En retrospektiv tanke efter Nobelfesten på TV som kanske förbryllar en och annan endimensionell gräsmyrsbo: Jag har både fått rysa av välbehag och fällt glädjetårar över den kreativitet och perfektionism som visats upp under denna TV-kväll, samtidigt som har jag hatar festens symboliska överklassinramning. Men eftersom jag saknar en politisk agenda har jag inga problem med denna motsägelse. Jag anser mig nämligen ha rätt att enbart vara människa.
Gonatt!
Etikett: Nobelfesten
Puh!
Jag fick plötsligt en känsla av att ha lyckats komma rätt i kryssandet bland kobbar och skär i TVs farvatten när Idols första del avslutades. Hade tänkt ta routen fram till del 2 av Idol via ettans Nobel-pretto men hamnade i tvåans Engelska trädgårdar. Pulsen sjönk omedelbart till strax under viloläge och nu drömmer jag om kommande sommar och all skön grönska. Man får ju en del tips av att se programmet vilka snabbt förvandlas till idéer för sin egen "trädgård". Problemet är bara att när chocken kommer över att befinna sig i den helt omslutande grönska som flera månader varit vit inte hinner släppa förrän det blivit för sent att påbörja större trädgårdsprojekt. Så det skjuts väl som vanligt fram ytterligare ett år…
Senaste kommentarerna