För säkerhets skull

Jag har jobbat inom vården hela mitt vuxna liv, mest inom kirurgi men även på vårdavdelningar och på akutmottagning. Under åren i Sverige har jag arbetat på NUS operationscentrum. Sjukvård har för mig varit ett tillfredsställande och ärbart yrke. Men yrket har till en viss mån påverkat mitt sätt att se på livet.

Människor är sällan mer svaga, sårbara och rädda än när de ligger på sjukhus. Vårdgivare hanterar ett brett register av sjukdomar, olyckor och övriga tragiska situationer som, sett från en klinisk synvinkel, kan vara intressant, utmanande och även glädjefyllt, t.ex. när ett barn föds.

Men en situation som i synnerhet har präglat mig under arbetslivet har varit äldre människor som har kämpat och slitit hela sitt liv men dör några dagar innan pensioneringen eller strax därefter. Vad tragiskt och orättvist!

Jag insjuknade i årets jobbiga influensa tidigt i mars och jag var hemma från jobbet i två veckor. Första veckan tillbaka på jobbet var tuff. Vecka två började jag må bättre. Men vecka tre började jag må lite sämre igen och jag blev orolig för möjligheten av lunginflammation som man kan ju dö av enligt ”internet och en väninna”!

Jag går i pension om tre veckor och jag hade bara en tanke i skallen – alla mina stackars patienter som dog för tidigt! För säkerhets skull ringde jag Hälsocentralen i Vännäs i torsdags och fick tid hos en distriktssköterska igår. Hon var väldigt trevlig, effektiv och proffsig och trots att hon kunde ha lett litet överseende åt min oro försäkrade hon mig lugnt att jag inte kommer att dö – åtminstone inte av lunginflammation – innan jag går i pension.