus. Alltså låg de ute i snön! Men för säkerhets skull rusade jag upp på övervåningen för att försäkra mig om att de inte hamnat på byrån i övre hallen.
I halvmörkret tycktes jag se dem ligga på den lilla prydnadsduken på byrån. Med en invand handrörelse tryckte jag upp glasögonen för att få tillgång till den skärpa som de progressivt slipade glasen har i nederkanten. På grund av dimman på glaset såg jag fortfarande inga brillor, men en hastig blick i hallspegeln bekräftade att de var återfunna.
Gomorron!
Senaste kommentarerna