Etikett: slakt

Tvärnit!

Av , , Bli först att kommentera 5

Tvärtemot vad jag föreställt mig gjorde livet "På stället halt" vid pensioneringen i augusti. Däremot rusar tiden desto snabbare. Det är ju fredag nu igen! Jag tycker förra fredagen med slakt och veckohandling var bara för ett par dagar sedan. Och idag upprepas redan samma procedur, matshopping i Bjurholm och sedan slakt.
Egentligen saknar jag inte jobbet med de långa och morgontidiga resorna, men stunderna tillsammans med människor som befinner sig mitt i livet, som har andra erfarenheter, ibland annat kön och framförallt yngre personer har varit det som stimulerat mig till mina hobbies. Ambitionen att hänga med, vara delaktig i samhällslivet och visa sig aktiv och vital har fått sig en knäck och har redan tagit hårt på min vardag.
Livets dagliga transportsträckor upplevs nu som tidsspillan istället för som tidigare en stimulerande och utvecklande resa mot något bättre. Jag funderar på att skriva en planeringskalender, vilket är något som jag tidigare aldrig behövt. Mitt engagemang har gjort att såna tingestar alltid var ett onödigt påhäng, en inbyggd "kalender" har hållit reda på tider, telefonnummer, e-postnummer och deadlines. Och det är här skon klämmer, när engagemanget i form av arbete och umgänge försvann tappade jag även min inbyggda kalender. Således ska jag omgående börja skriva ned deadlines och datum för planerade resor och besök hos gamla bekanta. Jag lovar!
Gomorron!

Panteism på undantag

Av , , Bli först att kommentera 6

Ofta när jag använder växter eller djur för att upprätthålla en någotsånär genomlidbar tillvaro tänker jag på vilka konsekvenser detta får för "offren". Som exempelvis för veden. Idag när jag hade burit in ved och tittade på högen i pannrummet påminde det om en skara lik väntande på kremering. Iofs har dessa vedträn fått uppleva mycket som de kvarvarande stammarna i skogen aldrig kommer i närheten av; den nära kontakten med marken vid fällningen, delningen av stammen i flera längder, transporten med traktor ur skogen och ut i det öppna landskapet, kapning i ännu mindre bitar och sedan få det tvivelaktiga nöjet att staplas i prydliga högar i en helt ny miljö.
Sedan ett eller ett par års en vila efter alla traumatiska upplevelser innan det är dags för finalen. Denna äger rum inne i det alltid varma pannrummet tillsammans med valda delar av "släkten".
Förhoppningsvis är de helt ovetande om vad som väntar och bara passar på att njuta av värmen. Jag hoppas då det – för min egen själs skull. 😉