Ödsligt och vackert

Jag befinner mig vid detta skrivande på mitt andra hem, d.v.s. på jobbet. Det värsta angående att jobba på söndagar är att kliva upp ur en varm säng medan hela byn fortfarande sover gott. Det känns ödsligt men samtidigt vackert att vänta vid busshållsplatsen ute i mörkret och kylan och vänta på bussen. Det är så stilla och tyst att jag nästan kan höra hjärtat slår – om jag håller andningen några sekunder.

Men när man har kommit fram till jobbet kan det bli rätt så trevligt. Vi är fyra idag på jobbet och det finns lagom mycket arbete att hantera. Ingen stress. Telefonen ringer väldigt sällan som är precis motsatsen till vardagen.  Någon slog på radion kort efter vår ankomst till avdelningen, så vi jobbar lugnt och lyssnar på P4 som spelar upp härliga gamla amerikanska favoritlåtar. Det blir inte bättre än så på ett arbetspass på söndag!