Umeå kommuns hyresbidrag till stadens gitarrmuseum debatteras flitigt i VK just nu. Guitars har nämligen beviljats ett hyresbidrag på 2,4 miljoner av kommunen och det verkar ha skett i stort sett utan debatt. Museet har tidigare beviljats kommunala bidrag på totalt 8,6 miljoner. Guitars ses nämligen som en viktig del av besöksnäringen i staden och därför har man ansett det vara behjärtansvärt att ge ett företagsstöd. För ett företag är det, trots att en förening driver bolaget och i det dimhöljda beslutet har säkert föreningsaspekten haft en avgörande betydelse. Museet är dessutom inte det enda företag som far väl av bidraget, även en restaurang och en musikaffär finns i lokalerna. Men Nordmaling då? frågar sig en vän av ordning. Här ville Häggströms ha en kommunal borgen på 2 miljoner för att utveckla sin verksamhet. Detta beslut har överklagats och vad jag vet fick kommunen på näbben av domstolen så någon borgen blev det inte. Bakgrunden till dessa bidrags- och borgensbeslut liknar varandra på en punkt. Besöksnäringen i kommunerna anses vara viktig för samhällenas välmående och därför vill man stödja företag som drar folk till bygden. I Guitars fall är betydelsen mindre totalt sett än för Häggströms, vilket borde betyda att den borgen som kommunen beviljade skulle ha haft mycket större betydelse för Nordmaling än för Umeå.
Nu är det förstås principen jag är ute efter, inte de båda företagens förmåga att själva bekosta sin utveckling. Häggströms klarar sig säkert utan ett kommunalt borgensåtagande medan det verkar vara en livsnödvändighet för gitarrmuseet och de andra korsägda företagen i Umeå-huset.
Gomorron!