Våra svåra val

Bilden ovan visar min son, Mike, när han nyligen kom hem från tjänstgöring som militärpolis på Kuba. Han får en varm och efterlängtad kram av sin söta flickvän. Tre bussar fyllda med soldater från Mikes hela bataljon anlände vid den lokala militärbasen och togs emot av vänner och familjer på en mycket festlig vis med flaggviftande, glädje, varma kramar och tårar av lättnad.

Jag förstår att detta flaggviftande beteende är konstigt för svenskar i synnerhet när USA:s närvaro på såväl Kuba som andra länder ifrågasätts av många – inklusive mig. Patriotism och respekt och stöd för våra soldater är en stor del av den amerikanska kulturen och sitter därmed djupt. Jag kommer aldrig att kunna ”skaka av” min kultur trots att jag bor i Sverige.

Det gjorde ont i själen att jag inte kunde vara bland de där flaggviftande nära och kära som tog emot soldaterna. Samtidigt förstår jag att hans söta flickvän säkert var betydligt mer intressant för honom än hans gamla mor skulle ha varit. Mike har medgett för mig att det är riktigt tufft att vara skickat iväg ett år i taget för tjänstgöring någonstans i världen för att han saknar sitt eget hem, sina vänner och framför allt sin flickvän så hemskt mycket. Men han har valt sin karriär på gott och ont och måste stå ut med periodvis otrevliga konsekvenser.

Ibland blir jag lite ledsen med tanken på allt jag eventuellt har missat i USA och i synnerhet i mina barns liv för att jag valde att flytta till Sverige. Men jag har gjort mitt val och därför måste jag också leva med konsekvenserna.