Jantelagen och skrytförbudet i den svenska kulturen

Det har varit utomordentligt mycket snack om vädret och temperatur i vinter, så jag nämnde tidigare i veckan i ett inlägg på Facebook att temperaturer som upplevs som riktigt kalla kan variera mycket beroende på bedömare. Som stöd till min poäng nämnde jag att en granne som bor bredvid vårt sommarhus i Michigan berättade för mig häromdagen i ett brev att hon frös p.g.a. temperaturen var genomsnitt  -1!!  En svensk bekant skrev som kommentar till mitt inlägg – skryt inte!

Skryt?  Vad då för skryt? Jag nämnde förstås bara ett fakta angående temperaturen i Michigan! Är det skryt när jag nämner att det finns varmare temperaturer någon annan stans i världen som inte ens jag själv får njuta av? Är det faktumet att vi har ett sommarhus i Michigan det som upplevs som skryt? Är sanningen att vi har en bekant i Michigan som nog bryr sig om oss att hon emellanåt skriver brev till oss någonting som kan uppfattas som skryt?

Jag blev tagen på sängen av hennes kommentar och därför funderade jag mycket över de möjliga anledningarna som led till att hon upplevde det jag skrev som skryt. Jag har kommit fram till konklusionen att det som upplevs som skryt avgörs av själva mottagaren. Om det är osvenskt och oartigt att skryta då får vi som "sändare" bara prata om vind och väder på grund av rädslan att någon annan skall uppleva det vi säger som skryt!

Fundera som exempel på den här situationen: Vi är fyra personer i ett sällskap och jag nämner en rolig historia som ägde rum under vår Kinaresa. Historien är sann och för mig passar den bra in i samtalet som pågår. Men de andra tre personerna i sällskapet upplever det jag sade på tre olika sätt. Den personen som själv har rest till Kina ler och förstår precis vad jag menade. Den personen som reser tämligen mycket men inte ännu har rest till Kina blir inspirerad av att satsa på en resa till Kina i framtiden. Men, den tredje personen som inte ännu har haft tid eller råd att alls resa upplever det som skryt. Jag har svårt att acceptera att jag måste hålla tyst angående mina resor och att det är i något avseende mitt fel att jag har hanterat mitt liv och min ekonomi nog ordenligt så att jag har tid och råd att resa!

Jag är mycket intresserad av att iaktta människor och mänskligt beteende, och en av de första för mig ovanliga egenskaperna i den svenska kulturen som jag lade märke till var jantelagen och skrytförbudet. Jag fattade så småningom den ovetenskapliga hypotesen att en hel del av de dåvarande "gick i väggensjukskrivningarna" handlade om pressen framkallad av jantelagen och skrytförbudet. Varför är svenskar så rädda för att inse eller medge att ni är goda… snälla… duktiga… smarta… skickliga… o.s.v.?

Tro mig – det befriar själen att kunna tala om det som är bra i ert liv utan att skämmas för det! "Delad sorg halveras medan delad glädje fördubblas" är ett vanligt uttryck i USA, och därför är kulturen i USA  precis motsatsen från jantelagen och skrytförbudet här i Sverige. Man delar glädje och goda nyheter mycket mer öppet i USA och de allra flesta mottagarna ler stort och jublar för sändarens skull istället för att bli sura och åklaga sändaren för skryt.  Kom igen, svenskar! Livet är tufft nog, så låt oss införa lite mer öppenhet och glädje i den svenska kulturen för varandras skull!