Ryssland, Barents och det regionala

Vad händer i medieskuggan?

Av , , Bli först att kommentera 0

Ibland skildras medias roll i samhället som en ficklampa som belyser samhällets, ofta, mörka sidor. En kommunpamp som genom att missbruka sin position fått en ny altan av ett byggbolag eller en med funktionshinder som inte får rätt hjälp av samhället. Viktiga delar av ett liberalt demokratiskt samhälle med andra ord. Men journalisterna som ska bevaka ett allt större och allt mer komplext samhälle blir allt färre. Mediehusen blir allt mer slimmade och en ”nyhetsfabrik” som konstant mäter och utvärderar har införts på praktiskt taget alla nyhetsredaktioner. Tiden för de där långsamma sakerna, de där kollsamtalen är ett minne blott för många nyhetsreportrar.

Men vad händer i medieskuggan?
I de små kommunerna som helt tappat bevakning de senaste åren eller de områdena som inte är prioriterade på nyhetsplats?

Många kommuner satsar stora pengar på att bygga upp en egen kommunikationsproblem med anställda informatörer och kommunikatörer, men de har ju oftast endast ett uppdrag – att belysa sin verksamhets positiva egenskaper och tyvärr även hindra journalistisk insyn i verksamheten. Mycket har skrivits om denna utveckling, men mer behöver skrivas för att vi inte ska stå med ett samhälle där information och kunskap om hur vårt samhälle faktiskt ser ut ägs av kommunen och inte medborgaren.

Bli först att kommentera

Hanterandet av Covid 19 – onödigt krångligt

Av , , Bli först att kommentera 1

Alla som har lämnat mer eller mindre slutna karantänsbubblor det senaste året har märkt hur krånglig den svenska strategin för att handskas med Covid-19 har varit. En stund var årets mest kontroversiella fråga den om munskyddets vara eller icke vara, tills den ”rekommenderades mellan vissa tidpunkter” i kollektivtrafiken. Folkhälsomyndighetens och regeringens presskonferenser har varit tydliga, det ligger på den enskilda att ta ansvar att undvika trånga butiker och hålla avstånd. Dock är det här någonstans det blir krångligt, för när dessa kloka och rätt skarpa råd når det allmänna rummet lyssnar några och följer rekommendationerna, några gör det inte.

Och det är ju dessa några som ställer till det för de som följer rekommendationerna. Trots att du varit noggrann, använt munskydd (som i majoriteten av fallen enbart skyddar andra, inte dig själv) kan du bli smittad, och möjligen än värre sprida smittan vidare utan att du vet om det. Är svaret då en fullständig nedstängning som skett i USA och i flera Europeiska länder? Möjligen inte om man lyssnar till experterna på Folkhälsomyndigheten, de länder som har haft nedstängning har inte avvikit så kraftigt mot Sveriges smittotal att det bedöms vara värt det med tanke på det lidande en total nedstängning skulle medföra.

Sveriges politiska uppdelning i kommun, region och stat har försvårat, inte förenklat hanterandet av Covid-19 och bidragit till krångligheten. Olika rekommendationer, olika bedömningar, olika tillvägagångssätt när det gäller vaccinering gör systemet svårt att begripa och få ett grepp om som medborgare. Självklart har pandemin förändrats och hårdare respektive slappare restriktioner har krävts, det kan väl ingen säga något emot. Men att det är så stora regionala och ibland mellan kommuner i restriktioner gynnar inte förståelsen för det svenska svaret på Covid-19.

Rekommendationer, allmänna råd, lagar och föreskrifter måste ha en förankring hos befolkningen för en stor följsamhet. Det kräver dock att det inte upplevs som klart och tydligt, i kollektivtrafiken har vi från och med nu munskydd, annars får man resa på annat sätt. Knökfulla butiker är inte okej, påskresan till fjällen leder till ökad smittspridning inte bara på destinationen utan även hemma. Krångel och otydligheten öppnar för många att tänja på gränserna allt mer – här finns att lära för framtida kriser.

Bli först att kommentera

Framtidens mörker

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är som bekant lätt att blicka bakåt, genom att betrakta bilder, brev eller minnen. Framtiden är svårare. Alla vi försöker nog dock, genom att ta in situationen som den är idag och försöka applicera en tänkbar utveckling framåt i tiden. Ibland blir det som man tänkt sig, ibland inträffar något oväntat och framtiden tycks sväva i ovisshet. För dem som följer situationen i Ryssland tycks yttrande-  och pressfrihetens framtid vara mörk. Allt fler lagar och regler gör det svårt att förutse vilken publikation som kan leda till åtal, hot eller misshandel. Att förlita sig på systemet är det nog mycket få som gör i dagens Ryssland, för systemet är böjbart, flexibelt för diverse nycker från tjänstemän eller politiker på höga nivåer.

Men, baserat på dagens situation, så är inte mörkret kompakt som i en dystopisk värld. Det existerar fortfarande oberoende medier, stora vågor av protester har ägt rum över hela Ryssland med olika målsättningar och budskap. Stoppa nedgrävandet av sopor, eller byggandet av en ny kyrka, eller släpp samvetsfångarna fria – det är vår! Sociala medier och de många resorna över världen gör att den urbana medelklassen känner något annat, drömmer om något annat. Historien skapas här och nu – även för framtiden.

Bli först att kommentera

Nordiska gränser post Covid-19

Av , , Bli först att kommentera 0

Som bekant har pandemin förändrat gränssituationen drastiskt i Norden. För gränsstäderna som förlitar sig på gränshandel är de stängda gränserna en katastrof. Men det är inte endast de som bor vid gränserna och de som driver butiker som drabbas av dessa stängda gränser. Men den skada de stängda gränserna tillfogar är inte begränsande direkt till de gränsområdena. Tvivel och misstänksamhet mot framför allt Sverige kan skönjas inte enbart på sociala medier utan även i reguljära medier i våra grannländer. En del av uppmärksamheten har såklart med det sättet som Sverige har valt att hantera pandemin, med frivilliga rekommendationer och mindre tvingande restriktioner än våra grannländer som tidigt införde hårda restriktioner för resor internt och externt bland andra åtgärder. En annan, inte lika uppmärksammad möjligen, är det negativa bilden som har getts av Sveriges problemområden under en längre tid. Jag minns själv många diskussioner med utländska journalistkollegor om situationen i Malmö eller Stockholms förorter. ”Det svenska tillståndet” spelar roll, både kort- och långsiktigt för våra grannländers syn på Sverige. Är det en duktig storebror som levererar en stabil, jämlik framtid eller något annat?

Den nordiska stängningen av gränser är unik i efterkrigstid, inte under några av de tidigare pandemierna som har drabbat vår region har enskildas möjlighet att resa i Norden begränsats så kraftigt som nu. Möjligen är det rätt, för att få bukt med smittospridningen Men, är det gränspendlarna som reser till Norge för att hålla igång skola, sjukhus och kaféer som driver smittspridningen? Är det sommarstugeägarna som reser till sin stuga för att umgås med nära och kära? Tidigt i pandemin varnade danska forskare om att gränsstängningen var ett politiskt, inte medicinskt beslut. I kristider såsom många regeringar i världen betecknar Covid-19 uppfattas det ofta positivt att vidta kraftfulla åtgärder för att visa handlingskraft. Men, efter ett tag, eller när tanken hinner ikapp handlandet framstår vissa beslut som förhastade eller rent av skadliga. Vi ska göra allt vi kan för att minimera smittan, men det ska väl främst ske på hemmaplan, i butikerna, i restaurangerna och på andra platser människor möts.

Det Nordiska samarbetet har långa anor, men tycks i dagens globaliserade värld ha tappat något av den kraften som den en gång hade, likt många andra interregionala nätverk. Att harmonisera gränserna är ett ypperligt exempel för Norden att visa handlingskraft och framåtanda i en post Covid-19 värld.

 

Bli först att kommentera

”Jag är en utländsk agent”

Av , , Bli först att kommentera 1

”Jag är en utländsk agent”

Dessa fem ord måste nu fem ryska medborgare skriva innan de publicerar något. Varför just dessa fem har blivit utvalda av det ryska justitiedepartementet är än så länge oklart. Det går inte att överklaga, det är inte heller möjligt att bli av med denna stämpel. Det står klart att den ryska makten vill använda detta verktyg för att förhindra och tysta misshagliga individer som samarbetar med utlandet.

Detta förfarande med utländsk agentlagstiftning är inte ny, utan har funnits i olika former i USA sedan 1938. Det kan te sig självklart att stat har rätt att kräva att individer på direkta, eller indirekta uppdrag av andra stater ska deklarera sig om de försöker påverka en politisk opinion. Man kan blott undra hur partierna i Sverige riksdag skulle reagera på ifall det framkom att individer eller partier i Sverige mottog finansiering från länder som uppfattas som motståndare, såsom Ryssland. Men, och det är inte ett litet men, vad åsamkar denna lagstiftning för skada på yttrandefriheten. Borde inte en svensk eller amerikansk medborgare rätten att uttrycka sig som en själv önskar utan att deklarera sin anledning?

Det är inte en lätt avvägning, vi har sett hur agenter i Ryssland försökte påverka valet i USA 2016 genom sociala medier. Men vi riskerar också än så mycket mer i förlorad yttrandefrihet ifall individer märks som utländska agenter i något land.

 

Bli först att kommentera

Rysk media del 3

Av , , Bli först att kommentera 1

Så här ser Novaja Gazeta, en av Rysslands mest långlivade privatägda och oberoende tidningars hemsida ut just idag den 14 december 2020. Vad lägger du märke till? Bilden av en ubåt, hur texten flyter in i bilden?

 

Detta är Takie Dela ”så går det”, också ett nyhetsmedium men som främst jobbar i reportageform med mycket bilder, ljud och rörligt.

Det är lätt att få en bild eller känsla av att vi som verkar inom svenska medier har kommit långt när det gäller hur våra nyhetssidor ser ut. Självfallet ser inte alla ryska mediers hemsidor ut så här, dessa två mediehus brukar oftast betecknas som ”oppositionella”.

 

Detta är en av Rysslands mest lästa medier, Argymenti Fakti (ung. Argument och fakta). Som du ser är webbdesignen mer traditionell och liknar våra egna mediers webbsidor mer än de två ovanstående.

Vilken poäng kan man då göra av denna korta redogörelse för dessa tre ryska mediehus?
Kan man dra några slutsatser över huvud taget av en så pass liten mängd undersökt mediehus? En slutsats kan vara att hur vi tänker att att rysk media ser ut är inte alltid vad den egentligen är. Rysk media utvecklas inom de ramar som är satta av den ryska staten, en lagom mängd oppositionellt material får existera, nya mediehus tillåts (om än med åtskilliga administrativa bördor) att skapas. Från vår horizont tycks rysk media stagnant under de hårda lagarna och reglerna som Rozkomnadzor ålägger de ryska mediehusen. Verkligheten är som alltid mångdubbelt komplicerad.

Bli först att kommentera

Stängda gränser och fredligt samarbete

Av , , Bli först att kommentera 1

De nordiska gränserna har sedan instiftandet av den nordiska passunionen 1954 i regel varit öppna för de nordiska medborgarna. Nationsgränserna har för många varit en bisak, något man kanske reflekterar över att man passerar men inte mycket mer än så. Den pågående pandemin har dock ställt detta förhållningssätt på ända, i gränsstaden Haparanda/Tornio var det under våren kravallstaket mitt på gränsen, mitt i staden. Svenska medborgare med stugor i Norge fick glåpord kastade efter sig vid besök i Norge, norska medborgare som med sin ekonomiska köpkraft stöttar stora delar av gränstrakterna med sin handel har hindrats från att resa till Sverige. Ett paradigmskifte har skett i det förr så fredliga och gemensamma nordiska samarbetet, politiker har av olika skäl valt att stänga sina gränser eller införa hårda restriktioner för resor över dem. Expertmyndigheterna har dock inte förordat en stängning av gränserna, som denna artikel i Alltinget visar. Självfallet kan en smitta som Covid-19 hindras om individer reser mindre över nationsgränserna, men det är inte möjligt att helt stänga ut smittan såsom Nya Zeeland har utvecklats.

Under en längre tid har det i våra grannländer talats om ett ”Sverigetillstånd”, ofta gärna kopplat till bilder på upplopp i förorter, som ett varnande exempel. ”Vi vill inte ha det som i Sverige”.
Även här kan vi skönja en form av mjukt paradigmskifte, där Sverige förr snarare sågs upp till som något av en storebror till sitt land bland många. Det är nog inte helt otänkbart att detta paradigmskifte kan kopplas ihop med den allt hårdare tonen mot Sverige från våra grannländer, även när det gäller Covid-19.

Hur påverkar denna hårdare ton och stängningen av gränserna de tusentals samarbetsprojekt över gränserna?
Mycket, om inte all gränsöverskridande samarbete står just nu stilla eller är tillfälligt pausad. Inte mer än rätt möjligtvis med tanke på de utmaningar våra samhällen står inför med en vinter av ökande smittotal. Men, det långsiktiga samarbetet måste kvarstå och förstärkas. Det nordiska samarbetet är logiskt historiskt, kulturellt och ekonomiskt, men det tar skada av allt för häftiga stängningar av gränser som inte är epidemiologiskt baserade och av misstroende.

I en tid när en form av nynationalism åter igen sprider sig är det viktigt att peka på de positiva aspekterna av tätt samarbete nationer emellan.

Bli först att kommentera

Alla blickar på Arktis

Av , , Bli först att kommentera 1

Arktis och det allra nordligaste är i allt fler mediers blickfång. De smältande isarna, de svältande isbjörnarna, de nya möjligheterna för mer olja och gasutvinning. Lägg till de ökade spänningarna mellan NATO och Ryssland så är det för medier, en perfekt dramaturgi. Dock är denna scen befolkad av helikopterjournalister, riksreportrar med expert-ändelser vid sina bylines och inte de lokala reportrarna som enträget med allt mindre kassa bevakar regionen dagligen. Låt oss ta en fråga många journalister debatterar på redaktioner, hur skapar vi god och intressant journalistik om klimatförändring som klickas och läses? Här har rikstäckande mediebolag ett stort försprång med en större reportagebudget, ett större täckningsområde och en bättre möjlighet att ge en helhetsbild av ett komplext problem som klimatförändringar är.

En regional tidning har dessvärre ett snävare uppdrag i lokaljournalistik, hur kan man exemplifiera de pågående klimatförändringarna i Pajala? När en tänker på klimatförändringar går lätt tankarna till smältande isar i Arktis, men klimatförändringarna sker överallt samtidigt. Även i Pajala, men med den stora skillnaden att det inte är lika lätt att påvisa detta på 2 500 tecken, till en relativt liten krets läsare, med en ytterst begränsad tidsram och budget. Självklart finns det goda undantag där lokala och regionala mediehus lyckas med sin klimatbevakning, men generellt ser det ut på detta sätt. Vad har denna företeelse för påverkan på hur journalistiken uppfattas?

Detta, låt oss kalla det språng, över de regionala och lokala journalisternas huvuden och pennor är inte något problematiskt i mina ögon. Det kan dock bidra till en allt större klyfta mellan stad och land, där ”de stora frågorna” lyfts över de som de facto bor i de utpekade regionernas huvuden.

Jag vill lägga till att jag inte enbart fokuserar på Sverige i denna text, utan alla arktiska länder som har en mediebevakning av Arktis.

 

Bli först att kommentera

Barentssamarbetet – en värdefull plattform för avspänning

Av , , Bli först att kommentera 0

Få i Barentsregionen känner till densamma. Desto fler känner till Barentshavet norr om Norges fastland där Barentssamarbetet fått sitt namn. Samarbetet sprang ur den positiva trend som 1990 talet medförde för vårt land och vår närregion, muren mellan öst och väst hade ruttnat inifrån och var nu blott en spillra. Allt var möjligt, otaliga handelskomittér, kulturföreningar och hjälpsändingar tog sig fram över dåliga vägar till Ryssland. Nu skulle Ryssland bli en del av Europa!

Detta var mullen som den norska utrikesministern Thorvald Stoltenberg planterade fröet uti, allt började lovande. Ett sekretariat för Barentssamarbetet blev två uppe i Kirkenes, fler och fler regioner ville vara en del av detta nya spännande samarbete. Dåvarande utrikesminister Anna Lindh kämpade för att etablera ett svenskt Barentssekreteriat i Luleå. Men, som bekant svänger vindarna lätt i den geopolitiska situationen och vi befinner oss idag i någon form av nytt kallt krig. Här fyller det anrika Barentssamarbetet sin roll, genom regionalt samarbete mellan aktörer, politiker och guvernörer kan man inte runda, men man kan verka direkt för en fredlig avspänning i den nordliga regionen. Även om samarbetet av idag inte ter sig lika aktivt som under 1990-talet fyller det ändå en viktig funktion som sambandscentral mellan de på den andra sidan den nya väst-östliga muren och oss här i Sverige.

Vi måste fortsätta värna de få kontakter mellan civila organisationer i Sverige och Ryssland, de politiska samarbetena och inte minst de breda regionala satsningarna.

Bli först att kommentera

Ryska journalisters arbetsvillkor

Av , , Bli först att kommentera 0

Mycket har skrivits, sagts och diskuterats om ryska journalisters arbetsvillkor. Ofta tenderar diskussionen att utfalla i tvärsäkra uttalanden om att det finns två grupper av ryska journalister.

  1. De som arbetar för statliga propagandamedier kämpar mot yttrandefrihet och fri journalistik
  2. Oppositionella journalister som kämpar för yttrandefrihet och fri journalistik

De som har lärt känna något utav det ryska samhället dess intrikata medievärld inser snabbt att detta svartvita synsätt passar synnerligen dåligt in på verkligheten. Verkligheten låter sig inte fogas utifrån allt för enkla arbetshypoteser, verkligheten har många fler nyanser av grått. På torsdag lanserar Barents Press boken ”Journalistik på ryska” där 28 ryska journalister från statlig till oppositionell media och allt där emellan kommer till tals. Vilken medielagstiftning styr arbetslivet för en rysk journalist? Vilka tabun existerar? Bilden som ges är mångfacetterad och inte alls lätt att inordna i någon idealbild. Den krassa verkligheten för våra rysk kollegor är ett arbete som betalar hyra och mat på bordet är ett arbete värt att behålla. Som en av journalisterna uttrycker det, fritt översatt:

”Skulle våra västerländska kollegor riskera bostad, mat på bordet eller barnens trygghet för högt flygande ideal om yttrandefrihet och oberoende?”

Den krassa verkligheten tycks skina igenom de många intervjuerna, kampen för fri och oberoende media innebär att ett viss mått av trygghet måste existera. För det är inte bara medielagstiftningen som kan sätta käppar i hjulet för dig som verksam journalist, du kan bli personligen anklagad för slander av en offentlig person, du och det mediehus du arbetar för kan bli bötfällt och till och med tvingas stänga för brott mot en allt mer restriktiv medielagstiftning. Ändå så lyckas många duktiga journalister i dagens Ryssland, det finns ett antal små men växande fria och oberoende medier som växer, särskilt online.

Dagens ryska journalister tvingas återigen att manövrera det smala utrymmet som lagen och samhället tillåter:

”Idag måste journalister lära sig att skriva mellan raderna, en skicklighet som tidigare generationer av journalister varit väldigt duktiga på”

Slutligen, den ofta enkelspåriga bilden av journalistik i Ryssland behöver breddas och fyllas i med en mängd av nyanser av grått. I slutändan är det vanliga människor med ett arbete som innebär att förklara, berätta och beröra sina medmänniskor. Det ska kunna ske utan hot om repressalier, tystnad eller ignorans. Det är den tredje statsmakten som vi alla levandes i en demokrati bör värna.

 

Bli först att kommentera