… mig en riktig nyårsblogg idag men tiden räckte inte till.

Vill ändå passa på att önska alla ett riktigt  Gott nytt år!

Vi på växeln kan till viss mån förutse väntetider och redan då bokningen sker meddela bilens sannolika ankomsttid. Men oförutsedda händelser, misstag, (både våra, chaufförers och kunders helt mänskliga misstag), punktering, trafikförhållanden etc etc… gör att vi i princip inte kan garantera att bilen finns på plats vid rätt tidpunkt.

Tänk er att ni bor i Gravmark och har bokat en bil kl 2200 på julafton. Vi skickar en bil, A, i god tid, när A nästan är framme hoppar ett rådjur upp på vägen. A bromsar, får sladd och landar i diket. Vi blir tvungna att skicka en annan bil, B, och ordna bärgning till A. Helt naturligt och en helt naturlig försening har uppstått.

Enligt vår planering skulle bil B hämta kunder i Hörnefors kl 2230 och bil A hade nästa hämtning inne i stan på Hagmarksvägen kl 2240. Nya bilar C och D måste skickas till dessa. Men C och D har också planerade körningar hela Julaftonskvällen.

Som tur är har D fått en avbokning, en vänlig släkting som hoppat över julsnapsen hade erbjudit sig att skjutsa hem faster Agda, och bil D är således ledig och kan utan mankemang komma till undsättning. Tyvärr kommer kunderna på Hagmarksvägen ut lite sent eftersom någon stökat om bland galoscherna i hallen och det tog lite tid att reda ut detta. I röran kom färdtjänstkortet bort och bil D kommer inte iväg förrän kl 2300.

Bil C som vi skickat till Hörnefors är några minuter sen på adressen och håller som bäst på att bära ut alla julklappar som ska med i bilen. Kunden har fått en stor julbock i ett paketet av sin lilla dotterdotter och nu kluras det på hur den ska få plats i bilen.

Under tiden allt detta händer sitter växelpersonalen och försöker lösa problemet med förseningen som uppstått. Ska de lyckas få ut en extra chaufför på Julaftonskvällen? En snäll chaufför lovar att komma så fort han kan men det tar ca 30 minuter innan han har hämtat bilen och kan dra igång taxametern.

Samtidigt ringer kunder som vill ha en taxi och kunder som undrar var deras bil är?

Bil C:s som skulle åkt från Hörnefors kl 2230 kommer inte iväg förrän 2310. Bilen är åter i stan och ledig kl 2345.

Er mysiga farmor sitter i hallen hemma hos er och väntar och väntar. Hon skulle ha åkt kl 2200 men ett litet rådjur uppe i Gravmark som vid 2150 tiden kom på att den skulle ta en tripp över vägen mitt framför en av färdtjänstens bilar ställde helt ovetandes till en riktig oreda i jultrafiken.

Allt detta är bara påhitt men skulle absolut kunna vara verklighet.

Färdtjänsten är en fantastisk tjänst och tillgång för vår kommuns funktionshindrade invånare. Ibland går det på tok och det är jättetråkigt om minnet från julen 2009 ska vara väntan på en taxi. Vi tar nya tag och hoppas att vi kan hjälpas åt nästa år att skjutsa hem våra nära och kära:)

God fortsättning på julen och ett gott slut på det gamla året.

Familjen sitter runt bordet med tända ljus, varm o´boy och rostmackor.

Vi filosoferar kring Adam och Eva, deras barn, Kain och Abel, evolutionsteorin, om att vi alla borde vara släkt med varandra oavsett vad man tror på.

Då utbrister Lisa som suttit tyst en lång stund, -Jag tror på tomten!

Samtalet fick en helt ny vändning…

Det är klart han finns men han hinner ju inte till alla barn på bara en dag därför får vuxna ibland rycka ut och hjälpa till.

Och självklart gör vi det.

God Jul på er alla

…jag så tårarna sprutade. Jag hade i mitt tycke gjort något väldigt pinsamt och ju mer vi skrattade åt det och fabulerade kring effekterna av min tabbe desto mer skrattade vi. Ni vet så där så att det inte går att sluta. Jag blev helt knäckt.

Tänker inte ge mig in på att förklara klavertrampet i detalj men hade på nått vis lyckats skicka ett personligt meddelande via facebook till en bekant som befinner sig på andra sidan jorden. Meddelandet var inte alls tänkt att bara gälla honom! Till saken hör att vi inte alls känner varandra så väl, utan det är våra barn som är kompisar.

Meddelandet låg kvar hela kvällen innan jag upptäckte vad jag lyckats med. Jonas försökte trösta mig med att det nog var natt där på andra sidan och att han förmodligen inte ens märkt något. Ni kanske tänker att om personen i fråga är på semester så är han nog inte uppkopplad mot facebook så ofta men där har ni fel. Det kommer ständiga uppdateringar och bilder på allt möjligt hoppande och krälande som verkar dyka upp kring familjen.

Hur som helst är det inte ofta man får en sån där riktig skrattattack. Om jag inte minns fel var det ganska precis ett år sedan det hände sist. Tänkte jag skulle berätta den episoden också men det känns lite jobbigt att hänga ut någon annan. Löser problemet genom att inte nämna något namn utan döper personen till X.

Jag och X befann oss på Barnenshus i Sundsvall. Vi hade tillbringat hela dagen i Birsta city och leksaksaffären var vår sista anhalt. Jag har inga problem med att spendera en hel dag i ett stort köpcentra men X blir vanligtvis fort trött. Gäspningarna brukar dyka upp redan i första butiken. Men måste säga att den här dagen hade X imponerat stort på mig och dessutom verkat haft riktigt trevligt. Att orken börjar sina när solen gått ner och magen börjar tycka det är middagsdax är helt naturligt.

Inne på Barnenshus tar vi en vagn, dels för att X ska ha något att hålla sig i och dels för att det ofta tenderar att bli fler saker än det man tänkt från börja på Barnenshus. Jag som kände mig pigg knatade in i butiken, X kom lite på efterkälken. När jag i godanro passerar bebisleksakerna hör jag ett kraftigt brak bakom mig och döm om min förvåning då en obemannad kundvagn passerar mig som skjuten ur en raket.

Chockad slänger jag en snabb blick över axeln och tvingas konstatera, det jag redan befarat, att X kravlande befinner sig på golvet utan kundvagn. Naturlagarna hade plötsligt tagit över, trötthet hade gjort att X ville luta sig mot vagnen, men en tom kundvagn klarar inte av tyngden från en vuxen person och eftersom kundvagnar är utrustade med hjul rullar dom gärna iväg när någon mer eller mindre frivilligt skjuter på.

Jag reagerar med att instinktivt vända mig om och fortsätta frammåt som om ingenting hänt och att jag absolut inte har en aning om vem knasbollen på golvet är. Slinker snabbt in bakom hyllan där Pet Shopparna finns och tänker att, detta har inte hänt, detta har inte hänt… Men när X efter en stund dyker upp med skamsen min och smutsig jacka så går det inte att låssas längre.

X undrar om jag inte såg vad som hände? Och jag tvingas erkänna att jag gjort det men chocken gjorde att jag istället för att komma till undsättning valde att gömma mig från andra mammors höjda ögonbryn där dom med armarna om sina små telingar tog beskydd bakom lådor och hyllor.

På vägen hem skrattade vi så tårarna rann.

Kram X, kunde inte låta bli…

Julens första Paradisask är öppnad, de första minutrarna minskade antalet praliner i det översta lagret med ljusets hastighet. Men ni vet hur det är, man får ju inte börja på nästa lager innan det första är slut. Brukar inte bry mig om reklam men just det där med Aladdin och Paradisaskarna har liksom fastnat. Men tänk så väldigt trögt det går för det första lagret att ta slut. Både jag och Jonas pinar tillslut i oss Likörtryffel och Marsicrème. 

I går kväll blev jag less och tänkte att jag i alla fall kunde kika på på lager nr:2. Lyfte på den bruna formgjutna  chokladpralinsplasten bara för att kontrollera att ingen i smyg hade börjat på det undre lagret och att jag därmed skulle missa chansen till en Gräddnougat. (den största och godaste!) Detta skulle ju aldrig kunna inträffa i vårt hem men för säkerhets skull så…

Häpet stirrade jag ner i asken, det var något som inte stämmde. De perfekt gjutna facken till pralinerna såg inte alls ut att passa. Snabbt kunde jag konstatera att det saknades en Gräddnougat och att där istället låg en Romrussin! Den enda vita Pärlnougaten var också försvunnen. Förvirrat tittar jag upp på Jonas men han ser lika chockad ut som jag. Hur har detta gått till och framför allt, vem är boven? Vilken fruktansvärd handling! Vem ska vi ställa inför skranket?

Sanna kommer lallande in i rummet och undrar förvånat vad det är med oss. Två bleka föräldrar i soffan som knappt kan kommunicera med omgivningen. När hon till slut fått ur oss vad som hänt skrattar hon käckt, lägger handen på min axel och säger, -Det var ju jag, blev så godissugen idag och det fanns ju inga goda kvar på det övre lagret. 

Det kändes som om en sten föll från mitt hjärta. Tack gode gud att hon erkände. Nu kan vi gå vidare och försöka lägga det här bakom oss, tänkte jag. Men hur? Vad ska hon få för straff?

Sanna som inte märker nånting tar upp asken och norpar åt sig en pralin och försvinner snabbt uppför trappan. Hon har säkert också sett reklamen men i hennes värld finns nog inte en tanke på att plåga i sig onyttigheter man inte tycker om bara för att någon lustig reklamskapare slog huvudet på spiken för ett antal år sedan.

Det ska finnas 2 Romrussin i varje lager, hur många kan ni räkna till här? Det är dom som ser ut som Shellsnäckan.

Fick ju beröm för mina bilder sist och då tänkte jag passa på att tala om att fotografen i de flesta fall är min dotter Sanna. Alla toppbilder har hon tagit förutom den nya med knastomten, den har jag själv plåtat.

Däremot är det hon som skapat knastomten, ja inte i år på tegscentral men när hon gick på dagis. Jag tycker den är hejig och den får faktiskt alltid en hedersplats i granen.

Sanna är som sagt en fena på att fota och hitta bra vinklar. Vår digitalkamera är helt slut och det är nog inte så konstigt efter alla hundra/tusentals bilder hon tagit. För att inte tala om perioden då hon och hennes polare hade dille på att göra filmer.

Det gäller att hitta ett bra motiv och samtidigt fokusera på rätt detaljer. Hon verkar kunna det där. Försöker så gott jag kan att lyssna på hennes råd när jag själv nångång ska föreviga ögonblick.

Härrom dagen när jag slog upp vk var där ett repotage om en kille som skulle göra lumpen. Han är bland de sista som ska göra allmän värnplikt eller nått. Hädanefter är det bara frivilliga som ska behöva försvara landet i händelse av krig. Vi får hoppas att det kanske fortsätter vara lugnt här i skandinavien. Men det var inte det jag reagerade på mest när jag slog upp artikeln.

Tänk dig att du blivit intervjuad och fotad, du har poserat vid kanoner och kämpat med att se så avslappnad ut som möjligt. Kanske kammat dig lite extra och letat fram lite snygga kläder, inte för fint och inte för fult utan så där lagomt snyggt och ledigt. Du är ju en cool kille/tjej. Efteråt känner du dig ganska nöjd, men den där känslan man hade innan skolfotokatalogen damp ner i brevlådan infinner sig.

Hur blev jag? Vågar jag mig till skolan/jobbet eller kommer alla att skratta och fnissa bakom min rygg?

Dagen efter hämtar du tidningen i brevlådan och letar fram artikeln där du är med. En stor bild över hela uppslaget! Men döm om din förvåning då bilden är delad i ett falskt uppslag rakt över ditt ansikte!

Säger bara, -Så gör man inte vk!

  Nu dax att klä granen och sippa glögg….

Lisa har sparat till ett Nintendo DS, typ Donkey Kong som fanns på -80 talet. Ett litet dataspel med två skärmar. Det var förövrigt där Super Mario dök upp för första gången.

Man styr en figur, Mario, med hjälp av  en minijoystick och några knappar, genom olika spännande äventyrsvärldar där de mest konstiga saker kan dyka upp. Det finns massor med olika spel och hur barnen kan lära sig så fort hur lilla Mario ska göra för att ta sig fram är för mig ett mysterium.

Själv förbrukar jag mina "liv" i förbluffande snabb takt. Lisa sitter bara brevid och skrattar. Men inte vet ju jag att den "stora bomben" är jättebra att ta för att senare klara av att meja ner de små elaka svamparna som bara vill mig ont. Tappar snabbt intresset förstås vilket  gör att jag aldrig lär mig. Det gäller alla tv och data spel faktiskt, har inget tålamod alls.

Minns det gamla goda Donkey Kong med tårar i ögonen. Ni skulla ha sett mig då. Hur jag briljerade. Mario sprang med lätta steg uppför stegarna och duckade smidigt för tunnorna som Donkey Kong, en stor elak apa, kastade på honom. Han hoppade i precis rätt ögonblick för att fånga nyckeln. Poängen bara rasslade in. Donkey Kong blev till slut alldeles vansinnig och kastade tunnor så de rök om spelet. Tror bestämt Mario skulle försöka rädda en dam som apan kidnappat.

Det finns Donkey Kong till Nintendo DS också. Har bara hunnit kika på det men blev lite häpen. Donkey verkar vara världens glidare nu förtiden. Strandraggare med solbrillor och apbrudar runt omkring sig på "Sun sun Island".

Blev så sugen på originalet att jag var tvungen att gå in på Tradera och lägga ett bud på  Donkey Kong Nintendo, anno -81. Vi får se hur det går med budgivningen. Hade varit roligt att se om de gamla takterna sitter i, om det är som med cykling, har man väl lärt sig en gång så kan man det.

Tänkte ett tag att jag skulle skoja med Lisa och ge henne ett Nintendo DK (Donkey Kong)  i julklapp. Hon skulle nog tro att tomten blivit skvatt galen och jag skulle med oförstående min förklara att Donkey Kong ser ju likadant ut som Nintendo DS och är minst lika roligt.

Men hon har nu med egna pengar köpt sitt efterlängtade Nintendo DS före julafton och då blir det inte lika kul att skämta aprillo med henne. Om jag blir ägare till ett Donkey Kong behåller jag det själv och kanske bjuder in till nostalgiafton med arkadcup.

Måste tillägga att jag har aldrig ägt ett Donkey Kong själv men spelade flitigt på min kompis Jennys spel. Själv hade jag ett spel där en liten stackare i en båt skulle försöka rädda fallskärmshoppare från att landa i havet där en massa hungriga hajar simmade runt. Galet!

I morgon blir det pepparkaksbak hemma hos oss. Först tomtegröt och julskinka sen mjöl runt hela köket och till det…glögg och julmusik förstås!

 Kolla in snyggingen jag fick mig en promenad med i går. Blev lite suddig men hon har ju så svårt att sitt stilla.

Igår gav jag mig ut på en skogspromenad med grannarnas hund Hera. Riktigt spännande faktiskt. För mig, p g a all is jag var rädd att halka på, för Hera är det alltid spännande i skogen. Det finns så mycket dofter överallt som måste kollas upp men blev full i skratt åt henne. På ett ställe låg det något som såg ut som en älgklöv med lite köttslimsor kvar på, smaskens för en hund. Uä tänkte jag, nu kommer hon säkert vilja bära runt på den där, men inte alls, hon bara tvärnosade lite på den men skyndade snabbt vidare till något mycket mer spännande, en hög med hästskit! Vad är det med hundar och hästskit?

Som sagt, själv gick jag på helspänn för att se till att hålla mig på benen. Man börjar ju bli lite till åren och skulle jag halka omkull så kanske jag bryter både armar och ben. Nu är jag inte speciellt lång och fallet kanske inte blir så högt men om ödet vill så kan det gå illa.

Lyssnar ofta på radio när jag tar mina promenader, många tycker det är att förstöra naturupplevelsen men så långt har jag inte kommit än. Dock var det P4 och melodiradion som hade min uppmärksamhet igår. Där kan man få sig en massa lustiga låtar till livs. Här en textrad -Jag är hellre en mask i frihet än ett lejon i bur. (tänkvärt)

Gick där och tänkte att, -Snälla Maria nu börjar du bli gammal, lyssna på P4 och tycka det är bra! Åldersnojan slog till och jag bytte snabbt till Mix Megapol denna ungdomarnas skvalkanal nr:1. Där pågick precis en liten propaganda jingel. Reklamkanalerna tycker sig få betala alldeles för mycket för att få sända. De uppmanar oss att maila till Reinfeldt och protestera mot denna orättvisa. Visst tänkte jag, men bara om ni lovar att sluta spela Circle of life med Elton John nångång!

I går fick jag ett mail där en jättesnödildo sköt iväg snöbollar. Det var ju lite roligt och jag uppmanades skicka den vidare. I slutet av mailet stod följande… 

Vi slutar inte leka bara för att vi blir gamla…vi blir gamla för att vi slutar leka.
Våga vägra bli den första att bli gammal!!!! 

Något lustigt måste ha hänt. När man börjar närma sig 40 blir man hela tiden påmind om att man snart är gammal. Inte konstigt man går där i skogen och tror man ska bryta lårbenshalsen.

Surfade in på Aftonbladets nyhetsportal i går eftermiddag och vet ni vad…? Någon av deras reportrar hade efter en grundlig research lyckats gräva fram ett riktigt smaskigt scoop  (sensationell nyhet). Här kommer den…:)

VARNING! VINTERN ÄR PÅ VÄG!

Tillåt mig småle…

För det första så tror jag alla som bor i Sverige vet att vintern brukar vara på väg runt November/December nån gång, och det tycker säkert de flesta är helt normalt.

För det andra så tycker jag det är tråkigt att Aftonbladet ser sig nödgade att varna för vintern. Som om vi aldrig haft vinter förut? Det är ju precis tvärt om, tänk istället om reportern, genom någon av sina extremt hemliga expertkällor, typ en förgrämd toppmetrolog på TV4 som fått sparken efter hon kanske, nästan råkat visa sina bröst i en tidning, lyckats nosa fram att VINTERN INTE VAR PÅ VÄG! Då kan man börja snacka scoop…

I reportaget står att läsa följande, –Framförallt i norra norrland har det snöat!

Himmel och pannkakor och plättar, är det sant, tänker jag!? Läser vidare med spänning, Hur har det gått för dom i norra norrrland? Jag vill ju veta! Men tyvärr verkar reportern inte vara så intresserad av katastrofen som just inträffat i norra norrland. Jag menar, han kunde ju åtminstonde bett någon lokal inlandsreporter maila över en bild på nån gammal gumma i norra norrland som gråtande, lutar sig över snöskoveln. Men det kanske råkade komma med en traktor i bakgrunden så bilden kasserades och betraktades som oanvändbar i sammanhanget. Alltså inte ens en snyfthistoria…

Okay tänker jag och surfar snabbt in på yr.nu för att kolla när ovädret drar in över Umeå. Men si, där står bara att Umeå ska få regn, regn och åter regn. Typiskt norrmän, vet dom inte ens att det är oväder på gång? Måste kolla SMHI.

Men inte vet jag var Aftonbladet fått sin info ifrån, besviket tvingas jag konstatera att snön ska fortsätta att lysa med sin frånvaro.

Tänk vad fin min julbock skulle bli med lite gnistrande snö runt om kring sig….nedrans Aftonbladet…!