Försoningsarbete

Jag förstår att det finns en mindre grupp människor som inte har det minste intresset i Internet – varken som hjälpmedel eller nöjesverktyg. Jag tillhör gruppen som inte ens kan föreställa sig ett liv utan Internet. Med Internet kan man utföra hundratals olika ärenden för att man har i ett avseende hela världen framför sig vid datorn.

I torsdags fick jag en fullständigt oväntat överraskning tack vare Internet! En gamla kompis, Doreen, hade letat efter mig på Internet, men eftersom hon sökte mitt före efternamn hamnade hon på min sons Facebook-sida. Hon skrollade ner tills hon hittade en bild på mig som råkade vara förknippad till ett av mina senaste blogginlägg. Men hjälp av Google-översättningen bad hon mig, som kommentar till blogginlägget, att kontakta henne. Efter några korta e-postbrev har vi bestämt oss att prata i telefonen imorgon kl.18.30 svensk tid.

Det vore rimligt att undra varför jag vill återskapa kontakt med en person som inte har varit en del av mitt liv sedan juni 2000. Svaret är att jag har tänkt på Doreen många gånger under åren och förmodade att hon var besviken eller rent ut arg på mig p.g.a. omständigheterna kring tiden vi skildes. Jag var nämligen så hemskt upptagen med förberedelserna för invandringen till Sverige att jag inte hade tid kvar för Doreen innan jag försvann från hennes liv. Telefonsamtalet kommer förhoppningsvis att vara en försoning och ett sätt att lindra mina gamla skuldkänslor angående min gamla kompis.