Idag den 26 mars hade min mor Rut Berggren fyllt 95 år om hon fortfarande varit i livet. Trots att hon avled sommaren 2008 är hon fortfarande mycket levande i mitt liv och jag tänker på henne varje dag. Men jag sörjer inte längre, idag är jag enbart lycklig och stolt över att vara hennes son. Tack mamma!
…och gomorron till er andra!
Tvärtemot vad jag föreställt mig gjorde livet "På stället halt" vid pensioneringen i augusti. Däremot rusar tiden desto snabbare. Det är ju fredag nu igen! Jag tycker förra fredagen med slakt och veckohandling var bara för ett par dagar sedan. Och idag upprepas redan samma procedur, matshopping i Bjurholm och sedan slakt.
Egentligen saknar jag inte jobbet med de långa och morgontidiga resorna, men stunderna tillsammans med människor som befinner sig mitt i livet, som har andra erfarenheter, ibland annat kön och framförallt yngre personer har varit det som stimulerat mig till mina hobbies. Ambitionen att hänga med, vara delaktig i samhällslivet och visa sig aktiv och vital har fått sig en knäck och har redan tagit hårt på min vardag.
Livets dagliga transportsträckor upplevs nu som tidsspillan istället för som tidigare en stimulerande och utvecklande resa mot något bättre. Jag funderar på att skriva en planeringskalender, vilket är något som jag tidigare aldrig behövt. Mitt engagemang har gjort att såna tingestar alltid var ett onödigt påhäng, en inbyggd "kalender" har hållit reda på tider, telefonnummer, e-postnummer och deadlines. Och det är här skon klämmer, när engagemanget i form av arbete och umgänge försvann tappade jag även min inbyggda kalender. Således ska jag omgående börja skriva ned deadlines och datum för planerade resor och besök hos gamla bekanta. Jag lovar!
Gomorron!
Plötsligt skälver det till i kroppen när jag promenerar på skaren upp till "hagen" med hushållsavfallet. Jag påminns rent fysiskt om att jag egentligen lever ett bonusliv. Den senaste tiden har jag varje morgon vaknat med en lätt berusande känsla av att ha fått ytterligare en bonusdag i livet. Denna starka livskänsla gör sig alltmer påmind för varje dag – särskilt nu när det våras i naturen.
Vi människor har ju förberett oss på det kommande med att ställa om våra tidsmätare till sommartid, det krympande snötäcket har av gudarna försetts med gångbar skare och vistelsen utomhus ackompanjeras under dygnets alla timmar av musiken från pärlugglor, orrar och småfåglar.
Va’fan bråkar vi om i Sverige egentligen? Vi lever i den bästa av världar; jordskalv, tsunamis, vulkanutbrott, översvämningar, orkaner osv lyser alla med sin frånvaro och de politiska omvälvningarna inskränker i jämförelse med andra platser på jorden till rena skärmytslingar.
Kommer känslan av att framleva i en bonustid av att åldern filtrerat bort erfarenheter som varit svåra och att jag numera enbart andas den luft som är fylld med varma vindar från det tidigare livets positiva upplevelser?
Det får vara hur det vill med det, nu ger jag fan i bloggältandet om min lycka och promenerar ut i den underbart vårkyliga naturen.
Gomiddag!
Senaste kommentarerna