LOVE!

Hej, hej.

Jag är inte så sugen på att skriva, fast egentligen handlar det nog mest om att jag inte vill lyssna igenom dagens intervju. Jag låter så flickig och hemsk. Jag ska dock börja med texten nu i alla fall. Detta för att jag:
1. Måste.
2. Älskar att skriva.
3. Tycker om att tjäna pengar.

Den största anledningen är dock att jag vill kunna lägga mig under täcket på soffan, tända ljus och titta på Det lilla huset på prärien tillsammans med Ylva innan det blir för sent och hon hinner somna.

Hej, jag heter Harry Potter. Fast nej, det gör jag inte alls, för jag heter Josefin och är fjorton år på bilden. Och ja, det är min riktiga kalufs ni ser.

Hej, hej.

Citypudeln och den juckande mangahunden har lämnat grävlingsgrytet för dagen, och för tillfället är det bara jag, Ylva och Ylvas vän Maria som befinner oss här. Vi har ägnat kvällen åt att titta på pinsamma teveprogram och äta gifflar, och just nu hör jag hur töserna fnittrar åt Fråga Olle. Lars har även skickat en helt fantastisk film där en av hans polare stoppar in en blinkande leksaksgris innanför förhuden. Utmärkt underhållning under reklampauserna, som ni säkert förstår.

Intervjun med den creddiga människan gick bra och nu ska jag egentligen bara skriva texten så att ni alla kan läsa den på fredagens ungsidor. Hon var verkligen sådär trevlig som jag trodde, och det blev mer som ett fint samtal. Att allt dessutom lyckades komma med på band trots att bandspelaren klickade oroväckande under hela timmen som intervjun pågick var inte heller så dumt.

Förresten ska jag troligtvis på maskerad i helgen, och frågan är nu vad jag ska klä ut mig till. Jag har redan bildbevis på när jag är utklädd till Harry Potter, Fred Flinta och Nalle Knutsson, så jag satsar på en helt ny look till den här festen. Några förslag?

Hej, hej.

Jag har köpt en underbar mössa. Den ska jag ha på mig när jag nu ska iväg och jobba. Ni är alldeles utom er av avundsjuka, förstår jag.

Hej, hej.

Idag är det hunddagis i min lägenhet. Citypudeln är här tillsammans med sin kompis Yumi, som jag skulle vilja påstå är någon slags mangahund. Nyss när jag och Ylva tittade in i vardagsrummet satt Yumi ensam på golvet och satte på en harmlös stackars gosedjurspanda. Ett våldsamt porrparty i min lägenhet. Jag är arg, ledsen och besviken!

Idag ska jag intervjua en creddig människa, och jag är faktiskt lite nervös. Var dock ännu mer nervös innan jag ringt och bestämt tid och plats, så nu känns det faktiskt lite lugnare (mycket för att hon var så trevlig och verkar vara en väldigt jordnära person). Att ringa jobbiga telefonsamtal är faktiskt det värsta med skrivarjobbet. Jag går mycket hellre fram och rycker personer på stan än att sitta där med mitt förberedda töntmanus och min svåra telefonångest. Men jag blir faktiskt bättre och modigare för varje dag, det handlar ju bara om träning och att tvinga sig själv.

Nu ska jag äta lunch och läsa Amelia tillsammans med Ylva.

Ett litet smakprov på hur det ser ut i min lägenhet. Bitches överallt!

Hej, hej.

Livet är fint. Igår flyttade Ylva in och vi storstädade hela min lägenhet och sprayade ner den med en doftspray från Glade. Sedan drack vi typ en liter te var, tryckte i oss några mackor och tittade på Det lilla huset på prärien innan vi båda somnade; Ylva på en madrass på golvet och jag på soffan Krainer. Ni kan kalla oss myspyspatrullen.

Jag vaknade två gånger under natten av att Ylva satt upp i sängen och pratade i sömnen. Jag vågade inte föra en konversation med henne eftersom hon verkade deppad och lite hotfull, så jag låtsades sova istället och hoppades att hon inte skulle slå mig. I morse anlände citypudeln Trulsa, och efter att ha utforskat min rövarkula bestämde hon sig för att hon och jag skulle skeda, vilket vi också gjorde samtidigt som Ylva låg en meter ifrån och drömde om kejsarinnan av Kina. Nu är Ylva och citypudeln ute på promenad och jag ska sminka mig. Sedan ska vi ut på äventyr som innefattar glasögon, biblioteksbesök och kanske Cervera. Därefter vankas det promenad och jag ska laga lasagne. Blir nog en fin dag det här.

Hej, hej.

Idag påbörjas mitt och Ylvas månadslånga slumberparty. Med sig till Sandbacka tar hon en liten cykelkorg och en säng till sin hund, en tjockare madrass eftersom min tydligen inte duger samt en himla massa glädje. Det kan nog bli en rolig vecka det här, eftersom Ylva inte ska jobba (vad hon vet än så länge i alla fall) och jag inte börjar förrän nästa måndag med mitt nya, trevliga jobb.

Idag och ikväll vankas det inte så mycket förutom diskning och städning, redaktionsmöte med VK ung och storhandling med Ylva (dasspapper bland annat, eftersom mina 810 meter som jag köpte i somras börjar ta slut). Sedan ska jag tvinga damen att ligga i mitt knä så att jag får gosa med hennes hårsvall och säga hur glad jag är att hon ska bo här så att jag slipper vara ensam mer.

Hej, hej.

Det verkar blåsa någon slags nordvästlig jävla Palle Kuling ute och jag är oerhört tacksam över att få vara inomhus med ett mål mat, några söndagsrepriser och en nästan helt orörd box med Det lilla huset på prärien. I morgon hoppas jag att Diskborsten ska flytta in och att vi kanske kan ta en sväng till Cervera så att jag kan köpa ljuslyktor och en ugnssäker form och sedan tillaga en romantisk middag åt mig och min krulligaste och bästigaste tjej.

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Så rolig är jag.

Hej, hej.

Nu har jag hunnit plöja igenom ett par avsnitt av Det lilla huset på prärien och har tårar i ögonen för att det är så jävla bra. I fucking pity all of you som inte har upptäckt charmen med denna fantastiska kvalitetsserie. Det finns till exempel inget finare än Charles Ingalls sneda leende när han kramar om sitt vete och tittar upp mot himlavalvet och säger: 'Thank you, Lord'.

Jag älskar't.

Hej, hej.

Sofia drog just hem från Grävlingsgrytet efter vårt nästan fyra timmar långa Gudfadern-häng. Vi har legat i varsin soffa och glott, snackat skit, ätit chirre och dirre och druckit några koppar kaffe var. Slöhäng när det är som bäst, helt enkelt.

Nyss dog min dator helt plötsligt och hela mitt gigantiska nöjesfält försvann, vilket känns lite trist eftersom jag precis köpt massa mark och tänkt bygga ännu en rosa berg- och dalbana. Men skit samma. Det är ju ändå roligast från början. Detsamma gäller fjantspelet The Sims. Det enda som är roligt med det spelet är ju egentligen att fuska till sig pengar och sedan bygga kråkslott med mäktiga balkonger och stora altaner. Nu när vi ändå är inne på dataspel så kände jag igår att jag saknar att spela World of Warcraft, och att jag gärna hade spenderat några helgnätter framöver med att ganka n00btards i Stranglethorn Vale. Men vafan, nördighetens era är förbi. Kanske.

För tillfället överväger jag att bygga ett nytt nöjesfält eller kanske kolla på Scream 2 med två ögon istället för med ett. Jag minns när jag såg den filmen första gången. Det var på Tanjas slumberparty när vi gick i fyran, och vi hann kanske tio minuter in i filmen när en man fick en kniv i örat och Sabina i och med det började gråta så att vi istället fick ägna resten av natten åt att kolla på någon rulle som handlade om en hund som spelade basket. Så dråpligt! Jag försökte nog spela rätt ball då, men var nog egentligen ganska tacksam över att få titta på den där hunden. Det är inte så jävla kul att bli rädd ändå, och speciellt inte när man bara är en snorig elvaåring. Nu när jag ändå är i ordbajsartagen så kan jag ju berätta om när jag blev riktigt rädd första gången. Det var när jag var fem år gammal och satt i min charmerande bror Martins rum och han helt plötsligt släckte lyset och berättade hela handlingen i Jurtjyrkogården. Jag ägnade sedan varje kväll innan jag skulle sova, under säkert ett års tid, åt att tänka på det han berättat.

Nej, vet ni vad, nu tänker jag titta på några avsnitt av Det lilla huset på prärien. Det blir bra.

Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Jag och Diskborsten sitter i varsin soffa i mitt vardagsrum och har just ätit pizza. Jag firar denna ljuvliga fredag genom att dricka en öl (som om fredagar på något sätt skulle skilja sig från veckans övriga dagar när man är arbetslös...) och Diskborsten verkar mysa med de fyra par glasögon som hon lånat hem från Synsam. Hon ser lite ut som en pilsk lärarinna.

Ikväll ska jag på hemmafest på Berghem tillsammans med Sofia, Micaela, brorsan med flera, med flera. Om det inte hade vankats fest hade jag istället suttit hemma och ägnat mig åt mitt nya, stora intresse - Rollercoaster Tycoon. Lånade det spelet av Diskborsten i förrgår och har ägnat flertalet timmar åt att anlägga rabatter, bygga rosa berg- och dalbanor (allt på mitt nöjesfält är förresten rosa, och alla attraktioner heter saker som 'Ta Bil'n', 'Häst'n', 'Körv'n' och 'Happy Colour Girl') och anställa maskotar. Längtar redan tills jag får spela igen.

Apropå ingenting så rapar jag nog högst i hela världen. Bibi brukar se rädd ut när helvete brakar lös, och till och med undertecknad blir ibland förvånad. Synd att det inte är något man direkt skriver i sitt CV.

Hej, hej.

Sitter och käkar frukost (orkar inte laga middag när det ändå bara är jag som ska äta) och kollar med ett öga på 7th Heaven. Har typ sovit hela dagen efter att ha suttit uppe inatt och skrivit en artikel samt kollat på Ricki Lake. En gång fick jag höra att jag har en jävligt funky taste när det handlar om val av teveprogram och det kan nog stämma.

Igår var en bra dag på många sätt. För det första så tackade jag ja till ett halvtidsjobb som ledsagare, sedan fick jag mitt lönebesked där det stod att jag ändå får ganska bra med pengar den här månaden tack vare semesterersättningen, och slutligen så hade Bilmekanikern tagit ledigt över jul för att komma och hälsa på i Northland. Desstom frågade en granne hur jag trivs i min källare. Jag har ju knappt vetat vilka mina grannar är, men nu har jag till och med pratat med en av dem. Vilken grej, va? Jag ba 'Jo, det är grymt! Rör i taken och mörkt, men ganska mysigt. Och nära tvättstugan!'. Egentligen är det ju inte bara nära tvättstugan. Jag bor ju för bövelen nästan i tvättstugan, och det är trevligt. Doftar gott och sådär. Frågan är bara varför jag berättar det för en granne som undrar hur jag trivs i min lägenhet.

Ikväll ska jag fika med Disa som jag inte har träffat på väldigt länge. Hon har ett och annat att förklara (men väldigt trevligt ska det bli)!

Hej, hej.

Jag har typ ingenting att äta till frukost, så nu överväger jag att laga mig ett rejält mål mat och sedan leva på det till i morgon. Man måste vara ekonomisk. På tal om frukost så pratade jag och Lars igår om Kalaspuffar och Frosties på telefon, och om att ingen av oss fick det av våra föräldrar när vi var små. Sjukt orättvist, men förmodligen ganska bra tänkt av dem. Jag tror i alla fall att jag ska köpa just Kalaspuffar när jag får gott om pengar igen bara för att jag nu bestämmer själv vilken skit jag ska stoppa i mig.

Nu ska jag klä på mig och förbereda mig inför dagens äventyr.

Hej, hej.

Jag avbokade tvättstugetiden och sov i stället. Hej, din satans smutsiga förlorare! Det blev helt enkelt för mycket att stiga upp klockan sju utan att ha något speciellt att göra. Sov som sagt i två timmar istället och har efter det sökt några jobb, skickat in fakturor och skrivit en krönika till Ung. Har även pratat med Lars i telefon medan han var på jobbet, och under hela samtalet så bankade han med en hammare alternativt brummade med någon jävla muttermaskin. Lite som Weiron i ottan från Nile City 105,6, som Lars uttryckte det.

Förutom att jag har lite dåligt samvete över att jag är kass på att svara på era kommentarer så har jag fruktansvärt dåligt samvete för att det känns som om jag aldrig skriver för ungsidorna längre. Folk frågar till och med ibland varför jag slutat. Det har liksom bara hänt en massa dynga den senaste tiden (den enda hemlighet jag har för er - spännande va?) så att jag har haft tankarna på annat håll. Sedan känns det ibland som att jag glömt bort hur man skriver. Många idéer går åt på bloggen och till nöjessidorna, och kvar finns precis ingenting. Det känns deppigt. Det var ju liksom efter gymnasiet jag skulle ha så sjukt mycket tid att ägna mig åt det jag älskar allra mest i hela världen - att skriva. En uppryckning pågår i alla fall och jag tror att allt kommer att vara bra så fort Ylva flyttar in. Det hänger på dig, din krulliga donna!

Nu ska jag skjuta mig i ansiktet med sminkgeväret.

Hej, hej.

Ett tips till alla som, liksom undertecknad, är som lik på mornarna är att börja dagen med att klä av sig alla kläder och sitta naken på ett klinkergolv och smörja in sig med hudkräm. Det vaknar man av. Ett litet tips från mig till er såhär på morgonkvisten bara.

Igår var min lycka gjord när jag försökte mig på att leta fram okända TV-kanaler och hittade Tv4+. Jag älskar den kanalen, eftersom den är perfekt för mig som är världens nattmänniska och gillar att somna ifrån matlagningsprogramsmaraton. Under natten blev det dock inte ett sådant som jag somnade ifrån, utan istället programmet Beyond som leds av någon mupp som påstår sig kunna snacka med andar och genom det lurar sörjande människor. I alla fall så tittade jag på det medan jag åt en mandarin (clementin? satsumas?) och tänkte då på tjejerna på Privatmarknad och att jag saknar att prata om spöken och andar på fikarasterna, samt att jag, om jag fortfarande jobbat på Budcentralen, hade köpt mandariner (clementiner? satsumas?) till alla på VK.

Egentligen vet jag inte riktigt varför jag är vaken just nu, men jag tror att det kan ha att göra med att jag känner att jag måste rycka upp mig och skriva lite texter. Sedan har jag bokat tvättstugan klockan tolv också, vilket verkligen var på tiden.

Nu tänkte jag unna mig lite frukost.

Hej, hej.

Jag städar ur mitt gamla skrivbord och hittade just en karta med klistermärken av mig själv som följde med när man beställde klasskortet i ettan på gymnasiet.

- Titta mamma, jag ser ut som en gris!
(Mamma tar klistermärkena, härmar mitt ansiktsuttryck och börjar gapskratta. Hånfullt.)
- Mamma! Jag slänger dom här nu!
- Ja, gör för all del det.

Tack, verkligen tack.

Lady Lovely Locks.

Hej, hej.

Igår fick jag ännu ett sms där det stod att min dator helt plötsligt var reparerad, så nyss for jag glad i hågen och hämtade den. Tyvärr är det svårt att fortsätta vara glad när man inser att allt man skrivit i nästan ett års tid är helt borta tillsammans med all ljuvlig musik och alla spexiga bilder. Det känns helt enkelt jävligt drygt att börja om från början igen.

Snart ska min älsklingstjej och hennes citypudel Trulsa komma och flytta in hos mig. Det ska bli jävligt skönt, måste jag säga, för även om jag tycker om att vara själv och ofta beter mig som värsta enstöringen så börjar jag känna mig lite för ensam ibland. Det är ju faktiskt ganska trevligt att ha någon att surra med efter jobbet (då man har ett), att laga mat till och att gå ut och gå tillsammans med. Jag tänker fråga om jag får skeda med henne också, ty det vore trevligt.

Nu ska jag städa mitt gamla skrivbord.
Senare ska jag dra och handla mjölk så att jag kan dricka O'boy ikväll.
Ikväll flyttar jag hem till grävlingsgrytet igen.

Hej, hej.

En gång för inte alls speciellt länge sedan, i en liten håla utanför Örebro, var en norrländska och en tvåmetersman ute och promenerade runt en sjö. Då kom det helt plötsligt en jättekort, tjej med lustig springstil flåsandes längs vägen. På sig hade hon en t-shirt med ett alldeles underbart motiv. Det var en bild av henne själv.

Det är en sådan där händelse som kan få mig att garva högt för mig själv, trots att jag är ensam hemma och allt egentligen borde vara misär. Jag tror fan att jag ska tillverka en tröja med min egen nuna på i morgon. På riktigt. Kanske inte bara en, förresten, utan typ tio så att man kan dela ut några på stan också.

Först tänker jag dock sova. God natt.

Hej, hej.

Jag steker lax och kokar pären och väntar på att livet ska börja. Det tar en jävla tid, ska jag be att få tala om. Varför har jag ingen här hos mig som jag kan laga mat åt och sedan skeda med? Satans jävla orättvist är vad det är.

Jag tänkte i alla fall ta tillfället i akt och berätta varför jag tycker så mycket om Lars:

1. Han är bilmekaniker.
2. En gång när han var på maskerad klädde han ut sig till läderbögen i Village People.
3. Senast jag var nere och hälsade på fick jag honom att ta på sig min klänning och mina strumpbyxor, och sedan ställde han till och med upp på bild.
4. Han är stor och stark och kan jonglera med mig.
5. Han ringer mig sjutton gånger per dag och kallar mig för Josemums.
6. Han har en frän bil.
7. Han äter kakor från Lidl till frukost, lunch och middag.
8. Han är lättsam, social och rolig.
9. Han tog med mig på en utflykt med bilen, trots att han nästan inte hade någon bensin kvar, bara för att jag skulle få klappa får.
10. Han får mig att känna mig som världens finaste.

Just nu kan jag inte bestämma mig för om jag är glad eller ledsen. Lite konstigt, om jag får säga det själv.

Hej, hej.

Jag och Sofia gillar äventyr, och i vår jakt på spänning så har vi en förmåga att hamna på konstiga platser med konstiga människor. Igår var inget undantag. Då blev det ett besök på en MC-klubb här i stan. BRA IDÉ!!!! Kom hem klockan sex i morse efter att ha suttit med en bunt knepiga personer och väntat på en taxi i flera timmar. Full som en kastrull var jag och satt och var torr i käften efter att ha sugit i mig flera koppar biker-kaffe. Fan, jag går egentligen bara och väntar på att hamna i en riktigt svår jävla knipa och det känns faktiskt inte så bra. Nu är det dags att skärpa sig, så ser ni mig vara på väg till någon mystisk efterfest så snälla stoppa mig.

Har varit ganska trött hela dagen och är väl fortfarande inte på topp, direkt. Har på mig Roberts gamla mysbrallor (som ser ut att vara hämtade ur ett avsnitt av Trailer Park Boys) och även ett par av hans noppriga kalsonger som han har glömt i min garderob (tillsammans med cirka trettionio andra par, vilka du kan få igen precis när du vill, R). Här har ni en tjej som uppskattar komfort! I alla fall så ska kvällen spenderas framför morsans dator spelandes något nördigt spel, alternativt i soffan stirrandes på någon film, typ Sorority boys eller Pulp Fiction. Någon trevlig aktivitet till en trevlig tjej, ni vet.

En snäll tjej som alla borde vilja anställa. Verkligen jättesnäll är hon. Trots nosring och tatuering.

Hej, hej.

Dagen har varit bra. Körde längs E4 Norr och anlände till bushen klockan tolv för att intervjuas av två helgulliga föräldrar till en underbar liten tjej som jag vill vara personlig assistent åt. Det gick riktigt bra, och det kändes pretty fucking nice att få vara en av fem utvalda av totalt fyrtiofem sökande. Älskar sådana som finner mig förtjusande trots att jag har en yppig brud på överarmen och skulle kunna bindas fast i ett träd med hjälp av tjurringen i snoken. Sådana som inte tror att jag är en fara för mänskligheten. Det enda som känns värdelöst nu är att jag inte har en egen bil, och att jag inte kommer att ha råd att ha en på väldigt länge heller, vilket ställer till det när det handlar om just det här jobbet.

Nu ska jag lugna mina nerver genom att laga middag till min mor och mig själv.

Hej, hej.

Jag har varit uppe sedan klockan sex i morse för att hinna pyssla med en massa saker innan intervjun som egentligen skulle ha ägt rum idag klockan tolv, men som nyss blev inställd och uppskjuten till i morgon. Lite synd med tanke på att jag fått låna bilen dagen till ära, men i övrigt ganska skönt eftersom jag känner mig sjukt stressad över en miljon olika saker. Mest över att jag känner mig värdelös på att skriva och att jag bara skriver om mig själv hela tiden. En egocentrisk jävla apa är vad jag är.

Önskar bara att det vore lika lätt att skriva långa krönikor som korta blogginlägg. Jag älskar mig blogg. Hade jag kunnat hade jag legat med den. Torrjuckat lite, ni vet.

Hej, hej.

Ikväll mötte jag mannen i mitt liv. Tristan heter han, och han doftade ljuvligt och hade valkar över hela benen. Han är tre månader gammal och den enda som får dregla och spy på min tröja eller nysa på mina händer och sedan försöka stoppa in dem i sin lilla mun. Jag blir inte ens arg, jag lovar och svär. Han skulle till och med få komma in i den pojkvänsfria zonen på Sandbacka, also known as min lägenhet, och det är det verkligen inte alla av manligt kön som får.

Sitter nu och försöker spåna fram idéer till en krönika. Det är inte det lättaste när man inte ens minns riktigt vad man skrivit om hittills. Prestationsångesten är min allra värsta fiende.

Hej, hej.

Helt plötsligt verkar all misär vara som bortblåst, för nu blev jag uppringd av ännu en arbetsgivare som vill ge mig jobb. Har jag varit extra snäll eller något den senaste tiden, eller har någon där uppe helt enkelt sett mig ligga på soffan i min egen smuts och hört mina böner om ett jobb? Jag är väldigt glad i alla fall. Väldigt, väldigt glad.

Hej, hej.

Sitter och kollar på 7th Heaven med ett öga, och avsnittet handlar bland annat om en kille i övre tonåren som inte vill gå ut med en tjej, Pam, för att hon kissade på sig i första klass. Alltså hallå. Senast jag kissade på mig var när mina kusiner från Vänersborg hälsade på och bodde hemma hos min familj på Carlshem. Jag var hänvisad till soffan i källaren, och där låg jag och sov och drömde att jag var ute och joggade i elljusspåret, blev kissnödig, satte mig i en dunge och... ja, ni förstår. Då var jag elva (!) år gammal, och jag har trots det dejtat ganska många killar och även haft två långa förhållanden. Pam, du behöver inte oroa dig! Lite kiss är okej!

Nyss ringde en kvinna till mig och jag är kallad på arbetsintervju i morgon. Jag gråter fan av lycka. Glory day!

Nu: skriva krönika.
Senare: ta bilen till Sikeå och träffa tvillingarna med familj, samt den nykläckta gullungen Tristan.
Alltid: vara glad, så glad!

"HEJ! DIN INLÄMNADE SERVICE ÄR DESSVÄRRE FÖRSENAD. NYTT BERÄKNAT FÄRDIGDATUM ÄR 20071027. VI MEDDELAR DIG NÄR APPARATEN ÄR KLAR ATT HÄMTA."

Jaha, ingen dator på hela den här månaden alltså. Jaha, betala tvåhundrafemtio spänn för bredband man inte använt när man bara har tusen kronor på kontot att leva på. Jaha.

*Hämtar motorsågen*

Hej, hej.

Jag har blivit utmanad av Anna att skriva sex stycken underliga/egendomliga saker om mig själv, och eftersom jag inte är den som är den, så bjuppar jag väl på det då. Here goes:

1. Jag sjunger ofta för mig själv, men gör det mest under täcket för att mina grannar inte ska höra. Ibland tänker jag samtidigt att jag ska sjunga just den låten på någons begravning, och då gråter jag för att det är så sorgligt.

2. Jag är helt paranoid när det handlar om att slå av plattorna på spisen, och petar därför på dem, en efter en, och säger "0! 0! 0! 0!" högt för mig själv, när jag har stängt av dem.

3. Jag pratar ofta i telefon med mina kompisar medan jag sitter på toa. Vet inte riktigt varför, men jag tror att det handlar om att slå två flugor i en smäll.

4. Jag blir förälskad i folk jag sett i tio minuter på bussen, i mataffären eller passerat på stan.

5. Om jag dricker något måste jag alltid lämna kvar lite i botten, typ någon klunk eller så.

6. Jag tycker oftare att män över trettio är snyggare än killar i min egen ålder. Ibland över fyrtio också (jag och Johanna brukar kalla just dessa män för "gubbsnyggingar").

Min kära vän Becker på förfesten iförd Hökens klassiska förfestglajjer.

Hej, hej!

Efter en helg av isolering befinner jag mig nu hemma hos morsan för att söka jobb, kolla min mail, blogga och stilla min Internetabstinens genom att slösurfa lite. Jag har verkligen längtat efter att blogga. Liksom suttit i min källare med persiennerna nerdragna och formulerat långa inlägg i mitt huvud och sedan fnittrat för mig själv för att jag är så satans dråplig ibland. Nu när jag borde skriva ner allt så minns jag ingenting, vilket givetvis innebär att jag kommer tråka ut er. Synd, men sant.

I fredags drog jag och mina kamrater på Umeås meatmarket deluxe, X3M, och drack bärs och tittade på när en massa brudar stod på olika pelare och gnuggade sina rumpor mot okända manslemmar. Att vara på det där stället är faktiskt oerhört spännande. Går man ut på dansgolvet för att slå klackarna i taket en stund med sina kompisar, så kan man ge sig fan på att man efter en sekund har en okänd hand i sin alternativt en bultande penis mot sin höft. Helknäppt är det! Det blev inte så mycket dansande för min del, men när jag väl befann mig mitt i vimlet på dansgolvet passade jag på att dansa en spexig dans som mestadels gick ut på att dra i en okänd ung mans slips.

I lördags deltog jag och Ylva i VM i chipsätning och tittade på en romantisk komedi. Ylvas karl kom också förbi ett tag innan de gemensamt stack hem till hans lägenhet istället, och jag i och med det förberedde världsmästerskapen i tristess och depression. Igår hände inte heller någonting speciellt direkt, utan jag ägnade dagen åt att titta på repriser, sova och dricka O'boy. Kul liv man har. Skitkul, verkligen.

En vacker och het mamma. Jag hade inte tackat nej!

Hej, hej.

Ikväll ska jag ut på krogen med mina hederliga gamla brudar, men även med Elin och Hanna som spelade i Ungjävlar och som jag var råtight med för några år sedan. Jag brukade åka till Robertsfors nästan varje helg, och där brukade vi kolla på Sällskapsresan, äta stora mängder mat och ligga och skvallra i en dubbelsäng nätterna igenom. Vi brukade även bråka med raggare, stjäla ved och sedan grilla, bleka sönder varandras hår och skratta åt folk som hade en osund relation till den subkultur de tillhörde.

En dag, ungefär när jag började första året på gymnasiet och de började nian, slutade vi liksom träffas. Vår vänskap dog inte, utan rann liksom mer ut i sanden. I somras födde Hanna en son och flyttade ner till Gävle. Elin flyttade till Sikeå och fortsatte plugga till billackerare på Liljaskolan. Nu träffas vi knappt alls längre, men när vi väl ses har vi fortfarande jävligt roligt. Ikväll blir det som sagt gemensam utgång, och det ska bli sjukt skoj. Woopi-fucking-doo!

Snackar vi stjärntecken så snackar vi: Firre.
Snackar vi hårfärg så snackar vi: Bimboblond.
Snackar vi ögonfärg så snackar vi: Blå (och jag säger det precis som Bert i den sista oskulden skulle ha sagt det).
Snackar vi längd så snackar vi: 166, typ.
Snackar vi idag så snackar vi: Tärt, men värt!
Snackar vi igår så snackar vi: Fika med mina tvillingar (inte mina bröst, utan mina kompisar Elin och Hanna).
Snackar vi senaste inköp så snackar vi: Kaffe på Kafé Station.
Snackar vi kall favoritdricka så snackar vi: Pepsi Max.
Snackar vi varm favoritdricka så snackar vi: Kaffe.
Snackar vi alkohol så snackar vi: Öl.
Snackar vi favorit denna vecka så snackar vi: Ylva.
Snackar vi idiot denna vecka så snackar vi: Vem snackar vi inte om? Sverige är ju fullt av dem.
Snackar vi saknad så snackar vi: Mr Mechanic.
Snackar vi ont i magen så snackar vi: För lite plommon och Läkerol?
Snackar vi kändis i släkten så snackar vi: Evert Taube.
Snackar vi senaste inkomst så snackar vi: Min sista feta lön.
Snackar vi senaste orättvisa så snackar vi: Att jag inte är trött.
Snackar vi snyggast tjejkläder snackar vi: Skanky skirts.
Snackar vi snyggast killkläder snackar vi: Bonniga skjortor.
Snackar vi skolan snackar vi: Lättnad över att slippa den.

Tjejen till höger har jag nu försökt ringa under några veckors tid. I onsdags provade jag tre gånger, sedan skickade jag ett sms. Inget svar, som vanligt.

Älskade Disa, lever du? Snälla säg att du inte är arg, utan bara har blivit en toffel sedan du blev med pojkvän! Låt oss baka något tillsammans eller kanske äta en flashig middag ihop. Låt oss klä oss i Mimmi Pigg-tröjor och bara snacka lite skit. Call me!!!!!!!

Hej, hej.

Jag hatar min hotmailadress. Jag kollar den bara för att jag vill se om jag blivit kallad på intervju, fått ett avslag eller en drös beundrarbrev. Bara därför. Det enda jag får är inbjudningar på Facebook från en massa folk jag inte känner. Jag har inte ens facebook och kommer troligtvis aldrig skaffa det heller. Jag får även drösvis med mail från Livstilssnätverket, Nightlife och E-kontakt. Vad fan är E-kontakt för något? Har jag varit aktiv på Nightlife de senaste tre åren? Nej, det har jag inte, jag skaffade bara skiten för att jag var svartsjuk på Robert för att någon slinka skrev till honom där.

Nu har det gått för långt. Skicka riktiga mail till mig! Jag kräver det! (Beundrarbreven och mailen där det står att jag är en fitta föreslår jag dock att ni skickar josefin.isaksson@vk.se. Tack på förhand.)

Hej, hej.

Jag hatar min hotmailadress. Jag kollar den bara för att jag vill se om jag blivit kallad på intervju, fått ett avslag eller en drös beundrarbrev. Bara därför. Det enda jag får är inbjudningar på Facebook från en massa folk jag inte känner. Jag har inte ens facebook och kommer troligtvis aldrig skaffa det heller. Jag får även drösvis med mail från Livstilssnätverket, Nightlife och E-kontakt. Vad fan är E-kontakt för något? Har jag varit aktiv på Nightlife de senaste tre åren? Nej, det har jag inte, jag skaffade bara skiten för att jag var svartsjuk på Robert för att någon slinka skrev till honom där.

Nu har det gått för långt. Skicka riktiga mail till mig! Jag kräver det! (Beundrarbreven och mailen där det står att jag är en fitta föreslår jag dock att ni skickar josefin.isaksson@vk.se. Tack på förhand.)

Hej, hej.

Jag hatar min hotmailadress. Jag kollar den bara för att jag vill se om jag blivit kallad på intervju, fått ett avslag eller en drös beundrarbrev. Bara därför. Det enda jag får är inbjudningar på Facebook från en massa folk jag inte känner. Jag har inte ens facebook och kommer troligtvis aldrig skaffa det heller. Jag får även drösvis med mail från Livstilssnätverket, Nightlife och E-kontakt. Vad fan är E-kontakt för något? Har jag varit aktiv på Nightlife de senaste tre åren? Nej, det har jag inte, jag skaffade bara skiten för att jag var svartsjuk på Robert för att någon slinka skrev till honom där.

Nu har det gått för långt. Skicka riktiga mail till mig! Jag kräver det! (Beundrarbreven och mailen där det står att jag är en fitta föreslår jag dock att ni skickar josefin.isaksson@vk.se. Tack på förhand.)

- Titta mamma, en galen apa.

Hej, hej.

På bilden ser ni jordens största klantarsel (nu med lugg). Hon somnade i sitt gamla flickrum efter ett kort telefonsamtal med Bilmekanikern, och vaknade nyss skitpigg men för lat för att cykla hem till sin egen lägenhet. Det är mörkt ute och helt värdelös belysning i den där parken på Sandbacka, vad fan den nu heter. Någon cykeltur blir det då rakt inte. Jag säger nej.

Ibland är det jobbigt att bo ensam. Jag äger nästan inga verktyg, så jag kan inte skruva upp en av mina hyllor. Jag är för kort för att byta glödlampor i taket i hallen, vet inte hur jag ska koppla in min stereo och vinylspelare och har fortfarande inte kopplat in video och DVD-spelare (även om det nog är något som jag faktiskt skulle klara av). Varför har jag ingen som kan hjälpa mig med sådana saker? Varför har jag ingen händig människa i min närhet som drar fram slagborren när helst jag behagar? Någon som är tillräckligt lång för att byta glödlampor i hallen och som orkar hyra en våtdammsugare åt mig och rengöra min fina Krainer?

Hej, hej.

Igår köpte jag en Big Baby Pop på Godishuset (klassiskt) och i morse tittade jag på barnkanalen och drack jag O'boy till frukost. Sedan cyklade jag in till stan och blev intervjuad och fotad, eftersom jag ska vara med i en bok som kommer ut till jul. Därefter uträttade jag ett ärende på banken. Jag säger (sjunger) som Brittan Sparris: I'm not a girl - not yet a woman. Liksom någonstans där emellan. Ett blonderat jättebarn med bröst och barnfödarhöfter som vet hur man betalar räkningar.

Vad händer annars då? Ja, till exempel så bryr jag mig mindre och mindre om vad folk tycker och tänker om mig för varje minut som går. I övrigt så har Bibi än en gång fått ett kuköga, Ylva har berättat om sin kristna tro i sin blogg vilket bidragit till att jag älskar henne ännu mer, och Becker har köpt ett Sega med en massa spel på Tradera. Det vankas alltså maraton inom kort. Inte till helgen dock, för då hoppas jag att det blir fest med mina brudar.

Det var typ allt jag ville ha sagt för nu. Later skater.

Häj, häj.

Jag har varit och handlat, och sitter nu hemma hos mother dear för att skriva ett snabbt inlägg innan jag ska hem till min lilla källare och fortsätta med städningen. När jag kom hem igår hade det börjat mögla i en kastrull, och något sådant tänker jag aldrig vara med om igen. Har nu diskat allt och påbörjat storstädningen av hela min källare, och hann igår göra klart vardagsrummet. Nu doftar det konstgjord citron där inne, vilket känns väldigt bra.

Skulle behöva tvätta tyget på mina soffor, alternativt köpa nya överdrag, kanske i någon annan färg. Det har inte varit det lättaste eftersom jag inte riktigt har vetat om bakgrunden på en av dem. Jag har bara kallat den för Krainer. Nu har jag under några månaders tid ätit i Krainer, suttit i Krainer, sovit på Krainer, varit bakis i Krainer och så vidare, och det känns som att det är dags för en uppfräschning av den. Därför var det en himla tur att jag upptäckte att mina kära vän Becker har en exakt likadan soffa som hon vet allt om - alltså var den kommer ifrån ursprungligen och vad den heter, typ. Känns tryggt.

På fredag har det gått två veckor sedan jag lämnade in min dator, så jag hoppas att jag kommer få tillbaka den snart så att jag kan börja leva ett normalt liv igen. På tal om liv, förresten: Vad händer i helgen?

Fridens liljor.

Hej, hej.

Jag sitter och lyssnar på Misfits och firar att jag just fick iväg två jobbansökningar. Go Gin! Ett av jobben är som personlig assistent åt en liten tjej, och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att jag får det. Övriga delen av dagen har jag ägnat åt att sammanställa en lista på företag och deras telefonnummer, och den listan ska jag börja beta av i morgon, har jag tänkt. Ringa och tjata tills stämbanden blöder. Det är så sorgligt att inte ha ett jobb. Hate it.

Det blev ingenting från Cervera igår, för jag kunde inte bestämma mig för något. Det kändes hela tiden som att man skulle kunna få samma saker på IKEA. Minst lika snygga och jävligt mycket billigare, liksom. Funderar dock på att köpa två tavlor där för tvåhundrafemtio spänn styck, men vi får väl se. Köpte i alla fall en badrumsmatta på Hemtex, så jag gick inte hem helt tomhänt.

Snart har jag tänkt samla ihop alla mina saker och cykla hem till min lägenhet. Har ju typ bosatt mig hos mamma och det är hur trevligt som helst, men jag måste ju för bövelen bo lite i lägenheten jag betalar fyratusen spänn i månaden för.

Vilket synnerligen tråkigt inlägg. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Hej, hej.

Jag har hittat ett gammalt nummer av Starlet i mitt skrivbord. Varför jag har ett exemplar av denna tidning är för mig ett mysterium, men glad blev jag då jag gjorde denna upptäckt. Bäst av allt var att det följde med en extra tidning om sex och samlevnad, där exempelvis "Nyfikna 73:or" och "Förtvivlad 17-åring" skickat in frågor.

Ett litet smakprov ("Pellan" undrar och Lillemor svarar):
"Jag har det så svårt. Hur ska jag göra? Jag onanerar varje dag. Det händer att jag säger att jag mår dåligt och stannar hemma från skolan och onanera..."

"Svar: Den sorg du känner för att det blivit slut mellan dig och din kille kommer du inte att bli kvitt genom att sitta hemma och lida och onanerar..."

Och ännu ett ("3 vilsna 75:or" fattar ingenting, och Lillemor briljerar med sin visdom):
"Hur gör man? Vi är tre killar som undrar hur killar gör när de onanerar. Snälla, hjälp oss!"

"Svar: Många killar träffas i gäng, och ofta lär någon av de äldre i gänget hur de yngre skall gå tillväga för att frambringa utlösning..."

Alltså, jag dör. Ännu roligare blir det om man tänker på alla män man känner som är födda 1975, och föreställer sig dem stå där, vilsna och lite rädda, tillsammans med sina balla polare födda någon gång i början av sjuttiotalet. Tillsammans drar de i sina skinn. Framkallar ljuv musik på sina flöjter. Det är fan kärlek det.

Hej, hej.

Jag har bara sovit två timmar i natt, men är ändå uppe. Lagom jävla hurtig är precis vad jag är. Det är faktiskt på tiden att vända rätt på dygnet, och jag hoppas att ni alla hejar på mig så att det här går vägen.

Ska snart brygga mig lite kaffe och kolla på teve, och sedan är planerna för dagen att åka till Sofia och sedan knata ner till Strömpilen och gå på Cervera. Fick ett presentkort där på studenten, och det tänker jag passa på att använda nu när jag inte har några som helst pengar att lägga på roliga saker. Mitt lyckokonto bara måste få sig en refill. I love grejer.

Dagens låt: Kids - USCB Allstars.

"Och E6:an sjunger, och himlen blir ljus, den blir röd som ditt flammande hat! Var finns din näve bland sovande hus, den näve du gav mig, kamrat?"

Hej, hej.

Självklart ser jag inte ut som Broder Tuck. Nej, vet ni vad, jag ser ut som Erik i De tre vännerna och Jerry. Eller som Klas (Shanti Roney) i Tillsammans. Jävligt festligt. Skitkul.

Jag har en mycket god vän som tycker om yngre killar. Hon brukar sjunga "I've got love for you if you were born in the 90's", och snacka om den där snygga killen på Arvika som typ var femton och som hon hade fått hångla med om hon velat. Nu när jag kollade upp hur Shanti Roney stavar sitt efternamn så hittade jag en kille som jag vet att hon skulle gilla. Han som spelade Tet i Tillsammans, ni vet. Han är sexton, tror jag, och har den där looken som skulle få min väns safter att rinna till. Undra om man kan presentera dessa tu för varandra på något sätt...

Jag sitter och lyssnar på Ballad till minnet av en kamrat med Dan Berglund. Det är nog min favoritlåt, och har så varit under ganska många år. Allra bäst är den dock när jag och Disa framför den med stämmor och allt. Det gjorde vi bland annat på julavslutningen i ettan på gymnasiet, och då stod det ett gäng lärare längst bak i aulan och var förbannade för att vi tilläts spela kommunistmusik. Sådant tycker jag är roligt. Känns väldigt Östra gymnasiet, av någon anledning.

Nu ska jag sova. Buh-bye!

Hej, hej.

Fin dag idag. Sov till klockan halv fem och har sedan ätit fisksoppa, grejat med grejer, sett Ensam mamma söker och skrivit en text som ska vara med i VK Ung på tisdag. Nyss bad jag min mor att klippa lugg på mig igen, och nu ser jag ut som en jävla munk. Innan hon satte saxen i mitt hår så sa jag till henne att jag lovar att jag ska ta hand om henne när hon blir gammal (och farsan också, givetvis). Nu, när jag ser ut som Broder Tuck, är jag inte längre säker. Jag hoppas att jag känner mig såhär ful för att jag är osminkad, och inte för att jag verkligen har ett motbjudande yttre på riktigt. Vi får väl helt enkelt se i morgon, hörrni.

Good job with the krull, bruden.

Hej, hej.

Jag verkar vara den enda bloggare på vk.se som inte vet hur man gör när man länkar till andra sidor eller lägger upp youtube-klipp, men det kanske finns någon bussig liten webbutvecklare på tidningen som kan lära mig det någon dag om jag har tur. Hur som helst så lyssnar jag just nu på http://www.youtube.com/watch?v=ILuNZYmAs5o. Gör det ni också. Bruden som sjunger har så sjukt snyggt krull! Dock är det inte lika snyggt som min bästigaste bästis Ylvas krull, såklart.

För att underhålla mig själv sitter jag och tittar på flohabbor på helgon.net. Flohabbor är ett ord som jag lärt mig under mina givande resor till Gnällbältet. Visst hörs det väl vad det betyder? Annars fråga.

Hej, hej.

Jag sitter ensam hemma hos mamma och tittar på Hip Hip Hora och gråter lite för att den är så sorglig och frustrerande till och från. Hip Hip Hora... GRÅTER! Om ni vill kan ni skicka ett tröstande mail till någon av mina många mailadresser, till exempel stormande_hormoner88@hotmail.com eller pathetic_girl@gmail.com.

Det har varit en fruktansvärd dag, och inte blir den bättre av att jag känner mig totalt jävla ensam i hela världen (ingen har ringt mig på hela kvällen, och jag hoppas verkligen att det är för att alla sitter hemma och kollar på svensk film och bölar). Ska nog gå och titta på Helt Hysteriskt nu och sedan sova. Blir nog bra det här.

Åh, nu ringer Sofia! Någon minns mig!

God morgon, ba!

Jag har inte sovit på hela natten. Är nervös och orolig i kroppen, och min mage längtar efter en stor portion gröt och ett glas Pepsi Max. Kanske en clementin också, eller fiskgratäng. Det är fan ingen idé att lägga sig nu, för jag ska ändå upp och ta tag i lördagens bestyr om några timmar. Fy fan vilken hagga jag kommer vara hela dagen. Beware, säger jag bara.

Jag borde ju egentligen vara trött. Visserligen sov jag till klockan 13.40 när Oprah började, men jag har faktiskt inte powernapat på hela dagen, och har dessutom både hunnit med att göra vimmelreportage på Hamnmagasinet och besöka brorsans tjejs födelsedagsfest och räcka över en present och mingla lite med de människor som var där. Jag borde vara trött, och jag vill vara trött, men icke. Jag blir så förbannad.

Hej, hej.

Var uppe på vinden och hittade då min dagbok från högstadiet. Där står det typ om Ungjävlar och mitt första, och enda, homoerotiska äventyr. När jag var där uppe hittade jag också alla lappar som jag och mina klasskompisar skickade till varandra i femman och sexan.

Det skrevs om otroligt viktiga saker...

"Tja Jooz!!!
Jag kan vara med dig idag. Men då får du duscha snabbt. Jag ska inte vara med på gympan eftersom jag fick en TV på benet igår kväll! Vem är du kär i? Svara snälla!!!
/~*Bebban The Bebb*~
P.S. Idag börjar mitt godislöfte! D.S."

... om allvarliga saker...

"Jag bara undrar... ska du komma i morgon? Det känns som att ni snackar skit om mig!! Typ att jag är homosexuell eller något. Om ni tror det så kan jag säga att det är jag INTE!!!"

(Nej, jag trodde faktiskt aldrig att hon var homosexuell. Jag tyckte bara inte om henne för att hon och hennes föräldrar sa att min brorsa var en loser, att min mamma var tjock och att jag skulle bli narkotikamissbrukare när jag blev stor och att jag aldrig skulle lyckas i livet. Så var det att bo på Carlshem om man inte var som alla andra familjer som lyssnade på dansband och hade välvårdade trädgårdar.)

... och om Harry Potter...

"Hej Gull-Josse!! Hej Kusin-Vitamin!!!
Hur var det att hjälpa till på särskolan? Var det kul? Har du läst nåt mer ur Harry Potter 3? Är den bra? Varför snackar Lennart så konstigt när Hagrid pratar? Varför börjar typ alla Hogwarts rektorer på D? Öööh... Hej då!
/Disa"

Hej, hej.

Tidigare var det några ungar här hos morsan som busplingade på ytterdörren. Jag orkade inte ens öppna, för man hörde ju fan hur de stormade ner för trappan och ut på gården. Vad är det för stil? Ska man busplinga på dörrar är ju tanken att man ska gömma sig i trapphuset och med bultande hjärta lyssna om den man ringt på hos kommer ut, fly förbannad, för att leta efter en. Annars är det väl ingen idé? Jag och mina tjejkompisar hade så sjukt kul när vi var i den där åldern. Vi kastade äpplen på plåtbalkonger, länsade grönsaksland och klättrade på Carlshöjdsskolans tak. Där satt vi sedan och spelade kort (en gång kissade vi också) och kastade oss på mage när väktarna cirkulerade runt skolan i sina bilar. Vi kunde busa vi.
Jag och Lars diskuterade just detta, och han tyckte nog att jag var en idiot.
- Barn kan inte busa nu för tiden, sa jag.
- Morgondagens löpsedel: Josefin rasar mot barn, svarade han.

Ikväll har jag varit på bio med Hinken. Vi gick till Filmstaden för att höra efter i kassan om det visades något värt. Tjejen som satt där räknade då upp alla filmer som började halv nio och nio, och upplyste oss då också att det var förhandsvisning på Järnets Änglar och att man kom in gratis om man hade med sig Aftonbladets söndagsbilaga (eller Expressens, minns inte). Hon förstod att vi inte hade det, men sa att vi fick gå gratis ändå. Världens snällaste brud, typ.

Nu ska jag sova. Fred.

Hej, hej.

Om ni såg en tjej som gick omkring på universitetsområdet idag och fnittrade för sig själv så var det nog jag. Jag gick och tänkte på att små barn med glasögon är fula, och sedan skrattade jag åt hur dum i huvudet jag är och hur idiotiskt det vore att skriva om det här i bloggen. Jag tycker ju egentligen inte alls att små barn med glasögon är fula. Jag tycker bara att de ser ut att vara åttionio år äldre än vad de egentligen är.

Befinner mig hemma hos mamma för att rensa ur mitt gamla skrivbord, dricka kaffe och äta en bulle. Lite senare ska jag cykla in till stan för att hänga med Hinken. Kanske hinner jag med att städa min lägenhet ikväll, kanske inte.

Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Fy fan vad jag hatar att vara arbetslös. Alla dagar ser likadana ut och ångesten inför nästa månad då hyra, bredband, mat och hyresgästföreningen ska betalas är total. Har ägnat dagen åt att söka några jobb, samt hört av mig till gamla arbetsgivare, men allt går så trögt och jag vill helst bara rista in ordet bajskorv i armen med hjälp av en trubbig blyertspenna. Hur som helst så saknar jag ändå inte skolan, även om det i och för sig var kul att träffa sina vänner varje dag och att det var trevligt att man fick så god lunch, som dessutom var helt gratis. I'm still too cool for school.

Jag vill jobba. Jag älskar att jobba. Att jobba är min grej. Ge mig ett jobb, för helvete.

Hej, hej.

Sitter här i ett par trosor som jag hittade längst in i min gamla garderob här hos morsan, ett par trosor som jag köpte när jag gick i femman. Röven väller ut och det pågår något av en cupcake-effekt här, men de passar nästan i alla fall. Idag tänkte jag cykla hem till min egen lägenhet igen, för jag måste fan kolla läget samt se till att jag har rena kläder när jag vaknar på morgonen och då speciellt trosor i min nuvarande storlek.

Nu har Sofia kommit hit, och vi tittar på 7th Heaven och pratar om den italienska maffian. Gotta go.

Hej, hej.

Idag tog jag Frida i handen och gick till Kvinnokliniken. Fast det gjorde jag inte, det hade varit lite äckligt kanske. Men vi gick dit tillsammans, mitt kön och jag. Sedan fick jag uppleva den värsta förstagångsupplevelse jag varit med om. Gynekologen berättade inte vad han gjorde, utan tryckte bara upp en massa verktyg i mig och det kändes obehagligt och gjorde ont. Sedan fick jag stå upp med kläder endast på överkroppen och svara på frågor inför de fyra personerna som befann sig i rummet. Lite som om jag varit en femåring som just kissat i byxorna. Frida kände sig både utblottad och förnedrad. Det var inte speciellt kul, ska jag be att få tala om, men livet går vidare, och nu ska jag äta nudlar och titta på teve. Förresten så har jag bosatt mig hemma hos mamma i några dagar. Inte för att tältsängen är så skön, men däremot för att det är mysigt här och för att vår brummande dator har en lugnande effekt på mig.

Hej, hej.

Saker jag är sjukt jävla sugen på just nu:
1. Kalla pannkakor med socker.
2. Fiskbullar och potatis.
3. Lax och potatis.
4. Fiskgratäng.
5. Fisksoppa.
6. Clementiner.
7. Te med honung.

Ja, det var nog allt. En isglass skulle inte heller vara så dumt.

I morgon klockan halv tolv ska jag presentera Frida för Lennart. Frida är namnet på mitt eminenta könsorgan, och Lennart är namnet på gynekologen som ska stirra rätt upp i henne och kolla så att hon håller stilen. Det ska bli intressant.

God natt.