LOVE!

Hej, hej.

Jag är inte så sugen på att skriva, fast egentligen handlar det nog mest om att jag inte vill lyssna igenom dagens intervju. Jag låter så flickig och hemsk. Jag ska dock börja med texten nu i alla fall. Detta för att jag:
1. Måste.
2. Älskar att skriva.
3. Tycker om att tjäna pengar.

Den största anledningen är dock att jag vill kunna lägga mig under täcket på soffan, tända ljus och titta på Det lilla huset på prärien tillsammans med Ylva innan det blir för sent och hon hinner somna.

Hej, jag heter Harry Potter. Fast nej, det gör jag inte alls, för jag heter Josefin och är fjorton år på bilden. Och ja, det är min riktiga kalufs ni ser.

Hej, hej.

Citypudeln och den juckande mangahunden har lämnat grävlingsgrytet för dagen, och för tillfället är det bara jag, Ylva och Ylvas vän Maria som befinner oss här. Vi har ägnat kvällen åt att titta på pinsamma teveprogram och äta gifflar, och just nu hör jag hur töserna fnittrar åt Fråga Olle. Lars har även skickat en helt fantastisk film där en av hans polare stoppar in en blinkande leksaksgris innanför förhuden. Utmärkt underhållning under reklampauserna, som ni säkert förstår.

Intervjun med den creddiga människan gick bra och nu ska jag egentligen bara skriva texten så att ni alla kan läsa den på fredagens ungsidor. Hon var verkligen sådär trevlig som jag trodde, och det blev mer som ett fint samtal. Att allt dessutom lyckades komma med på band trots att bandspelaren klickade oroväckande under hela timmen som intervjun pågick var inte heller så dumt.

Förresten ska jag troligtvis på maskerad i helgen, och frågan är nu vad jag ska klä ut mig till. Jag har redan bildbevis på när jag är utklädd till Harry Potter, Fred Flinta och Nalle Knutsson, så jag satsar på en helt ny look till den här festen. Några förslag?

Hej, hej.

Jag har köpt en underbar mössa. Den ska jag ha på mig när jag nu ska iväg och jobba. Ni är alldeles utom er av avundsjuka, förstår jag.

Hej, hej.

Idag är det hunddagis i min lägenhet. Citypudeln är här tillsammans med sin kompis Yumi, som jag skulle vilja påstå är någon slags mangahund. Nyss när jag och Ylva tittade in i vardagsrummet satt Yumi ensam på golvet och satte på en harmlös stackars gosedjurspanda. Ett våldsamt porrparty i min lägenhet. Jag är arg, ledsen och besviken!

Idag ska jag intervjua en creddig människa, och jag är faktiskt lite nervös. Var dock ännu mer nervös innan jag ringt och bestämt tid och plats, så nu känns det faktiskt lite lugnare (mycket för att hon var så trevlig och verkar vara en väldigt jordnära person). Att ringa jobbiga telefonsamtal är faktiskt det värsta med skrivarjobbet. Jag går mycket hellre fram och rycker personer på stan än att sitta där med mitt förberedda töntmanus och min svåra telefonångest. Men jag blir faktiskt bättre och modigare för varje dag, det handlar ju bara om träning och att tvinga sig själv.

Nu ska jag äta lunch och läsa Amelia tillsammans med Ylva.

Ett litet smakprov på hur det ser ut i min lägenhet. Bitches överallt!

Hej, hej.

Livet är fint. Igår flyttade Ylva in och vi storstädade hela min lägenhet och sprayade ner den med en doftspray från Glade. Sedan drack vi typ en liter te var, tryckte i oss några mackor och tittade på Det lilla huset på prärien innan vi båda somnade; Ylva på en madrass på golvet och jag på soffan Krainer. Ni kan kalla oss myspyspatrullen.

Jag vaknade två gånger under natten av att Ylva satt upp i sängen och pratade i sömnen. Jag vågade inte föra en konversation med henne eftersom hon verkade deppad och lite hotfull, så jag låtsades sova istället och hoppades att hon inte skulle slå mig. I morse anlände citypudeln Trulsa, och efter att ha utforskat min rövarkula bestämde hon sig för att hon och jag skulle skeda, vilket vi också gjorde samtidigt som Ylva låg en meter ifrån och drömde om kejsarinnan av Kina. Nu är Ylva och citypudeln ute på promenad och jag ska sminka mig. Sedan ska vi ut på äventyr som innefattar glasögon, biblioteksbesök och kanske Cervera. Därefter vankas det promenad och jag ska laga lasagne. Blir nog en fin dag det här.

Hej, hej.

Idag påbörjas mitt och Ylvas månadslånga slumberparty. Med sig till Sandbacka tar hon en liten cykelkorg och en säng till sin hund, en tjockare madrass eftersom min tydligen inte duger samt en himla massa glädje. Det kan nog bli en rolig vecka det här, eftersom Ylva inte ska jobba (vad hon vet än så länge i alla fall) och jag inte börjar förrän nästa måndag med mitt nya, trevliga jobb.

Idag och ikväll vankas det inte så mycket förutom diskning och städning, redaktionsmöte med VK ung och storhandling med Ylva (dasspapper bland annat, eftersom mina 810 meter som jag köpte i somras börjar ta slut). Sedan ska jag tvinga damen att ligga i mitt knä så att jag får gosa med hennes hårsvall och säga hur glad jag är att hon ska bo här så att jag slipper vara ensam mer.

Hej, hej.

Det verkar blåsa någon slags nordvästlig jävla Palle Kuling ute och jag är oerhört tacksam över att få vara inomhus med ett mål mat, några söndagsrepriser och en nästan helt orörd box med Det lilla huset på prärien. I morgon hoppas jag att Diskborsten ska flytta in och att vi kanske kan ta en sväng till Cervera så att jag kan köpa ljuslyktor och en ugnssäker form och sedan tillaga en romantisk middag åt mig och min krulligaste och bästigaste tjej.

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Så rolig är jag.

Hej, hej.

Nu har jag hunnit plöja igenom ett par avsnitt av Det lilla huset på prärien och har tårar i ögonen för att det är så jävla bra. I fucking pity all of you som inte har upptäckt charmen med denna fantastiska kvalitetsserie. Det finns till exempel inget finare än Charles Ingalls sneda leende när han kramar om sitt vete och tittar upp mot himlavalvet och säger: ’Thank you, Lord’.

Jag älskar’t.

Hej, hej.

Sofia drog just hem från Grävlingsgrytet efter vårt nästan fyra timmar långa Gudfadern-häng. Vi har legat i varsin soffa och glott, snackat skit, ätit chirre och dirre och druckit några koppar kaffe var. Slöhäng när det är som bäst, helt enkelt.

Nyss dog min dator helt plötsligt och hela mitt gigantiska nöjesfält försvann, vilket känns lite trist eftersom jag precis köpt massa mark och tänkt bygga ännu en rosa berg- och dalbana. Men skit samma. Det är ju ändå roligast från början. Detsamma gäller fjantspelet The Sims. Det enda som är roligt med det spelet är ju egentligen att fuska till sig pengar och sedan bygga kråkslott med mäktiga balkonger och stora altaner. Nu när vi ändå är inne på dataspel så kände jag igår att jag saknar att spela World of Warcraft, och att jag gärna hade spenderat några helgnätter framöver med att ganka n00btards i Stranglethorn Vale. Men vafan, nördighetens era är förbi. Kanske.

För tillfället överväger jag att bygga ett nytt nöjesfält eller kanske kolla på Scream 2 med två ögon istället för med ett. Jag minns när jag såg den filmen första gången. Det var på Tanjas slumberparty när vi gick i fyran, och vi hann kanske tio minuter in i filmen när en man fick en kniv i örat och Sabina i och med det började gråta så att vi istället fick ägna resten av natten åt att kolla på någon rulle som handlade om en hund som spelade basket. Så dråpligt! Jag försökte nog spela rätt ball då, men var nog egentligen ganska tacksam över att få titta på den där hunden. Det är inte så jävla kul att bli rädd ändå, och speciellt inte när man bara är en snorig elvaåring. Nu när jag ändå är i ordbajsartagen så kan jag ju berätta om när jag blev riktigt rädd första gången. Det var när jag var fem år gammal och satt i min charmerande bror Martins rum och han helt plötsligt släckte lyset och berättade hela handlingen i Jurtjyrkogården. Jag ägnade sedan varje kväll innan jag skulle sova, under säkert ett års tid, åt att tänka på det han berättat.

Nej, vet ni vad, nu tänker jag titta på några avsnitt av Det lilla huset på prärien. Det blir bra.

Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Jag och Diskborsten sitter i varsin soffa i mitt vardagsrum och har just ätit pizza. Jag firar denna ljuvliga fredag genom att dricka en öl (som om fredagar på något sätt skulle skilja sig från veckans övriga dagar när man är arbetslös…) och Diskborsten verkar mysa med de fyra par glasögon som hon lånat hem från Synsam. Hon ser lite ut som en pilsk lärarinna.

Ikväll ska jag på hemmafest på Berghem tillsammans med Sofia, Micaela, brorsan med flera, med flera. Om det inte hade vankats fest hade jag istället suttit hemma och ägnat mig åt mitt nya, stora intresse – Rollercoaster Tycoon. Lånade det spelet av Diskborsten i förrgår och har ägnat flertalet timmar åt att anlägga rabatter, bygga rosa berg- och dalbanor (allt på mitt nöjesfält är förresten rosa, och alla attraktioner heter saker som ’Ta Bil’n’, ’Häst’n’, ’Körv’n’ och ’Happy Colour Girl’) och anställa maskotar. Längtar redan tills jag får spela igen.

Apropå ingenting så rapar jag nog högst i hela världen. Bibi brukar se rädd ut när helvete brakar lös, och till och med undertecknad blir ibland förvånad. Synd att det inte är något man direkt skriver i sitt CV.