Mitt arbete går ut på att passera gränser, både rent fysiskt och psykiskt. Jag tror att fler kontakter över gränser är ett måste för ett starkt, stabilt, öppet och ett intressant samhälle. Särskilt med länder såsom Ryssland som fortfarande betraktas med skepsis i Sverige. Att fler får möjligheten att bilda kontakter med yrkeskollegor, vänner eller andra bidrar till att minska missförstånd, fake news och andra källor till konflikter.

Att arbetar på detta sätt är förhållandevis unikt och inte något som är lätt i vardagen. I pandemitider som dessa är det så mycket svårare, gränser stängs, konferenser och projekt ställs in helt eller skjuts på en osäker framtid. Vem vet egentligen hur situationen kommer se ut hösten 2020? Alla kan vi hoppas på att situationen har gått mot det normala, men är det verkligen möjligt? Inte enbart med tanke på virusets framfart hos befolkningen, men även med tanke på den stora pressen på hotell, resebyråer och flygbolag. Vilka kommer finnas kvar efter att pandemin har släppt sitt grepp om våra samhällen?

Kommer vår framtid vara densamma som vi tidigare planerade för?
Jag tror inte det.

Jag fortsätter dock planera och arbeta för en framtid där vi kan fortsätta mötas tvärs över gränserna, lära mer av varandra och skapa något gott tillsammans.