Att våga utan bråddar

Så hände det igen! Jag snubblade på en grusad isparkering i går kväll. Naturligtvis råkade jag trampa på en icke sandad is-fläck. I natt har kroppen och knoppen genomgått våndor över det faktum att jag inte skaffat bråddar samt alla ’ilningar, stickningar och värk’ som blev földen av gårdagens äventyr. Andersson säger att jag är född med en ’mark-känsla’ med andra ord jag har lätt att snubbla både i trappor, på vägar och inte minst på parkeringar. Att jag envisas med att ha en bra balans utan broddar får jag väl ta under omprövning, efter gårdagens snubbel-fall och rygg-fot-finger skador. Denna höst har varit en snubbel-höst. Först klev jag lel i blomster-landet och fick en stukning sedan ramlade jag i en hotelltrappa och krossade upp pannan och näsan men hade tur jag klarade glasögonen. Att sedan blodet dröp var en bekräftelse på att mitt blod är RÖTT. Karlarna i trappen kom till unsättning men jag har fortfarande ett inbyggdt ’horn’ i pannan. I går kväll kom både kvinnor och män till min undsättning vid ’snubbel-fallet’ på vägen till parkeringen.
’Om du inte tar några risker, riskerar du allt’. enligt Erica Long. Men jag skall sluta riskera fall och köpa bråddar, tror jag.
I morgorn kommunstyrelse sammanträde därefter besök på Rundviks Skola.