Att göra upp eld i pannan är snart ett minne blott. Nu står ett färdigmonterat jordvärmeaggregat och stampar otåligt för att bli inkopplat i husets varma kärlsystem. Att stå och riva sönder gamla tidningar på morgonen har med åren varit ett underbart sätt att påminnas om lokala händelser som man kanske inte upptäckt under småstressigt morgonläsande tidigare. Ibland har jag blivit stående i pannrummet ett bra tag om jag hittat en gammal övervuxen nyhet, kulturartikel eller dödsruna som jag inte sett tidigare. Flera gånger under åren har jag hittat rubriken ”Hen lever sin dröm…” varvid jag läst ingressen och sedan tänkt ungefär ”- Kul för den då!”. Men i morse fastnade jag direkt när jag ännu en gång såg rubriken.
– Men det är ju det jag gör och alltid har gjort! stod plötsligt med versal eldskrift i den inre version av verkligheten som hjärnan inrymmer. Jag har faktiskt utan att ha behövt anstränga mig särskilt mycket under hela mitt liv förfinat en dröm om ett bra liv. Nu står jag här för kanske sista gången och repriserar utgångna tidningar för att få varmt i det hus som fortsättningsvis ska värmas upp av jordens egen överskottsenergi.
Så jag behöver inte längre påminnas om att man kan leva sin egen dröm utan att märka det. Nu har jag äntligen fattat galoppen och detta faktum lägger ett varmt täcke av tacksamhet över att ha fått levat det liv jag levt…
Gomorron!