Ibland skildras medias roll i samhället som en ficklampa som belyser samhällets, ofta, mörka sidor. En kommunpamp som genom att missbruka sin position fått en ny altan av ett byggbolag eller en med funktionshinder som inte får rätt hjälp av samhället. Viktiga delar av ett liberalt demokratiskt samhälle med andra ord. Men journalisterna som ska bevaka ett allt större och allt mer komplext samhälle blir allt färre. Mediehusen blir allt mer slimmade och en ”nyhetsfabrik” som konstant mäter och utvärderar har införts på praktiskt taget alla nyhetsredaktioner. Tiden för de där långsamma sakerna, de där kollsamtalen är ett minne blott för många nyhetsreportrar.

Men vad händer i medieskuggan?
I de små kommunerna som helt tappat bevakning de senaste åren eller de områdena som inte är prioriterade på nyhetsplats?

Många kommuner satsar stora pengar på att bygga upp en egen kommunikationsproblem med anställda informatörer och kommunikatörer, men de har ju oftast endast ett uppdrag – att belysa sin verksamhets positiva egenskaper och tyvärr även hindra journalistisk insyn i verksamheten. Mycket har skrivits om denna utveckling, men mer behöver skrivas för att vi inte ska stå med ett samhälle där information och kunskap om hur vårt samhälle faktiskt ser ut ägs av kommunen och inte medborgaren.

Arktis och det allra nordligaste är i allt fler mediers blickfång. De smältande isarna, de svältande isbjörnarna, de nya möjligheterna för mer olja och gasutvinning. Lägg till de ökade spänningarna mellan NATO och Ryssland så är det för medier, en perfekt dramaturgi. Dock är denna scen befolkad av helikopterjournalister, riksreportrar med expert-ändelser vid sina bylines och inte de lokala reportrarna som enträget med allt mindre kassa bevakar regionen dagligen. Låt oss ta en fråga många journalister debatterar på redaktioner, hur skapar vi god och intressant journalistik om klimatförändring som klickas och läses? Här har rikstäckande mediebolag ett stort försprång med en större reportagebudget, ett större täckningsområde och en bättre möjlighet att ge en helhetsbild av ett komplext problem som klimatförändringar är.

En regional tidning har dessvärre ett snävare uppdrag i lokaljournalistik, hur kan man exemplifiera de pågående klimatförändringarna i Pajala? När en tänker på klimatförändringar går lätt tankarna till smältande isar i Arktis, men klimatförändringarna sker överallt samtidigt. Även i Pajala, men med den stora skillnaden att det inte är lika lätt att påvisa detta på 2 500 tecken, till en relativt liten krets läsare, med en ytterst begränsad tidsram och budget. Självklart finns det goda undantag där lokala och regionala mediehus lyckas med sin klimatbevakning, men generellt ser det ut på detta sätt. Vad har denna företeelse för påverkan på hur journalistiken uppfattas?

Detta, låt oss kalla det språng, över de regionala och lokala journalisternas huvuden och pennor är inte något problematiskt i mina ögon. Det kan dock bidra till en allt större klyfta mellan stad och land, där ”de stora frågorna” lyfts över de som de facto bor i de utpekade regionernas huvuden.

Jag vill lägga till att jag inte enbart fokuserar på Sverige i denna text, utan alla arktiska länder som har en mediebevakning av Arktis.

I helgen spenderade jag många timmar i bil tillsammans med duktiga journalister med många år i yrket. Vanligtvis uppstår efter en stunds bilåkande en öppen diskussion om dagens mediasituation, om clickbait, kravet på att leverera hellre än bra och de allt färre djupa reportagen som får plats i media. I samma mening brukar också de goda exemplen tas upp såsom magasinet Filter eller Dagens nyheter, där god, tankeväckande journalistik är den bärande affärsidén och som lyckas leverera fler läsare och därmed mer intäkter tillbaka till tidningen.

Affärsidé, detta ord väcker många konnotationer. Men i grunden är det väl rätt enkelt? Ett företags bärande syfte till att finnas, en rivningsfirma tjänar sina pengar på att riva byggnader, en veterinär på att ta hand om djur och så vidare. Hur gör de det? Genom att göra ett så bra jobb som möjligt, genom att leverera bättre än sina konkurrenter och därmed få större marknadsandelar. Många av dagens mediehus tycks ha stannat kvar i det tidiga tiotalets klickbaserade ekonomi, där klick är lika med annonspengar. Den ekvationen fungerar dock allt sämre då jättarna Google och Facebook tar över allt mer av annonsmarknaden online. Den klickbaserade ekonomin handlade om att få in så många klick på rubriker som lätt blir ”clickbait”. Alla har väl sett rubriker såsom ”Du kan ALDRIG tro vad som hände sen! Klicka HÄR för att läsa mer”. Idag har de värsta avarterna tack och lov försvunnit, men det fokus på enkla, snabba nyheter tycks kvarstå. Särskilt tydligt tycker jag att detta kan ses i viss lokalmedia där mycket av rapporteringen under en dag handlar om notismaterial som fått en betydligt större yta online. Här finns både nya restauranger, byten av VD och trafikolyckor.

Onekligen klickas och läses detta material av publiken, men upplevs det av publiken som värt att betala för?
Inom journalistiken debatteras det ofta om vad som är viktigt för publiken att få läsas, gentemot vad publiken önskar. Här uppstår det lätt en förskjutning åt något utav hållen vilket leder till att man tappar en mer seriös publik eller publiken som söker snabba korta nyheter. Nu menar jag inte per automatik att texter över 2 500 tecken automatiskt är av högre kvalité och något som berikar samhällsdebatten, dock tar de trots allt mer tid att planera och genomföra vilket brukar leda till ett bättre resultat.

Lokalmedia har en unik affärsidé, att lyfta lokala nyheter. Denna unika marknad i Skellefteå, Åsele eller Umeå kommer Google eller Facebook aldrig att lyckas erövra. God journalistik med lokal förankring á la Dagens nyheter måste vara framtidsvägen för den lokala journalistiken, för vad skulle den annars vara?

Dessa korta resonemang tar inte heller itu med den oerhört viktiga roll journalistiken besitter såsom granskare av makten, oavsett vem som har den. Detta måste vi alla samhällsmedborgare värna, oavsett vad vi må anse om media i stort. Mycket god journalistik finns på både lokal och nationell nivå i Sverige, dock behövs mer av den varan och mindre av den allt för snabba, korta, sammanfattade journalistiken. Det tjänar vi alla på.