Det hänger på håret

I dörren till livsmedelsaffären stöter jag ihop med en Herre uppe från Byn. När vi hälsat säger han är det du? Jo visst svarar jag . Är det verkligen du upprepar han. Jag kände inte igen dig fortsätter han. Var är ditt röda hår?
Dagen till ära eller på grund av stress/lathet har jag stramat upp allt hår till baksidan av skallen och satt fast håret med en klämma i nacken. Naturligtvis försvann burret av RÖTT hår.
Vi pratar om olika dagliga händelser. Inte minst det förfärliga förslaget från regeringen när det gäller sjukpenningen. Vi konstaterar att det är synd om människor. När vi skiljs säger han ’kom ihåg det hänger på håret’. Konstigt tänker jag ingen har kommenterat att Andersson är skallig. Han rakar nämligen sin skalle. Jag har aldrig hört någon ’tycka till’ om Anderssons hår. Är verkligen håret huvudsaken? Tydligen i mitt fall.
I höstas var vi på fest. Vi hade köpt biljetter till ett lokalt arrangemang där både mat och uppträdande ingick. Det var mycket folk på arrangemanget. Naturligtvis kommenterades att Ulla-Maj är också här. Men allt var lugna gatan.
För min del var det lugnet före stormen.
När vi gick ut genom ytterdörren står ett sälskap ute å röker. En av kvinnorna kommer fram till mig och sliter tag i min håruppsättning och säger ’ Du lovade att inte vara RÖD-hårig mera’. Jag känner inte människan och kan inte ha lovat henne något. Inte ens ett Hår-Löfte. Jag sliter mig loss och flyr till bilen.
Andersson står lungt kvar och underhåller alla. Vad tror Ni hände när Andersson kom till bilen? Noteras bör att det var jag som körde denna kväll.
Sammanfattningsvis konstaterar jag att det KOSTAR på att vara Rödhårig och heta Ulla-Maj